Det fattiga proletariat som vänstern i sin linda kämpade för finns inte längre och det har ersatts av olika former av minoriteter, vars "kamp" inte i första hand är av ekonomisk eller materiell karaktär, utan snarare är en kulturkamp där "den svenske arbetaren" är ett hinder eller en motståndare mer ofta än en allierad. Detta har skapat sprickor inom vänstern och fått idealister att lämna för att åter söka den traditionelle svenske arbetaren och dennes intressen. En resa som blir nationell i sin karaktär och som sannolikt kommer sluta med att inte vara vänster alls – bara nationell.