lördag, 23 november, 2024
lördag, november 23, 2024

Tegnérstatyn i Lund vandaliserad av BLM-anhängare

”Det är vår staty och det är vår historia, vi avgör om statyer flyttas eller bevaras, inte de!”

Historikern Carl T Ek, skåning i Göteborg, uttryckte sin fasa över den vänsterextrema organisationen BLM:s vandalism av statyer i Lund. Efter färgangrepp mot Linnéstatyn i Lund fortsatte BLM med att den 14 juli klottra på statyn över Esaias Tegnér.

Klottret på statyn i Lund. Foto: Martha Ek

I parken Lundagård står en folkkär staty av Esaias Tegnér, en av de svenska nationalskalderna. Statyn angreps av allt att döma den 14 juli och har vandaliserats med färgkladd. Esaias Tegnér levde 1782 – 1846 och hörde till sin tids intelligentia och landets då mäktigaste män. I BLM (Black Lives Matter) och de vänsterblivnas hat mot vita människor i allmänhet, våra intellektuella ikoner och arvet från dessa, får statyvandalisering en allt viktigare innebörd. Budskapet är simpelt – det är fel att vara vit och det är fel att hylla vita människors utveckling av vit civilisation och nationalstaternas språk, kultur, vetenskap och framsteg.

Alla statyer i Sverige över vita män och kvinnor kan nu hotas av samma vandalism, var som helst och när som helst.

I samtal med den från Skåne bördige göteborgshistorikern Carl T Ek får vi bilden av ett kulturellt mörker som hotar landet, han manar dock till strid:

– Det är vår staty och det är vår historia, vi avgör om statyer flyttas eller bevaras, inte de!

Carl T Ek anser att även om historiska personers vandel inte alltid är så smickrande och i många fall kan vara överdrivet positiv, som i fallet Tegnér, så måste vi slå vakt om minnet av dem. Berätta gärna vad Esaias Tegnér var för en människa, att han hade fel och brister, vi skall inte ljuga om historien, men vi har heller ingen orsak att skämmas för den, förklarar Carl T Ek.

Att det är lika farligt att bättra på och försköna historien som att förtiga de obekväma inslagen, alltså förfalska på olika sätt, är något som Carl T Ek ofta påminner om under sina föreläsningar och guidningar.

Det är i sammanhanget vikigt att tänka på att det finns oerhört många statyer över vita svenska kvinnor och inte endast män. Även arbetare, rallare, gruvarbetare, sjömän, bönder, torpare står statyer runt om i landet. När kommer kraven om rivningar av statyer över vita arbetare, många är säkert kränkta av att de statyerna idealiserar en människotyp? Sjöfartsmuseets Sjömanshustrun eller Götaplatsens Poseidon, båda i Göteborg, föreställer ju vita idealmänniskor och har hela tiden utgjort element som befolkningen identifierat sig med. Samma med rallarstatyer i Norrland eller smeder i Bergslagen eller Nils Ericsson framför Stockholms Central.

Arbetsdåd och genialitet var populära teman när folket önskade hylla dem som byggt Sverige, det vanliga var att statyerna, stora som små, under olika epoker finansierades genom insamlade medel, skattepengar till stöd är först ett sentida påfund. Carl T Ek understryker att det är viktigt att känna till att folket samlat in pengar till statyer ideellt, inte bara de rika borgarna, utan alla bidrog om de kunde, förklarade han.

Trots att folket och inte endast eliten medverkat till statyers resning är det också sannolikt att enstaka statyer kommer att monteras ner av politiska krafter för att blidka en opinion bland främlingar. Från Storbritannien meddelas också att BLM även krävt att statyer över Mahatma Gandhi skall rivas. Några illusioner om begränsningar för BLM:s iver bör man därför inte omge sig med. Inte heller Astrid Lindgren eller Olof Palme kommer att skonas av BLM trots att de tidigare utgjort godhetssymboler för arbetarrörelsen.

Carl T Ek fyller på:

– Varför skulle BLM skona Erlander, Per-Albin, Hjalmar Branting eller andra socialdemokrater?

Efter en allvarsam undran om hur det kan utvecklas framöver sände Carl T Ek ett foto på den vandaliserade Tegnérstatyn som vi visar här i Nya Tider.

Även i filmens värld hetsar man mot Linné
Först ut i Sverige har alltså varit bland annat Tegnérstatyn i Lund och dessförinnan målades statyn över Carl von Linné i Lund, Linnéstatyn i Stockholm slapp dock i första rundan undan med en pappskylt. Linné lyfts redan sedan länge fram i anglo-amerikansk film och media som rasismens fader (även i flera rasismdokumentärer dras en rak linje från Linné till Auschwitz), Linné kommer därmed att vara ett särskilt mål för rörelser som BLM. Även i brittiska Tv-serier exponeras Linné som rasbiolog med åsikter om negerns mänskliga kvaliteter. Ett exempel är serien Poldark, som utspelar sig i 17-1800-talsmiljö, där SVT under denna sommar visade säsongen med tematiserade elaka slavägare från Västindien i kamp mot parlamentsledamöter som ville förbjuda slaveri och de skurkaktiga kapitalistiska karaktärerna stödde sig på Carl von Linnés texter för att stödja slaveriets existens.

Kort om nationalskalden Esaias Tegnér
Född 1782 på en prästgård i By i närheten av Säffle gjorde Esaias Tegnér sig i 20 års-åldern en akademisk studiekarriär och påverkades både av den tidens framsteg och dårskap. Inte minst hans roll som anhängare av Napoleon och Frankrike, som var Sveriges fiende under 1800-talets tidiga år, kan förvåna. Det var i och för sig inget ovanligt att svenskar initialt stödde Napoleon Bonaparte, men efter nya underrättelser om diktatorns gärningar övergav man ofta stödet. Tegnér förblev dock lojal mot Napoleon och skrev dikter till hans ära även när denne dog 1821 . 200 år senare är Tegnér är istället mer känd och uppskattad för sin diktning och sitt författarskap än för sin politiska gärning. Politiskt var Tegnér, när han fått makt, en person som var mycket hårdför mot gustavianerna och annan opposition, som riksdagsman och biskop var han ökänd och företrädde en slags Karl-Johan-PK-ism som vi skulle säga på nutida språkbruk. Det innebar bland annat att han som hårdför anhängare till Kung Karl XIV Johan ständigt gick till angrepp mot den till kungen oppositionella pressen. Kulturellt initierade han dessutom att vackra medeltidskyrkor revs och ersattes av nya stora kyrkor. Begreppet Tegnérlador syftar till detta och att det inte fanns utrymme för bevarande av det gamla kulturarvet under hans och hans gelikars regim. Sådant, samt hans liv på bordeller och vida otukt, ingår också i den komplicerade bilden av biskopen och riksdagsmannen Esaias Tegnér, en person som även led av depressioner och sinnessjukdom. Tegnér hade stora likheter med många av nutidens mäktiga.

Tegnérstatyns betydelse
Från mitten av 1800-talet restes allt fler statyer av nationellt viktiga författare och vetenskapsmän och inte alls bara över kungar och generaler från 30-åriga kriget som vänstern brukar hävda. Vi nämnde ovan åtskilliga orsaker till att statyer rests, men varje land har haft en förkärlek till författare. Det kom lika tidigt som idén om statyer över kungar. Statyn över Esaias Tegnér restes i Lundagårdsparken 1849. Endast den som varit nära makten och haft goda vänner kan få en staty rest efter sig så få år efter sin bortgång. Det är otvivelaktigt så att karaktärer som Tegnér och andra samtidas arbete hade större bestående påverkan på stabiliseringen av ett svenskt språk än vad dikter och romaner i sig har för läsvärde idag. Det är dock ett aktningsvärt nörderi att vissa ändå läser och försöker levandegöra detta kulturarv. Det finns inom kultureliten tillräckligt många som fortsätter traditionerna. Att Tegnér hade flera dåliga sidor och drabbades av sinnessjukdom ger dock inte BLM, eller andra vänsterblivna, orsak att vandalisera statyn eller hans minne. Esaias Tegnér var en vit, heterosexuell svensk man som faktiskt också uppnådde medelåldern. Låt oss hoppas att statyn kan bevaras lika väl som hans skrifter och författarskap.

Kampen om historien och kulturen
I historien finns både bra och dåliga gärningar och personer som bör debatteras. De gamla 500-kronorssedlarna med motiv av Karl XI orsakade debatt i norra Skåne då den svenske kungens regim över skåningarna var brutal, brydde sig BLM om det? Nej, givetvis inte, och det har de inte heller med att göra, precis lika lite som vilka statyer som visas eller svenskt och europeiskt kulturarv i övrigt. Möjligen kan man kritisera det besynnerliga i att det står statyer över svenska kungar i landskap som de aldrig regerade över då de blev svenska först senare. Det liknar det kommunistiska Polens idéer, fast det var i Sverige på 1800-talet.

Flera debattörer lyfter också faran med att BLM etablerats i Sverige. Det är en styggelse och ett allvarligt hot mot européer och att aktivt angripa ett lands kulturarv var något som skedde i spåren av Röda arméns folkfördrivningar efter andra världskriget eller när USA kuvade ursprungsbefolkningen på sin kontinent. Vänsterblivna debattörer har en utstuderad agenda. Länge har man jämfört urbaniseringen av samerna i Sverige med sådana koloniala övergrepp som stormakter gjort i kolonier. Men att samer i våra dagar börjar agera som rappmusiker eller producera dekadent konst kommer inte att gynna deras kultur och språk lika lite som de andra som dansar efter BLM:s pipa.

USA bär skulden för BLM och integration av vita in i afrokulturen
Rent kommersiellt har USA också försökt kuva otaliga länders befolkningar genom att dumpa billig massproducerad popmusik och film, inte minst afroamerikansk musik som substitut för vit musik konsumerad av vit underklass. Efter nationalsocialismens korta epok var det också ett enkelt sätt för unga européer att visa att man hörde till de godas sida genom att leva en amerikansk livsstil. Det har varit en framgångsrik strategi att i fiendeländer, med billig massproducerad populärkultur som vapen, slå mot försvarslösa befolkningar som till slut självmant betalar pengar för att få mera livsstilsvaror men att också influera media i olika grad hör till.

Även BLM hör samman med amerikansk livsstil. Afroamerikanerna har sedan första början varit en del av USA, det kan inte förnekas. Att integrera dem bland de vita har delvis varit en metod att fortsatt kuva dem, sedan har man tappat kontrollen. Den gamla frågan om egna ”negerstater” vill man dock inte ta upp, lika lite som att ge indianerna stora egenstyrda land, därför kommer smältdegeln smälta USA till fortsatt kulturell härdsmälta. Vita har sedan 1800-talets slut i accelererande fart integrerats in i den afroamerikanska kulturen, den nuvarande utvecklingen är helt enkelt en logisk följd av den amerikanska drömmen.

Senaste