Redan under bronsåldern präglades Norden av högkultur, med “båtfärder, handel, krigarideal och ett hövdingavälde med lyxkonsumtion och makt från gudarna”, skriver forskning.se.
Under bronsåldern var brons – en metallegering mellan koppar och tenn som användes för att tillverka bland annat vapen och verktyg – av central betydelse. Bronsen hade nått Europa via dagens Ungern och hade sedan dess gett den centraleuropeiska uneticekulturen en dominant roll på kontinenten, genom dess kontroll över den kopparbaserade, europeiska ekonomin.
Men uneticekulturen saknade kontroll över bronsens andra beståndesdel: tenn. Och detta börjar bli ett problem då efterfrågan på statusföremål i brons snabbt växer. Nordborna såg sin chans, agerade snabbt och kunde skaffa sig en central position som mellanhand i metallhandeln omkring 1 600 f Kr. Från Sydeuropa kunde de skaffa sig koppar och från de brittiska öarna tenn, och på så vis kunde nordborna tillgodose efterfrågan över en stor del av kontinenten – med god profit.
Jylland blir snabbt den rikaste regionen i hela Europa genom att köpa upp koppar och tenn för den bärnsten som man utvann hemmavid. Och vid denna tid värderades bärnsten nästan lika högt som guld.
– Jag tror inte att råvarorna kom till Norden steg för steg, det hade blivit för dyrt. Nordborna måste ha farit lång väg för att få tag i kopparn, en del från Centraleuropa, en del från Spanien. Det finns hällristningar i Portugal som uppvisar stora likheter med de skandinaviska, förklarar professor Johan Ling, Sveriges främste expert på hällristningar.
För sina nya rikedomar investerar nordborna i effektivisering av jordbruket och i nya handelsfartyg. De nordiska hövdingarna blir allt mäktigare och började få en roll som liknade den vikingatida.
– I systemet är praktgåvor som guldringar, maktpositioner och kvinnor viktiga för allianser. Det är viktigt att bli berömd och ihågkommen. Gåvoutbytet är centralt även under vikingatiden, vilket syns i eddadikten Havamals levnadsregler, men systemet bildas på bronsåldern, säger Ling.
Hövdingarna styrde med makt från gudarna och precis som på vikingatiden var det de fria bönderna och krigarna som utgjorde den högsta klassen. Det är dessa 20 procent av samhällets toppenskikt som begravdes prakftfullt i stora högar.
Järnets intåg satte punkt för Nordens storhetstid
Men när den europeiska ekonomin omkring 500 f Kr växlade från brons till järn så minskade behovet av råvaror från fjärran, och det handelssystem som nordborna fram till nu hade dominerat kollapsade. Det blev istället återigen Centraleuropa, med hallstattkulturen och kelter, som kom att dominera under järnåldern, på grund av att de hade utvecklat avancerad teknik vid framställande av järn och järnföremål.
Under tusen år därefter levde nordborna ett liv mer tillbakadraget till Norden, innan de nordiska venderna omkring 5-600 år e Kr kom att återta en tung roll i Europa genom sin handel med prestigevaror. Och med venderna lades dessutom grunden för de vikingatida långfärderna.
