Få svenskar känner till att det under många hundra år var ett reellt hot att bli bortrövad av muslimska pirater som härjade längs Europas kuster. Även många sjömän råkade illa ut varav flera hundra var svenska. Många av de stackare som fördes till Nordafrika och som där såldes som slavar kunde inte hoppas på att någonsin få återvända hem. Kvinnor hamnade som sexslavar i harem och män i tungt fysiskt arbete i stenbrott och som galärslavar.
En av de mer spektakulära räderna var den så kallade Turkräden 1627 då tre slavskepp helt oväntat dök upp på Island. Piraterna mördade alla som bjöd motstånd och tog med sig 380 fångar, mestadels kvinnor och barn, till slavhandeln på Barbareskkusten som Nordafrikas kust kallades under denna tid.
Muslimer var för övrigt mycket aktiva i slavhandeln, ett faktum som numera aldrig lyfts fram. Slaveriet avskaffades i Saudiarabien först 1962 och förekommer fortfarande i Sudan. Profeten Muhammed som är ett föredöme för alla muslimer hade själv flera sexslavar.
Författaren Mats Röyter har med utgångspunkt i Turkräden skrivit en roman med samma namn där vi får följa ett antal öden kring dessa händelser. Boken berättar lågmält en historia om människor som fördes långt bort till främmande land där de blev illa behandlade. Huvudpersonen är en man som försöker rädda sin bortrövade familj.
Boken tar även upp det trista faktum att det fanns förslavade européer som konverterat för att slippa undan och en del av dem arbetade sedan aktivt för att organisera slavräder. Enligt islam fick inte muslimer förslavas så kristna områden attackerades.
Språket i Turkräden är enkelt och naket och handlingen berättas i kronologisk ordning och detta gör att boken även skulle fungera väl som ungdomsbok. Slutet är lite abrupt. Kanske en cliffhanger?
Boken rekommenderas framförallt till den som är intresserad av historia.
