Redaktionell not: Insikt24 är partipolitiskt obunden och tar inte ställning för något enskilt parti, men vill befrämja diskussion om vilket som är den bästa realpolitiska strategin och accepterar debattinlägg som kommer till olika slutsatser.
För första gången någonsin finns nu en verklig chans att vi efter valet får se ett SD med reell makt i någon form, antingen i en regering eller som stödparti och en del i ett regeringsunderlag. Detta anser jag vara ett avgörande argument för att lägga sin röst på SD, oavsett om man anser att Alternativ för Sverige eller Sverigedemokraterna har den bästa sakpolitiken.
Nationalister och konservativa brukar få rätt i sina prognoser men underskattar tiden det tar att skapa förändring. En stor del i att flytta åsiktskorridoren har varit normalisering av traditionell högerpolitik. SD:s riksdagsinträde innebar en stor metapolitisk seger då Sverige för första gången i modern tid fick ett nationellt och konservativt parti i den högsta beslutande församlingen. Gamla Facebook-grupper och sidor med temat att SD skulle åka ur riksdagen ter sig idag bara komiska. SD är tvärtom numera en självklar storspelare i svensk politik och allt pekar på att de kommer vara det under överskådlig framtid. Ännu är emellertid SD ett oprövat kort när det kommer till realpolitik.
Partiet har aldrig regerat eller ens utgjort ett regeringsunderlag, vilket är nästa steg i normaliseringsprocessen (som också är anledningen till vänsterns desperata försök att skära av SD från borgerligheten). Får SD vid en valvinst realpolitiskt inflytande i form av att utgöra ett regeringsunderlag, det mest troliga scenariot då denna artikel skrivs, kommer dels Sverigedemokratiska förslag ha potential att sjösättas, men inte minst ger det metapolitiska svallvågor som inte går att underskatta.
Det finns egentligen två huvudsakliga scenarion efter att SD fått realpolitiskt inflytande, som i sin tur påverkar Alternativ för Sveriges framtid. Det ena är att partiet gör dåligt ifrån sig, antingen direkt som en del i en regering, eller indirekt genom att inte trycka på ordentligt i förhandlingarna med borgerligheten. Ett sådant scenario skulle sannolikt framför allt gynna AfS som i sin tur kan stärkas och trycka på högerifrån. Det andra scenariot är att SD lyckas få igenom mycket av sin politik och lyckas dra regeringskoalitionen högerut. Utöver att gynna det svenska folket innebär även det en normalisering av nationell konservatism, om än i en kraftigt urvattnad version.
Oavsett om man gillar det eller ej är politik till stor del ett psykologiskt spel. Ett parti som SD är idag kraftigt begränsat av mentala barriärer, inte primärt att många skulle ogilla partiets sakpolitik (det motsatta är sant för exempelvis Miljöpartiet). Ska en Sverigevänlig rörelse kunna växa ytterligare krävs det att dessa hinder monteras ner. SD måste ses som än mer etablerat, inte bara som riksdagsparti, utan även som en verklig maktfaktor. Enligt min mening är detta centralt för att kunna öka antalet kvinnliga väljare, den grupp man i dagsläget har svårast att nå ut till. Den kvinnliga väljargruppen har både historiskt och i vår samtid tenderat att luta sig mot makten och vända ryggen till socialt stigmatiserade uppstickare. Bara det faktum att SD får vara en del av makten kommer, tror jag, öka antalet väljare i denna grupp av sig självt.
Summa summarum finns det skäl att rösta SD även för den Sverigevän som tycker att SD:s politik blivit alltför urvattnad och att anpassningen mot mitten gått för långt. Skälen är inte i första hand sakpolitiska utan de metapolitiska effekter som ett SD i ett regeringsunderlag skulle innebära.
