söndag, 14 april, 2024
söndag, april 14, 2024

Den totalitära coronapolitiken

Åtgärderna mot corona uppvisar allt tydligare totalitära tendenser. Det handlar om grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter.

Under lördagen ägde en stor demonstration rum i Stockholm och Göteborg mot Vaccinpass och andra tvångsmedel som riktas mot enskilda i namnet av en pandemi som inte verkar ta slut. Ca 9000 anslöt i Stockholm och 1500 i Göteborg. Är det ”medicinska undantagstillståndet” något vi måste finna oss i för all framtid och något som rättfärdigar för staten att frånta medborgarna deras fri- och rättigheter, eller är det något som bör bekämpas innan undantagstillståndet normaliseras och blir en del av det nya sättet att leva? Måste vi alltså vänja oss vid att ständigt uppvisa våra medicinska journaler vid ansökan av arbete, vid restaurangbesök och när vi ansöker till utbildningar?

Vi har då bara rört vid ytan på de tvångsåtgärder som skulle kunna komma. Varje utvecklad totalitär regim börjar alltid i små tydliga steg göra undantagsregler normaliserade för att sedermera utveckla fullskalig repression. Flera likheter kan här dras till 1900-talets kommunistiska stater.

Om exempelvis föräldrar är registrerade hos myndigheterna som ovaccinerade, hur skall man då bedöma deras föräldraskap och ansvarsförmåga att uppfostra sina barn till en nivå som är godtagbar för att kunna bekämpa smittspridningen? I det kommunistiska Ungern och Albanien hette det givetvis att föräldrarna bedömdes som olämpliga vårdnadshavare då de visat statsfientliga tendenser och motarbetade kommunismen.

Det borde stå helt klart att de politiska och ekonomiska individer och grupper som drömmer om ökad totalitär integration enligt deras egna politiska visioner också längtar efter ursäkter för att kunna genomföra dessa. Klimatet är en sådan ursäkt. Idag värper Covid-19 guldägg för de psykopater som drömmer om ett totalitärt samhälle och dessutom helst på global skala.

I grunden handlar liknande åtgärder om att stater exploaterar människors rädsla för att i namnet av trygghet beröva dem deras friheter. Du räddas alltså till livet, men du förvägras att leva ditt liv i frihet. I själva verket stämmer inte heller denna bild. De flesta som smittas av Covid-19 överlever. Och inte bara de flesta. Mortaliteten har globalt sjunkit till under 2% bekräftade fall enligt officiellt erkänd global statistik. Denna statistik uppdateras varje dag (länk ges i slutet på artikeln). Mätningen då denna artikel skrevs genomfördes 2022-01-23. Sannolikheten att du överlever Covid-19 varierar mellan olika åldersgrupper, men är totalt sett över 98% för hela mänskligheten.

Åtgärderna mot Covid-19 står alltså inte alls i någon rimlig proportion till de statliga kraven på vaccinpass och andra restriktioner. Vaccinpass är inte heller vetenskapligt prövat som något som faktiskt minskar risken att dels smittas och dels dö på grund av Covid-19. Alltså är det andra skäl än folkhälsan som motiverar politiken. Dessa skäl handlar om makt, disciplinering, tvång och ideologi.

Det krävdes således inte särskilt avancerade vänsterteorier om klasskamp, feministisk frigörelse eller mångkultur för att till sist passera gränsen till uppenbara brott mot deklarationerna om mänskliga rättigheter vilka bland annat innehåller förbud mot att tvinga individer att visa sina medicinska journaler för att de exempelvis skall få annan vård eller bli antagna på en utbildning.

Det är också värt att diskutera hur restriktionerna mot Covid-19 slagit mot olika grupper. Världens fattigaste har blivit fattigare. Vi ser fortfarande hur flera fattiga länder lamslagits i stora regioner av svält då människor inte kan försörja sig. Svältkatastrofer bringar i sin tur människor på flykt. Flykt för sedan många grupper till mer välmående regioner i Europa. I stället för att förbättra för människor lokalt och bistå dem att inte behöva fly genom att exempelvis öppna upp handeln och bidra med utbildningar och teknologiska lösningar, har åtgärderna mot Covid-19 tillslutit ekonomierna ytterligare. Spädbarnsdödligheten i dessa länder har ökat, så även risken för kvinnor att dö i barnsäng. Åtgärderna mot Covid-19 har således visat sig farligare för många grupper än Covid-19. Risken att dö av svält har ökat sexfalt på grund av restriktionerna mot pandemin och risken att dö av svältrelaterade sjukdomar är globalt sätt större än att dö i sviterna av Covid-19. Covid-19 är alltså jämförelsevis något mer ”humant” än de statliga åtgärderna mot Covid-19.

Den brittiska statliga myndigheten Oxfam skriver i en officiell rapport:

The report, ”The Hunger Virus Multiplies” says that conflict remains the primary cause of hunger since the pandemic, pushing over half a million people into famine-like conditions ―a six-fold increase since 2020.

Overall, 155 million people around the world are now living in crisis levels of food insecurity or worse – that is 20 million more than last year. Around two out of every three of these people are going hungry primarily because their country is in war and conflict.

The report also describes the massive impact that economic shocks, particularly worsened by the coronavirus pandemic, along with the worsening climate crisis, have had in pushing tens of millions more people into hunger. Mass unemployment and severely disrupted food production have led to a 40 percent surge in global food prices – the highest rise in over a decade.

Se också på hur näringslivet påverkats av restriktionerna i de fattigaste länderna. I länder som Brasilien förlorade hälften den arbetande delen av befolkningen sina arbeten eftersom de arbetare på små- och medelstora företag som tvingades att stänga ner på grund av restriktionerna. I Indien har över 70% av landets invånare tvingats att minska deras portioner av dagliga livsmedel för att kunna överleva. För de fattigaste betyder detta återigen att de idag svälter till följd av näringsbrist.

Om vi härifrån går över till Europa har åren 2020 och 2021 inneburit inte bara att ett stort antal förlorat deras försörjning, utan även att ett flertal mänskliga rättigheter satts ur spel. Självklart handlar det om inskränkningar i mötesfriheten men också om informationsfrihet och statlig censur på sociala medier. Det handlar om att förvägra människor från att begrava sina dödliga släktingar och att kunna röra sig fritt. Det handlar om förlorat integritet, arresteringar för att man vistas utomhus och införande av undantagstillstånd som inte mildras.

Därtill finns det uppenbara psykologiska och somatiska hälsorisker med att låta individer stanna hemma och hindra sociala kontakter. Restriktionerna mot Covid-19 har ökat självmordsfrekvensen över hela Europa, ökat antalet som insjuknat i depression, i psykosrelaterade sjukdomar och missbruk. Antalet som tvingats till ekonomiskt bidragsberoende har ökat.

Parallellt med detta har också den kinesiska staten köpt upp flera europeiska företag som varit nära konkurs och köpt upp aktier på världsmarknaden till underpriser. Uppköpen är motbjudande med tanke på att det var Kina som var upphovslandet till Covid-19.

Tydligt är att restriktionerna mot Covid-19 idag handlar om en politisk kamp mot fri- och rättigheter. Den enda vägen framåt är därför ett motstånd på alla plan mot denna politik och de företag och organisationer som stöder den.

https://www.coe.int/en/web/commissioner/-/the-impact-of-covid-19-on-human-rights-and-how-to-move-forward

https://ourworldindata.org/mortality-risk-covid

https://www.oxfam.org/en/press-releases/six-fold-increase-people-suffering-famine-conditions-pandemic-began

Senaste