En uppblossande konflikt hotar freden i östra Medelhavet. På ena sidan står ett expansionistiskt och allt mer auktoritärt Turkiet med regionala stormaktsdrömmar som satt siktet på ett stort havsområde med rika naturresurser och strategisk betydelse. På den andra Grekland som ser sin historiska ärkefiendes krav som absurda då de omfattar grekiska öar och havsområden man haft i sin ägo i hundra år. Men Grekland står inte ensamt, ett flertal länder inklusive det militärt allt starkare Frankrike tar Greklands sida och skickar styrkor till det Egeiska havet. Den snabbt ökande mängden trupper i regionen och Turkiets hot samt vägran att ändra inriktningen man slagit in på leder till en potentiellt farlig situation som kan resultera i ett krig mellan Natoländer.
Den ekonomiska zon Turkiet anser sig ha rätt till efter avtalet med Libyen. Bild: Google
Kamp om strategiskt och ekonomiskt viktigt område
De grekiska inmutningarna av havsområdet mellan Kreta och Cypern är sedan länge erkänt internationellt och har egentligen bara en motståndare – Turkiet. De ser det som viktigt att få tillgång till områdets förväntade rika naturgasreserver efter att andra länder i östra Medelhavet hittat stora fyndigheter i sina territorialvatten, som Israel, Cypern och Egypten, vilka gemensamt arbetar för att skapa en naturgasledning till Europa.
I november 2019 meddelade Turkiet att man genomfört ett avtal med den libyska regeringen, vilka man sedan en längre tid haft allt större kontroll över, om en ny dragning av sjögränsen, som helt går på tvärs mot de andra ländernas ekonomiska zoner och ger Turkiet rätt till en stor del av naturresurserna. Genom att utöka sin sjögräns stänger Turkiet även vägen för en planerad gasledning, EastMed, som var tänkt att förse Europa med gas från vattnen utanför Israel via Cypern, Grekland och Italien. Den har setts som en direkt utmaning mot TurkStream, den turk-ryska gasledningen som precis blivit klar och började leverera gas från Ryssland till södra Europa den 8 januari 2020.
En konkurrerande gaskälla skulle innebära ett stort ekonomiskt, men framförallt politiskt, bakslag för Turkiet som vill kunna utöva politiska påtryckningar på Europa genom att hota med att stänga av gasen – eller släppa in hundratusentals invandrare i Europa, för att få igenom sin egen politiska vilja.
Ett annat problem för Turkiet är att ett stort antal av grekiska öar omgärdar deras landmassa som ett pärlband, alla med en tillhörande havszon som anses tillhöra Grekland, något som i praktiken stänger in Turkiet. Från turkiskt håll ser man detta som djupt orättvist och genom först politiska, och nu potentiellt militära manövrar försöker man lägga beslag på stora områden som de facto tillhör Grekland.
Eskalerande konflikt
Den nuvarande konflikten eskalerade den 10 augusti när Turkiet skickade ett seismiskt forskningsfartyg, Oruc Reis, tillsammans med ett flertal krigsfartyg, för att prospektera olje- och gasreserver i ett område mellan Cypern och den grekiska ön Kreta som Aten hävdar som sin egen kontinentalsockel. Grekland skickade sina egna krigsfartyg till området och satte sina väpnade styrkor i beredskap som en följd av detta. Flera incidenter och en allt mer uppskruvad retorik från framförallt Turkiets sida har gjort att länderna ”står vid avgrunden” som medlaren i de diplomatiska försöken att lugna situationen, den tyske utrikesministern Heiko Maas, uttalat sig i slutet av augusti.
Den 14 augusti skedde en fartygskollision mellan en turkisk fregatt och ett grekiskt krigsfartyg. Händelsen menas vara en olycka, men gjorde bara läget mer spänt och fick Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan att varna grekerna: ”Vi kommer inte lämna den minsta attack obesvarad.”
Enligt Angelos Chryssogelos, en expert på östra Medelhavet vid London Metropolitan University är Turkiet nu inblandade i Libyen, Syrien, Irak och det Egeiska havet, även kallat det ”Grekiska havet”. Samtliga är områden som tidigare tillhörde det Ottomanska imperiet.
– Det du ser är ett samordnat försök från Turkiet för att befria sig från de skyldigheter som landet åtagit sig när det grundades. Det liknar vad Ryssland gör i Ukraina och Krim. Erdoğan matchar nationalistiska, kemalistiska idéer med en ny-ottomansk agenda som har en populistisk dimension, sade Chryssogelos till The Telegraph i slutet av augusti.
Synen på turkiska ambitioner om att återupprätta det stormaktsvälde de tidigare hade förstärks av man från turkiskt håll gjort allt fler starka markeringar mot Europa, och då främst Grekland. Konflikterna kring flyktingvågen, där Turkiet använder anstormningen av hundratusentals araber till Europa som en laddad pistol man säger sig vara beredd att avfyra när som helst, har redan visat att Turkiet inte är villigt att böja sig för EU annat än när det passar dem.
Hotar med krig
Den 27 augusti hyllade Turkiet ett slag som skett för nära 1 000 år sedan mellan de muslimska turkarna och kristna styrkor, där turkarna invaderade det grekiska fastlandet. Erdoğan passade då på att varna Grekland för konsekvenserna om man inte böjde sig för de turkiska kraven:
– Turkiet kommer erövra det som är dess rättighet i Medelhavet, i det Grekiska havet och Svarta havet. Om någon vill stå emot oss och möta konsekvenserna, är de välkomna. Om inte, håll er ur vår väg och vi kommer fortsätta vårt arbete, sade Erdoğan under firandet.
Sedan dess har retoriken fortsatt med samma kraftfullhet och arrogans, något som dessutom hyllas stort av den turkiska befolkningen i allmänhet.
– De kommer förstå att Turkiet har den politiska, ekonomiska och militära styrkan att riva upp omoraliska kartor och dokument, sade Erdoğan under en ceremoni i Istanbul i helgen.
– De får antingen förstå politikens och diplomatins språk, eller känna på fältets smärtsamma erfarenheter, fortsatte han och gjorde inga hemligheter av att hotet om krig är på allvar.
Meningen med uttalandet var underförstått – att grekerna skall ge avkall på områden som Turkiet nu lagt siktet på. Men Grekland står till synes fast beslutna om att försvara sitt territorium mot ärkefienden och har svurit att inte backa en centimeter.
Militära styrkor redo på båda sidor
Turkiet har börjat flytta trupper från öst till sin västra gräns, bland annat 40 pansarvagnar av modell M60T, en moderniserad och uppgraderad variant av den äldre amerikanska pansarvagnsmodellen M60 Patton av vilka Turkiet har totalt 170 stycken av. Man har även inlett en stor militärövning i regionen vilken man kallar för ”Storm över Medelhavet”. Övningarna, som inkluderar stora truppformationer och blandade styrkor i samverkan med flotta, arme och flygvapen, har enligt flera militära bedömare redan inkluderat blixtinvasioner av öar och attacker på strategiska mål som skulle kunna tyda på planering för ett krig mot Grekland.
M60T-stridsvagnar vid en militärbas i Ankara 2020. Foto: Turkiska militären
Grekland å sin sida meddelade senast i måndags att man kommer förstärka och rusta upp sin militär med omedelbar verkan.
– Det turkiska ledarskapet släpper nästan varje dag ut hot om krig och gör provocerande uttalanden mot Grekland, sade den grekiska regeringens talesman Stelios Petsas på måndagen.
– Vi svarar med politisk, diplomatisk och operativ beredskap, fast beslutna att göra vad som är nödvändigt för att skydda våra suveräna rättigheter.
Den grekiska militären har förstärkt försvarspositioner och flottan har försatts i höjd beredskap och skuggar nu turkiska krigsskepp, vilka ökar i antal i det Egeiska havet. Samtidigt har det skett flera intrång på grekiskt luftrum av turkiska stridsplan, vilka jagats bort av grekiska jaktplan.
Den grekiska militären har förstärkt försvarspositioner och flottan har försatts i höjd beredskap och skuggar nu turkiska krigsskepp, vilka ökar i antal i det Egeiska havet. Samtidigt har det skett flera intrång på grekiskt luftrum av turkiska stridsplan, vilka jagats bort av grekiska jaktplan.
Grekland bygger en koalition mot Turkiet
Det är dock inte bara Grekland som står redo att försvara sig mot Turkiet. Frankrike har genom hela konflikten tagit ställning för Grekland och bland annat skickat en fregatt, två jagare och stridsplan till östra Medelhavet till stöd för Grekland. USA har även meddelat att man kommer att skicka ett krigsskepp, det mobila basskeppet USS Hershel ”Woody” Williams till regionen.
Grekland lyckades dessutom samla ihop motsvarande 25,9 miljarder kronor i en hastigt anordnad auktion av statsobligationer förra veckan, pengar som kommer gå till ökade militära utgifter och åtgärder på grund av coronapandemin. Enligt grekiska medier har man redan rott i hamn ett avtal om att köpa franska Rafale-stridsflygplan, vilka anses mer avancerade och kapabla än de amerikanska F16 som både Turkiet och Grekland använder sig av och en fransk fregatt. Det ökade militära samarbetet mellan Grekland och Frankrike syns inte minst i att man från grekiskt håll i allt högre grad väljer att köpa in franska vapensystem, utrustning och fordon samt genomför militära samövningar. Ett ”tack” för stödet och ett starkare band till Frankrike, som har egna konflikter med Turkiet, inte minst i Libyen där Turkiet får att allt större inflytande.
En annan partner som tagit direkt stöd för Greekland, och som inte heller har några vänskapliga band till Turkiet, är Israel som har en trepartsallians med Grekland och Cypern gällande östra Medelhavet. Efter den initiala eskaleringen när Turkiet valde att skicka ut sitt forskningsfartyg tillsammans med delar av sin flotta gjorde Israel ett officiellt uttalande från sitt utrikesministerium:
”Israel uttrycker sitt fulla stöd och solidaritet med Grekland.”
Uttalandet i sig är exceptionellt för Israel som länge, i alla fall officiellt, försökt hålla sig på relativt god fot med Turkiet men kommer dessutom i ljuset av förhandlingar som tidningen Haaretz rapporterat om, där man från israeliskt håll hoppas kunna bygga en naturgasledning tillsammans med Cypern och Grekland till Europa och på så sätt ersätta den naturgas som för tillfället Ryssland står för till flera europeiska länder. En sådan affär skulle vara av monumentalt stor ekonomisk och politisk vikt och likt Rysslands kunna användas för att sätta politisk press på EU. Men för att kunna ta del av rikedomen och makten den erbjuder måste östra Medelhavet säkras från Turkiets expansionistiska drömmar.
EastMed är en planerad gasledning från Israel till Europa som skulle konkurrera med TurkStream som går från Ryssland. Grafik: cloudfront.net
Så där står länderna nu, ingen vill backa och minsta misstag i en snabbt eskalerande situation med allt större militära styrkor på ett litet område kan få de gamla krigssåren och konflikterna att blossa upp på nytt.
