Inför EU-valet i Maj 2019 skickade Dagens Nyheter ut en enkät till alla svenska EU-parlamentariker. Frågan de ställde var ”Har du någon gång blivit påverkad av lobbyister?” Nära 50 procent svarade ja, och 12 av 20 parlamentariker uppger att de har blir kontaktade varje vecka av olika lobbyister. 5 av 20 uppgav att de hade blivit kontaktade varje dag.
För att ni skall kunna få en hint om hur mycket pengar privata företag lägger på att påverka förslag och lagar EU lägger fram så har de 5 största olje- och gasföretagen mellan 2010 och 2019 lagt cirka 2,6 miljarder kronor på att försöka få inflytande i Europas miljöpolitik. Är det verkligen demokrati när de stora företagen har större påverkan inom EU än den vanliga medborgaren?
När Sverige röstade för ett svenskt EU-medlemskap 1994 var en av viktigaste frågorna att snuset skulle bli lagligt och få säljas i alla medlemsländer. Trots många omröstningar angående snuset är det fortfarande 25 år senare inte lagligt att sälja snus i något annat EU-land än i Sverige, trots att flera studier visar att det är mycket hälsosammare än att röka.
Undrar ni varför snuset fortfarande är olagligt att sälja i Europa? Därför att cigarettföretagen vet att om EU:s medborgare hade snusat istället för rökt så hade till exempel Philip Morris, som är ett av de största tobaksföretagen, gått enormt mycket back på det. Därför satsar Phillip Morris årligen enorma summor på att försöka påverka EU att rösta nej till snuset, allt för att behålla sitt tobaksimperium. Svenska snusjätten Swedish Match har tyvärr inget att sätta emot när de största cigarettföretagen går samman. Sorgligt men sant.
Svenska Dagbladets granskning visar att det inte bara är inte bara privata företag som satsar stora pengar på lobbyverksamhet i Bryssel. Vad många inte vet är att svenska skattepengar går till att finansiera lobbyismen inom EU. Svenska Dagbladets kartläggning förra året visade att cirka 100 miljoner svenska skattekronor går till detta. Det betyder alltså att alla vi som betalar svensk skatt även betalar för cirka 15 kontor som enbart syftar på att påverka Unionens framtid.
Den erfarne EU-politikern Christofer Fjellner (M) menar att de svenska lobbyister som företräder svenska landsting och regioner inte lyckas påverka unionen särskilt mycket. Han säger även att han har haft mer kontakt med företag som lägger några hundra tusen kronor, till skillnad från svenska lobbyister som lägger 100 miljoner. Det betyder alltså ännu en misslyckad satsning med våra skattepengar som medel.
Det stora problemet med lobbying inom EU är att det saknas transparens, det finns alltså inget register som registrerar vilka företag som träffar vilken person inom EU. Detta leder till att det är i princip helt omöjligt att granska hur ett beslut de facto kom till, ingen vet om det var parlamentarikern själv som tog initiativ till ett beslut eller om han fick förslaget serverat från en lobbyorganisation. Ingen vet egentligen vems åsikt en parlamentariker företräder, i det bästa av världar är det parlamentarikerns egna åsikt, i det sämsta av världar är det en köpt åsikt.
Men det mest sjuka med EU är alla dess förmåner som ges till parlamentarikerna och bristen på insyn vart förmånerna tar vägen. Varje månad får varje parlamentariker cirka 42 000 kronor som skall gå till att hyran till sitt kontor i sitt hemland, men i vissa (troligtvis många) fall utnyttjar politikerna partiets lokaler, detta betyder alltså att pengarna går in direkt till partiets kassa. Undra på varför svenska partier tycker EU-valet är så viktigt.
Sverige betalar även en enorm medlemsavgift till EU, 30 miljarder kronor årligen, och frågar du de flesta svenska medborgare så kan de inte på rak arm säga vad exakt vi har fått för pengarna. Sanningen är att vi får tillbaka max 50 procent i olika bidrag, summan brukar variera från 10 till 15 miljarder. Rimligt? Not so much.
Finns det någon svensk politiker som kan säga att den Europeiska unionen har varit en vinstaffär för svenskarna? Trots att vi betalar extrema summor till EU varje år tycker EU-Kommissionen att vi betalar för lite , en uppfattning som delas av bland andra vår EU-minister Hans Dahlgren (S).
Hur kan du tycka det är rimligt att ännu fler svenska skattemiljarder ska gå till att försörja den överstatliga EU apparaten? Hur kan du tycka att det är rimligt att svenska medborgare som redan betalar väsentligt mer pengar än andra medborgare skall betala ännu mer? Frågorna är många och tyvärr får vi inga svar då det inte längre finns något riksdagsparti som ligger på om ett svensk utträde, både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har som bekant backat i sin EU-kritik.
”Vinsten” som svenska politiker brukar tala om är att vi ”samarbetar mer” inom stora områden som terrorism, miljö och forskning. Min fråga är då, trots alla miljarder vi och privata företagen göder EU med, har medborgare fått valuta för pengarna? Svaret är entydigt ett nej det är nästintill enbart företagen som har tjänat på de europeiska samarbete. Jag menar, kan inte Norge och Island samarbeta med andra europeiska länder trots att de är utanför den överstatliga unionen? Klart att de kan. Det finns till och med fördelar med att vara utanför unionen. Island och Norge kan själva sluta avtal med Kina och USA istället för att alla medlemsländer först ska komma överens om avtalet, och efter det komma med sina synpunkter om avtalet. Dessutom minskar chansen att lobbyister kan påverka processen.
Det är på dags att vi på allvar tar debatten om ett svenskt EU utträde, för även om jag inte var född 1994 när det folkomröstades om ett inträde är jag tämligen säker på att EU medlemskapet har varit en stor förlustaffär för Sverige och svenska medborgare. Det är bara att lägga sig platt och erkänna att Business Bryssel lurade hela svenska folket.
