lördag, 24 februari, 2024
lördag, februari 24, 2024

Kontokortsfiffel – en karriärväg inom Socialdemokraterna?

Den moderate statssekreteraren PM Nilsson fick nyligen gå för ett mindre allvarligt bötesbrott, då han olovligen fiskat ål. Inom Socialdemokraterna har dock en misstänkt kontokortsfifflare, Ardalan Shekarabi, lyckats nå partitoppen. Ali Yaghmai, tidigare socialdemokrat och en av dem som larmade om affären, frågar sig i denna debattartikel hur det kunde komma sig att Shekarabi lyckades undkomma rättvisans dom och att saken inte blev rättsligt uppklarad.

En lögn för polisen var det som krävdes för att PM Nilsson skulle behöva avgå. Trots anmälan hos KU och fara för politiska konsekvenser var det ändå uppenbart att det var polisens utredning som fällde avgörandet, då statssekreteraren avgick.

Det har funnits fall där misstanke om brott med politiker inblandade inte har nått polisen, även om det misstänkta brottet varit betydligt allvarligare än olagligt fiske. Socialdemokraternas rättspolitiske talesman och den som anmälde statsministern till KU, Ardalan Shekarabi, är själv förknippad med en kontokortsaffär 2005.

I det fallet valde Socialdemokraterna medvetet att inte göra en polisanmälan i ärendet. Det blev ändå i praktiken Shekarabis vänner som fick utreda honom och riksdagskandidaten Andreas Svahn, tidigare Karlsson, som var en av huvudpersonerna i kontokortsaffären.

På den tiden var vi en grupp invandrare inom socialdemokratin som hade uppmärksammat kontokortsaffären och lämnat uppgifter till media, i tron att uppståndelsen skulle leda till en korrekt rättslig granskning.

Vi i gruppen visste hur det funkade i partiet, nämligen att revisorerna inte är oberoende.

”De är inte oberoende tvärtom. Det har varit hårda strider om revisorsposterna, de som sitter i förbundsstyrelsen vill ha folk som de kan lita på” hade en källa sagt till DN (23 feb 2005).

Därmed kunde ledningen som styrde majoriteten av rösterna föreslå och välja revisorer som de hade stenkoll på. Shekarabis allierade var de som skulle leda den interna utredningen mot honom. Vad utgången skulle bli förstod vi alla och vi som hade läckt uppgifterna målades direkt upp som boven i dramat.

Redan innan revisorernas möte blev vi invandrarföreningar som hade läckt uppgifterna kontaktade av revisonsgruppens ordförande Carl Melin som ville ha ett informellt möte på ett café. Då skulle vi ta med allt vi hade om S-profilerna. Vi följde uppmaningen men snart uppfattade jag mötet som ett sätt att filtrera informationen som skulle läggas fram till revisionsgruppen.

På det officiella mötet med revisorerna fanns det ett tydligt fokus på vem det var som hade tipsat media. Vi fick inga frågor om kontokorten.

För att avslöja vad som hade skett valde jag att berätta om mitt möte med revisionsgruppen i media: ”De försökte mest pressa mig på vem som läckt informationen till medierna. De verkar vilja skydda Ardalan Shekarabi” (DN 23 februari 2025).

Efter alla uttalanden var det svårt för revisiongruppen att skydda Shekarabi och Andreas Svahn helt.

På den slutliga revisionsrapporten kan man läsa att Shekarabi och Andreas Svahn hade ”agerat omdömeslöst”

Detta hade avgörande konsekvenser för bådas karriärer, bara veckor efter rapporten fick Anderas Svahn som då var kassör i ungdomsförbundet en topptjänst i moderpartiet som distriktsombudsman i Örebro län.

Shekarabi som före ordförandeskapet inom SSU hade haft en tillfällig anställning på Socialdemokraternas högkvarter Sveavägen 68 fick lovord av självaste Göran Persson under skandalen och kunde påbörja sin väg mot ministerposten.

Efter revisorernas rapport ringde SSU-förbundet oss ordförande för invandrarföreningar som hade blivit indragna. Vi uppfattade det som invit till fler inofficiella möten och fokus på vem som har tipsat media. Vi höll fast i vårt krav. En polisanmälan och oberoende granskning.

Då pengarna hade kommit från SSU-förbundet var det just de själva som kunde göra polisanmälan.

Kommunikationen med invandrarföreningarna slutade just när Shekarabis tidigare flickvän, Jytte Guteland, blev ordförande för SSU. Därefter blev det tyst.

Än idag vet ingen vad som hände med pengarna som Shekarabi hade ett hemligt kontokort kopplat till och som tillhörde SSU. Shekarabi berättade ju i media att pengarna hade gått till hans kampanj och han skulle inte betala tillbaka dem.

När han pratade om kampanjen så erkände han ändå det som var uppenbart. För pengarna kom ju från SSU-förbundet.

Det innebar att krafter inom S som hade kontroll över förbundets konto hade redan innan kongressen bestämt att Shekarabi skulle bli ordförande. Därmed hade de flyttat medel från organisationen till ett konto som Shekarabi hade ett kontokort kopplat till. Pengarna var tänkt att underlätta för honom att bli ordförande och finansiera hans ”kampanj” (kvitton visade på taxiresor och krogbesök bland annat).

Det innebär att man i praktiken tog ifrån kongressen, det högsta beslutande organet inom organisationen dess demokratiska kraft. Allt hade avgjorts i förväg med organisationens egna medel. Shekarabi berättade i media att han inte visste var pengarna kom ifrån och han hade bara ”fått” ett kontokort.

Efter senaste tidens turer som ledde till statssekreterarens avgång där polisen inte lät sig övertygas av PM Nilssons förklaring att han han var enbart ute i vattnet ”För att plocka skräp” och inte fiska ål, kan man förstå varför S konsekvent undvek att göra en polisanmälan.

Då hade polisen säkert inte stannat vid Shekarabis påstående att han hade ”fått ett kontokort” i sitt namn när alla andra i Sverige får ansöka om ett kontokort. Hade polisen stoppat vidare utredning på grund av Shekarabis påstående att han inte visste vart pengarna kom ifrån? Pengar som han hade tillgång till genom eget kontokort och som han disponerade för resor och krogbesök bland annat, enligt uppgifter i media.

Troligen inte och det visste säkert de socialdemokratiska företrädarna som valde att inte göra en polisanmälan.

Senaste