En grupp på cirka 30 bönder anföll tingshuset i tisdags och välte en polisbil som fattade eld när polisen försökte ramma gruppen. En av de påstådda deltagarna, en 51-årig före detta jordbrukare, numera byggentreprenör, André Pienaar, ställdes inför domstol på fredagsmorgonen anklagad för terrorism, mordförsök, uppvigling till våld och våld på allmän plats. Pienaars borgensansökan sköts upp till tisdagen.
I en utläggning inför domstolen på tisdagen begärde jordbrukarna, inklusive Pienaar, ett svar från polisministern, Bheki Cele, gällande rapporten ”Den korrupta polisen i Paul Roux ” som han hade fått redan i januari.
Herkie Viljoen, säkerhetsordförande för Bethlehem District Agricultural Association, som driver ett kontrollcentrum för regionen öppet dygnet runt, sade till söndagstidningen Rapport att Horner mördades ”eftersom vissa inte gjorde sitt jobb”.
”Vad gjorde de med den rapporten? Om de gjorde sitt jobb. . . om de hade handlat på vad vi hade bevisat för dem i svart och vitt. . . gänget som har terroriserat oss i två år nu, då kunde det gänget inte göra vad de gjorde på fredagsmorgonen”, sade Viljoen.
Han sade vidare att jordbrukare vill att polisen skall utse en nationell arbetsgrupp inom en vecka för att utreda boskapsstölder i östra Free State och den lokala polisens inblandning i dem.
Den komprometterande rapporten överlämnades till en överstelöjtnant i ”The Hawks” för flera månader sedan. The Hawks är Sydafrikas Direktorat för Prioriterade Brottsutredningar (DPCI).
Det verkliga problemet verkar vara Lesotho. Denna enklav, en ”Bantustan”, har alltid varit en fristad för boskapstjuvar. Tjuvarna korsar helt enkelt gränsen med sitt byte.
Märkligt nog överlevde två små etniska länder i södra Afrika det internationella angreppet mot Apartheid. Den andra kvarvarande Bantustan är Swaziland, som också råkar vara en absolut monarki. Medan övriga Bantustans i Sydafrika avvecklades och marken överlämnades till ANC-stödjande stamhövdingar, uppmärksammades på något sätt aldrig Lesotho och Swaziland av internationella engelskspråkiga medier.
Den sydafrikanska och Lesotho-polisens gemensamma ”Operation Servamus” i augusti 2019 resulterade endast i beslag av 117 stulna nötkreatur, 107 stulna getter, fyra får och sju hästar.
När det gäller gränsöverskridande räder mellan Sydafrika och Lesotho blir de stulna djuren gömda längs den bergiga gränsen, döps om och säljs tillbaka till sydafrikaner. De stulna djuren görs ”legala” genom boskapsauktioner.
Sanipasset, vid gränsen mellan Sydafrika och Lesotho. Foto: Wikipedia
Bristen på gränssäkerhet bidrar till problemet. Stora delar av gränsstängslet och stängselstolparna har stulits. Detta har skapat möjligheter för brottslingar att smuggla boskap, narkotika och skjutvapen över gränsen.
”Med boskapsstölderna kommer också problem med narkotikahandel tillsammans med ökat våld”, sade ett högt polisbefäl i Lesotho till ENACT, en sydafrikansk organisation som övervakar brottslighet.
Förutom att stjäla boskap, attackerar beväpnade brottslingar jordbrukare. Många av dessa fall rapporteras inte till polisen, främst på grund av rädsla för repressalier. Angriparna sätter ofta eld på betesmark eller till och med hela gårdar. År 2014 förlorade östra Free State mer än 100 000 hektar betesmark i mordbränder.
”I september 2019 började vi med att försöka föra dialog med polisstationer i distriktet. Vi fick inget svar. Sedan gick vi till provinsiell nivå. Återigen, inget svar.” Viljoen skickade sedan rapporten till en överstelöjtnant i Hawks i Pretoria – den första skickades i december och en uppföljare som innehåller ännu mer detaljer skickades i januari. Han har ännu inte fått något svar.
”När jag frågade honom för två veckor sedan vad som händer, eftersom det blir värre i Paul Roux, sade han att rapporten skulle tas upp på högre nivå. Men han hörde aldrig av sig till mig.” Viljoen säger att bönderna är övertygade om att vissa lokala poliser har samarbetat med boskapsligorna.
”Ofta fångar vi folk som stjäl får och erkänner allt. Sedan kommer polisen för att hämta dem och när de anländer till stan, ’minns’ boskapstjuvarna plötsligt ingenting.”
”Två poliser, en sergeant och en konstapel, gick runt i stan och skröt om att de inte rörde sina polislöner, eftersom boskapstjuvarna betalar dem så mycket mer.” Många bönder som kontaktades av tidningen Rapport berättade samma historia.
En förklarade att polisen ”utbildade” tjuvarna i vad de skall säga när de fångas och ställs inför domstol. ”De skall till exempel säga att jordbrukaren riktat ett skjutvapen mot dem eller använde rasistiska uttryck. Då beslagtas jordbrukarens vapen”, förklarade en farmare, som ville förbli anonym.
Enligt källor föser boskapstjuvarna besättningar på upp till 35 får över fälten på natten, över gränsen till Lesotho. Det enda hopp jordbrukarna har att någonsin hitta sin boskap igen är att leta efter den själva. ”Vi är inte längre bönder, vi är nu boskapsstöldspoliser.”
De bönder som har försökt varna media om problemet har enligt uppgift hotats av polisen för att hålla tyst.
Rapporten innehåller uppgifter om hur stulen boskap hade hittats på en gård som tillhör en polisgeneral. En herde som greps på platsen dog så småningom i cellen och utredaren överfördes snart till en annan polisstation.
En stationschef i en stad i östra Free State har upprepade gånger setts under misstänkta omständigheter nära gårdar där boskap just har stulits. När han konfronteras, påstår han sig vara ”på patrull”. Rapporten innehåller uppgifter om sex fall av stölder – komplett med ärendenummer – som just detta stationsbefäl har direkt anknytning till.
Flera andra poliser som tros vara inblandade identifieras till och med med namn i rapporten.
Enligt rapporten stals 845 nötkreatur mellan april och augusti 2018 i området (som omfattar städerna Clarens, Betlehem, Fouriesburg, Paul Roux och Kestell). Inga gripanden gjordes i dessa 99 fall. Mellan april och augusti förra året nästan fördubblades stölderna: 1 538 nötkreatur stals, varav endast 186 återfanns. Endast en person greps i dessa 137 fall. Vissa jordbrukare har förlorat så många som 200 får på en enda natt.
Men rapporten, som innehåller namnen på högre poliser som tros vara en del av ligorna, bilder av misstänkta fordon och deras registreringsnummer och även namnen på personer med insiderkunskap om korruption och som skulle vara villiga att tala, har ignorerats av den sydafrikanska regeringen och polisen.
Många företrädare för jordbrukarna har vittnat om polisens ovilja att agera och den fasta övertygelsen om att högre polischefer i området är inblandade i brotten. Detta var några av anledningarna till att tusentals jordbrukare hade samlats vid domstolen inför tisdagens förhandlingar gällande de två misstänkta som greps för mordet på Brendin Horner .
Under räkenskapsåret 2018–2019 var antalet fall av boskapsstölder i Sydafrika 29 672. Detta är en ökning med nästan 3 procent från året innan, då 28 849 fall registrerades. Den sydafrikanska polisen årliga brottsstatistik visar alltså att boskapsstölderna är på uppgång.
Tvärtemot uppfattningen att boskapstjuvar stjäl för att få mat, uppgav Willie Clack, en kriminolog vid University of South Africa, till ENACT att ”87 procent av boskapsstölderna görs av någon form av organiserad brottslighet medan endast 13 procent är för överlevnad”.
Horner, som beskrevs av sin chef, Gilly Scheepers, som ”en bra, fredsälskande kille som kunde ha blivit en toppenbonde”, skall ha blivit attackerad av boskapstjuvar vid en gårdsgrind när han fångade dem på bar gärning. Han ströps med ett nylonrep och hans kropp hängde på en staketpost. Han hade blivit knivhuggen flera gånger och kniven som användes vid mordet lämnades bredvid honom som en varning.
Hawks nationella talesman Hangwani Mulaudzi uppgav att han inte kände till någon sådan rapport. Polisstationen i Paul Rouxs befälhavare Mokete Moloi avvisade i förra veckan anklagelser om att polisen var inblandade i boskapsstölder. Han hade stämt möte för en intervju med Rapport på fredagsmorgonen på Paul Rouxs polisstation, men han dök aldrig upp.
