Men i och med att fler och fler regeringar undertecknar pakten och genomför den i enlighet med rekommendationerna kommer pakten att så småningom bli internationell sedvanerätt. Det räcker ju att det internationella samfundet – som representeras av dess regeringar – håller med.
De rekommendationer som från början inte var rättsligt bindande, och som därför i kombination med avtal som förhandlats fram i slutna rum, genomförs nu utan parlamentsresolutioner. Ännu värre, det finns ingen utväg, eftersom utträdesklausuler inte har införts.
Detta tillvägagångssätt liknar genomförandet av rekommendationerna för handlingsplanen från kvinnokonferensen i Peking 1995 och det därmed förknippade införandet av ”genus” och ”gender mainstreaming”. Det gjordes på exakt samma smygande sätt.
Integrering av jämställdhetsperspektivet infördes således genom att parlamentet och väljarna förbigicks. I Tyskland gjordes det genom ett regeringsbeslut av den federala regeringen den 23 juni 1999. Idag finns det könade stolar, tidig sexualisering i grundskolan och ”rainbow key” för homosexuellt certifierade ålderdomshem.
FN:s migrationspakt med sina 23 mål innehåller 54 punkter där ordet ”skyldighet” eller frasen ”vi åtar oss” förekommer mer än åttio gånger. Ändå skall väljarna fäs att tro att pakten på något sätt inte är bindande. FN-dokumentet kommer att bli rättsligt bindande genom att följa en ”mjuk” rättslig strategi utan parlamentariska debatter – och absolut ingen omröstning.
Den 18 april 2018, före den korta debatten om pakten, antog EU-parlamentet en resolution om FN:s globala pakt för säker, ordnad och reguljär migration (GCM), inte i enlighet med det normala förfarandet för en teknisk kommitté och allmänhetens deltagande, utan enligt det så kallade mötesförfarandet, där endast enskilda parlamentsgrupper förhandlar.
Med denna resolution underströk EU-parlamentet den bindande karaktären hos FN:s migrationspakt med förutseende lydnad. I Tyskland röstade endast två parlamentsledamöter emot det: Daniel Caspary (CDU) och Jörg Meuthen (AfD). De var emot att allmänheten skulle uteslutas eftersom pakten nu kommer att kanaliseras genom parlamenten.
Specialistkommittéer ersattes av ett så kallat återkopplingsförfarande, där EU:s 500 miljoner medborgare kunde uttrycka sig via e-post under knappt fyra veckor. Naturligtvis gick det nästan obemärkt förbi. Endast 1 829 privatpersoner och organisationer deltog, däribland Soros ökända Foundation Open Society.
”Den nya pakten för migration och asyl” syftar till att ”skapa en heltäckande, hållbar och krissäker ram för hantering av asyl och migration i EU”. Hundratals miljoner migranter kommer att få tillträde till EU genom det system som kommer att bli slutet för Europa som vi känner det.
EU:s migrationspakt, som kommissionen tänker påtvinga nationerna, har ingenting att göra med demokrati, kultur, identitet eller sunt förnuft. Det handlar om ideologi, globalism och elitlöner.
