Sedan den svenska medelklassen alltmer övergett Socialdemokraterna till borgarnas och vänsterns gagn har de haft svårt att bevara en väljarbas. Allt detta kom att förändras med massinvandringen, trots dess katastrofala konsekvenser för välfärden och integrationen. Partiet har profiterat utan dess like på invandringen, då man har siktat på att få makten till varje pris.
Hundra år räcker alltså inte för att skapa den goda utopin som utlovats av deras samhällskontrakt, men som inte har levererats. Jag tror att det beror på att Socialdemokraterna övergett sin värdegrund för opportunistisk kohandel. Priset man har betalat är att de svenska kärnväljarna har flytt partiet och istället har klanorienterade krafter trätt in. Klanledare som garanterar kollektiva röster har blivit Socialdemokraternas Heliga Graal. Det är åtminstone min teori.
Migrationen som har ägt rum de senare åren har skapat utanförskapsområden utan dess like. Genom att indirekt uppmana förortens invandrare till att okritiskt rösta på partiet har man format en stabil röstbas. Genom att lova livslång försörjning med skattebetalarnas pengar har man satt ”tryggheten” i fokus, trots alla bilbränder, explosioner, skjutningar, överdoser och våldtäkter. Man lovade också att klanerna skulle få makt och inflytande. Det gav röster och man skyndade sig att förverkliga denna nya utopi. En värld som handlar om att så länge man röstar på rätt parti så har man rätt att leva i utanförskap. Man har rätt att leva bland explosioner och ungdomar som överdoserar. Det viktigaste är ju inte vad man vill utan vilket parti man röstar på. Sveket mot den svenska arbetarklassen skulle dock inte gå ostraffat, vilket vi nu har sett med Sverigedemokraternas framväxt.
Jag tror nämligen att det som i början var nödvändigt för en bra integration, det vill säga en tillfällig försörjning med krav på integrationsplikt, blev en krycka som skulle kosta flera generationer att bli av med. Enligt mätningar från Valmyndigheten fick Socialdemokraterna under det senaste valet hela 70 procent av rösterna i utsatta områden som Vivalla i Örebro och Rinkeby i Malmö. Blotta tanken att bidragen ska dras in skapar hetsiga debatter familjer emellan.
Men varför har inte Vänsterpartiet lyckats? Jag tror att det handlar om att sossarna tidigt öppnade upp sin ideologi för religiösa och teokratiska värderingar, vilket Vänsterpartiet hade svårt för. Med hjälp av dessa klaner har sossarna skapat en psuedo-demokrati med röstboskap och trogna väljare. Partiets ideologi blev artificiell. Kärnvärdena blev förgiftade och retoriken perverterades av godhetsklyschor. Ett mantra togs fram där man upprepade ”mångkultur” och ”arbetskraftsinvandring”.
Eftersom sossarna inte ville anpassa sig till verkligheten bytte man istället ut den. I kommunistiska samhällen kunde det vara vanligt att innan sammanträden så träffades man och i förväg kom överens om vad som skulle beslutas. På liknande sätt har sossarna lyckats få till det i förorten. Då många bjuder in släktingar, kusiner och klanledare kan man enkelt vinna val utan att svågerpolitiken märks.
Jag tror också att de goda sossar som kämpar för att bevara partiets anseende utesluts, liksom de starka kvinnor som ifrågasätter hedersvåldet. Konsekvenserna är monumentala uti förorterna. Unga invandrare som blir utan ambitioner, barn som växer upp i utsatta områden med droger och vapen och kvinnor som tvingas leva i teokrati. Men inget av detta får sossarnas topp stå ut med. Klagar man så säger de ”Vi vann ju demokratiskt”.
Men det är långt ifrån alla invandrare som röstar på Socialdemokraterna. En reserverad klass av välbärgade, intellektuella invandrare upptäcker snabbt denna fasad och flyr sedan till svenska villaområden.
