Brå konstaterar dock att variationer förekommer, fenomenet är vanligare i större städer. Vad simhallarna anbelangar konstaterar man att bråk i någon form har förekommit på de flesta. Förutom bråk så har det även varit hot, trakasserier och sexuella kränkningar och på hälften av hallarna har det förekommit våld mot antingen personal eller besökare under de senaste tolv månaderna. Utöver händelser som varit direkt riktade mot besökare eller personal har även stöld och skadegörelse förekommit på många simhallar.
Det första som slår läsaren är att Brås jämställdhetsarbete verkar behöva ses över. Rapporten är författad av Anna-Lena Beutgen (projektledare), Jon Lundgren, Lina Fjelkegård och Emma Patel, samtliga utredare på Brå. I datainsamlingen har även Moa Gustavsson och Erika Sallander deltagit. Sedan är rapporten undertecknad av Kristina Svartz, generaldirektör och Anna Hansson, enhetschef. Av de åtta personer som har varit involverade i rapporten var alltså sju kvinnor. Detta återspeglar eventuellt personalläget på Brå, men det vore ju ännu värre.
Bibliotek
För biblioteken gäller att samtliga, 100 procent av de som deltog i undersökningen, har varit utsatta för brott och ordningsstörningar under de senaste tolv månaderna och precis som för simhallarna är det stora skillnader mellan biblioteken. I genomsnitt har det förekommit åtta olika typer av händelser under det senaste året. På de mest utsatta biblioteken har det under året inte bara förekommit många olika typer av incidenter, utan relativt många av dessa har förekommit oftare än tio gånger. På de minst utsatta biblioteken har det förekommit endast ett fåtal olika händelsetyper vid relativt få tillfällen. Det handlar om landsbygdsbiblioteken. Intervjupersonerna beskriver att bibliotekets storlek, antal besökare, öppettider och placering till stor del styr hur utsatt ett bibliotek är.
Bland ordningsstörningarna var social oro det som flest (drygt nio av tio folkbiblioteksanställda) någon gång hade upplevt – i form av bråk, aggressiva eller onyktra individer, samt respektlöst agerande. En av fem folkbiblioteksanställda upplevde detta på sin arbetsplats flera gånger i veckan eller mer. År 2019 uppgav 83 procent av de anställda på folkbiblioteken att de hade upplevt någon form av aggressivt beteende riktat mot dem själva eller andra, en ökning med tio procentenheter på två år. Vidare angav fyra av tio folkbiblioteksanställda att någon hade uttryckt sig kränkande mot dem under de senaste två åren. Ofta handlade det om att någon ifrågasatte deras kompetens, eller gav uttryck för sexism.
Vad gäller rena brott så uppger sju av tio folkbiblioteksanställda att de på sitt bibliotek varit med om skadegörelse, exempelvis klotter, urinering eller stöld. Strax under hälften angav att droghandel förekommit. Drygt hälften av de folkbiblioteksanställda hade upplevt våld eller våldsamma situationer 2019 – en klar ökning från föregående undersökning. Det vanligaste var att de som upplevt våld eller våldsamma situationer hade gjort det några gånger per år.
En av fem folkbiblioteksanställda utsattes för sexuella trakasserier och övergrepp under de senaste två åren. Kvinnor uppgav betydligt oftare att de utsatts jämfört med män. Två tredjedelar angav att det förekommit händelser på biblioteket som polisanmälts de senaste två åren.
Simhallar
De flesta simhallar uppger att det har förekommit brott och ordningsstörningar i någon form under det senaste året. I genomsnitt har det förekommit nio olika typer av incidenter per simhall.
På de flesta simhallar har det förekommit någon form av bråk. Även hot, trakasserier6 och sexuella kränkningar har förekommit på många simhallar. På knappt hälften av simhallarna har det förekommit våld mot antingen personal eller besökare. Utöver de händelser som riktat sig mot besökare eller personal förekommer även brott och ordningsstörningar som riktar sig mot egendom. Stöld och skadegörelse har förekommit på en stor andel av simhallarna. Många simhallar har också erfarenheter av alkohol- och narkotikarelaterade händelser. Dessa händelser omfattar både lindrigare händelser som att besökare har uppträtt berusade, men även sådant som är brottsligt, såsom narkotikabruk och narkotikaförsäljning. Närmare 70 procent av simhallarna uppgav att det även förekommit andra typer av händelser som de uppfattar som antingen brottsliga eller ordningsstörande. Företrädarna beskriver bland annat incidenter som innebär avsteg från simhallens trivselregler, det vill säga sådant som inte alltid direkt stör ordningen men som minskar trivseln eller badsäkerheten. Det finns också exempel på händelser som personalen bedömer som brottsliga, till exempel kränkande fotografering eller att man använt någon annans personliga årskort för att få tillträde till anläggningen. En simhall beskriver att en person vid upprepade tillfällen lämnat avföring i bassängen och en annan att en person gått omkring naken i simhallens lokaler.
När det gäller brottsliga händelser bedömer de flesta simhallsföreträdarna att gärningspersonerna i huvudsak är straffmyndiga (det vill säga 15 år eller äldre). En förhållandevis stor andel har dock inte kunnat avgöra vilken åldersgrupp som oftast ligger bakom brott på simhallar. Vad gäller ordningsstörningar är bilden spretigare; ungefär en tredjedel av simhallsföreträdarna bedömer att personerna bakom ordningsstörningarna är straffmyndiga, en tredjedel bedömer att de inte är det och en tredjedel uppskattar att det är en jämn fördelning mellan åldersgrupperna. Närmare 80 procent av företrädarna bedömer att det helt eller delvis är samma personer som återkommande står för de brott och ordningsstörningar som äger rum på simhallen. De flesta simhallar uppskattar att det i huvudsak är män eller pojkar som ligger bakom händelserna. Vad gäller etnicitet verkar dock Brå ha undvikit att ställa specifika frågor.
Den mest rapporterade typen av brott och ordningsstörningar i incidentrapporterna gäller olika stöldbrott. Stöldbrotten utgör över en tredjedel av samtliga rapporterade brott och ordningsstörningar och har rapporterats från alla utom två av simhallarna. Det vanligaste är att en besökare blivit bestulen på sina skor eller värdesaker från skåpen i omklädningsrummen.
Gällande sexuella kränkningar och brott har 22 av 27 rapporterats från en och samma simhall. Brå har ingen aning om varför, men gissar på att personalen där är mer observant än på andra simhallar, vilket, om det stämmer, skulle indikera ett stort mörkertal. Brå vill inte specificera vilken simhall det rör sig om, men säger i alla fall att den ligger i Stockholm. I sex av fallen har vuxna män ofredat barn eller ungdomar genom att tafsa eller på annat sätt göra närmanden mot yngre personer.
Vilka är gärningsmännen?
De flesta företrädare för biblioteken uppskattar att det i första hand är straffmyndiga personer (det vill säga 15 år eller äldre) som ligger bakom händelserna. När det gäller specifikt brottsliga händelser är det dock en förhållandevis stor andel som inte velat uppskatta åldern på gärningspersonerna. För ordningsstörande incidenter finns det även några företrädare som uppfattar gruppen under 15 år som den huvudsakliga åldersgruppen bakom incidenterna. De flesta företrädare uppskattar att det i huvudsak är män eller pojkar som ligger bakom brott och ordningsstörningar. När det gäller brottsliga händelser är det även ett flertal företrädare som inte har velat uppskatta om det är män eller kvinnor som i första hand ligger bakom händelserna, oklart varför. Samtliga bibliotek uppger att det delvis eller helt och hållet är samma personer som stör verksamheten genom brott och ordningsstörningar.
Brås slutsats är att man bör tillämpa tillträdesförbud på simhallar och bibliotek för de element som utmärker sig. De brott och ordningsstörningar som framkommit i Brås kartläggning överensstämmer till stor del med det förslag på lagstiftning om tillträdesförbud som har lagts fram. Det är delvis samma personer som återkommande ligger bakom händelserna och i en stor del av fallen är de i straffbar ålder. Det sägs dock inte hur ett sådant förbud skulle genomföras i praktiken. Att förlita sig på att personalen skall riskera antingen personskador eller åtal om de skulle ingripa kraftfullt verkar orealistiskt, liksom att polis skulle finnas tillgänglig vid behov. Då återstår privata ordningsvakter, med de extra kostnader som det medför, eller låsta dörrar som öppnas av personal efter att besökaren har identifierat sig.
