söndag, 26 maj, 2024
söndag, maj 26, 2024

ANALYS: EU använder coronapandemin för att motivera maktöverföring från medlemsstaterna till unionen

På midsommarafton (EU firar inte denna heliga svenska dag) inleddes slutförhandlingarna om EU:s nya långtidsbudget och en planerad ny ”återhämtningsfond” till stöd till de EU-länder som drabbats hårdast av coronapandemin. Effekten av fonden blir ett nytt sätt för EU att stärka greppet om den ekonomiska makten över medlemsstaterna. Rådets ordförande, belgaren Charles Michel, agerar hårt för att beslutet skall tas snabbt. Det är en vanlig EU-metod för att stoppa kritiska röster.

EU stärker sin makt med lån och EU-skatter
Förändringen av hur mycket pengar EU-byråkratin får makt över blir dramatisk om de liggande förslagen går igenom. Enbart återhämtningsfonden ökar EU:s medel med, 750 miljarder euro eller cirka 7 800 miljarder svenska kronor, nästan 70 procent på ett bräde. Det planeras ske genom att EU, inte medlemsstaterna, skall låna upp pengarna på den öppna marknaden, medan medlemsstaterna ytterst får stå som garanter för de nya skulderna. En ny beskattningsrätt för EU föreslås för att finansiera fonden.

Striden om EU:s långtidsbudget, som skall gälla under perioden 2021 till 2027, har varit en het följetong sedan processen startade 2018. Från det första expansiva förslaget till budget har Kommissionen efter stort motstånd från flera av de nettobetalande länderna, däribland Sverige, dragit ned sitt krav på sammanlagd budgetram från 1 135 miljarder euro till 1 100 miljarder euro. Skillnaden är cirka 3 procent, närmast att betrakta som felräkningspengar.

Den nya kreationen från Kommissionen för att skaffa sig ännu större makt över medlemsstaterna är den nämnda återhämtningsfonden. Av de 750 miljarder euro som föreslås till fonden kommer 610 miljarder, det vill säga drygt 82 procent, att användas till den så kallade ”Sammanhållningspolitiken”. Den handlar i stora drag om olika typer av regionalt stöd till olika länder som villkoras till ett medlemslands ekonomiska förmåga i förhållande till övriga, kopplat till coronapandemin. Men vi kan också konstatera att ”värderingar” är en bedömningsgrund för hur pengarna skall användas.

Andra stora områden för fonden blir, om kommissionen får som den vill, stöd till den inre marknaden på knappt 70 miljarder euro och jordbruksstöd på 45 miljarder euro. Fonden smetas alltså ut i samma områden som EU-budgeten i övrigt och innebär i ett slag att EU stärker sin ekonomi med 750 miljarder euro, på bekostnad av medlemsstaterna som mister beskattningsrätt.

EU stärker sin långtidsbudget med 68 procent
Förslaget är en ytterst anmärkningsvärd förstärkning av EU:s position gentemot medlemsländerna. EU har kritiserats för att lämna drabbade länder i sticket när pandemin slog till, men kommissionen har inte varit sena med att utnyttja den för att försöka stärka sin egen maktposition. Det är en utveckling som pågått länge, men den takt vi nu ser i maktöverföringen till unionen hade ingen kunnat drömma om för bara något år sedan.

Det är också intressant att konstatera att fonden även ökar EU:s sjuårsbudget med samma mått, alltså hela 68 procent! Den egentliga budgetdiskussionen har handlat om cirka 3 procent hit eller dit, det vill säga försumbara småpengar i sammanhanget. Slutförhandlingen om långtidsbudgeten och den nya ”maktöverförings”-fonden skall, om kommissionen och rådets ordförande får som de vill, vara avslutade senast den 1 juli. Det är inte så många som tror att man kommer att klara det.

Sveriges EU-minister Hans Dahlgren har en svår uppgift framför sig, när han skall balansera riksdagens krav på att inte gå med på någon väsentlig avgiftshöjning och samtidigt inte stöta sig med EU-byråkraterna. Foto: Regeringens pressbild

Sveriges huvudförhandlare, EU-minister Hans Dahlgren, menar istället att det är bra om det drar ut på tiden, eftersom det skapar möjligheter att utveckla diskussionen och påverka fler i svensk riktning, det vill säga en mer återhållsam ekonomisk agenda.

Dahlgren har inte riksdagens mandat att gå med på stora avgiftshöjningar, men inte heller att utnyttja den svenska vetorätten mot ett för Sverige negativt beslut.
Brexit katalysator för inlåsningsmekanism.

Brexit katalysator för inlåsningsmekanism
Storbritanniens utträde ur unionen har tveklöst haft stor inverkan för hur idén om den enorma återhämtningsfonden utformats. När man ser hur fonden är tänkt att finansieras och hur den kommer att påverka medlemsstaternas ekonomi kan man inte annat än att förfäras. I praktiken kommer fonden att innebära en inlåsningseffekt för samtliga kvarvarande medlemsstater.

EU-elitens agerande under processen som ledde fram till Brexit, var i många stycken utstuderat hånfull gentemot de som kritiserade kommissionens och parlamentets ambitioner att ta över beskattningsrätt från medlemsstaterna. Den ambitionen var också ett av huvudargumenten för britterna när de bestämde sig för att lämna EU. Man ville helt enkelt kunna fatta egna och självständiga beslut om alla viktiga frågor som rör sitt eget lands framtid. EU-eliten var i själva verket livrädda för att Brexit skulle lyckas och att fler länder skulle följa britternas exempel och överväga att lämna unionen.

När Brexit nu blivit verklighet har rädslan utvecklats till skräck och coronakrisen har kommit med den öppning som de med överstatliga ambitioner behövde för att kunna skapa ett verktyg för att lura in medlemsländerna i en ekonomisk fälla av så stor dignitet att de inte kan ta sig ur den på ett försvarbart sätt, om de försöker lämna unionen.

Sveriges avgift chockhöjs
Ansvaret för den så kallade återhämtningsfonden gör att medlemsstaterna blir solidariska borgensmän, det vill säga kan inte alla stater betala sina andelar av räntor och amorteringar måste de andra betala mer. Planen är att lånen som tas upp skall betalas av fram till år 2058, det vill säga på 38 år. För Sveriges del innebär det ett åtagande på hela 234 miljarder kronor, vilket motsvarar en ökning av Sveriges statsskuld med cirka 5 procent av BNP.

Enbart amorteringarna skulle kosta oss cirka 6,2 miljarder kronor extra i EU-avgift per år under avbetalningstiden, plus räntan på lånet. Även utan dessa extra kostnader blir Sveriges EU-avgift cirka 53 miljarder kronor redan i år. De senaste åren har avgiften varit betydligt lägre, mellan 25 och 40 miljarder kronor per år.

För att undvika diskussionen om ökade avgifter vill kommissionen att lånet skall finansieras genom att EU ges rätt att uttaxera ett antal olika skatter, något som varit en omöjlighet för fler länder än Sverige under en lång följd av år. Det är också notabelt att beskattningsrätten ligger väldigt högt på önskelistan för EU-byråkratin. Det är nämligen en av de sista frågorna som avgör om EU skall kunna utvecklas till en egen statsbildning som är överordnad medlemsländerna.

Det är alltså en fråga som i hög grad avgör om EU är en statsbildning eller en samarbetsorganisation. Just den frågan har varit en het potatis i en lång rad debatter vid olika EU-konferenser under många år. Sveriges politiska representanter vid dessa konferenser har, så här långt, stått eniga om att inte låta EU ta över beskattningsrätt, just därför att den är så betydelsefull för medlemsländernas faktiska självständighet.

Genom att medlemsländerna tvingas gå i borgen för de enorma lån som krävs för att bygga upp fonden kommer det att bli extremt dyrt att lämna EU. Troligen så dyrt att inget medlemsland kommer att ha råd att ta steget ut ur unionen. Därför är det av stor betydelse att Sverige och övriga nettobetalare agerar för att stoppa den lånebaserade ”återhämtningsfonden” och EU:s planerade beskattningsrätt.

Senaste