Men nej, inte av DN. Jensen har nämligen utnyttjat ”otillåtna knep” för att locka barnen till sig. Man kringgår förbudet mot skoluniform, genom att istället utfärda rekommendationer.
Den nya klädkoden är emot sådant som kan associeras med machokultur, utanförskap och kriminalitet. Låter i mångas öron bara bra. Men inte i DN:s. Ta er en titt själva så kanske ni förstår varför. Den här ledaren gissar att det framförallt är en formulering som anses misshaglig:
”Symboler och texter som nedvärderar andra grupper eller som signalerar ett avståndstagande från majoritetssamhällets lagar och normer.”
Vad skolan i praktiken har gjort är alltså att ställa krav på acceptans av svenska lagar, regler och – inte minst – värderingar.
Medan ungarna i utanförskapsområdena i sina klädval markerar ett avståndstagande från sagda majoritetssamhälle, så är motsatsen vad som definierar de skötsamma och välintegrerade – och framförallt vad som är typiskt för de svenska övre samhällsklasserna.
”Kläderna gör mannen” är inte ett innehållslöst talesätt. Kläder signalerar tillhörighet och för ungdomar en mycket stark sådan – det är mer korrekt att tala om identitet.
Det är självklart trams när DN påstår att duktiga barn födda i utanförskap inte skulle ha råd med ett par t-shirts och en pikétröja. Kavaj och klänning finns på nätet för ett par hundringar, varken mer eller mindre än de mjukisbyxor och becknarväskor som skolan rekommenderar ifrån.
Vad det handlar om är ett starkt inre motstånd från barn – och föräldrar – i utanförskapsmiljön att signalera något annat än tillhörighet till just denna miljö. För dem är detta lika väsensfrämmande som att klä sig i kilt.
Ska man tycka synd om dem för det? Nej, naturligtvis inte. Man väljer faktiskt själv om man vill låta sig assimileras. Bara den som vill väljer ju Jensen och i paketet ingår då de tuffa krav som skolan står för avseende pluggtempo och läxläsning.
Den som inte vill behåller sina kulturella rötter från klansamhället intakta och får den skola dom förtjänar. Som Luai Ahmed så träffande uttryckte det i en tidigare intervju med Exakt24: ”Forget your fucking roots!” Det finns ingenting med dessa rötter som är av nytta i Sverige.
Vill man till varje pris behålla dem, så står oftast valet fritt att faktiskt åka tillbaka. Eftersom minst 90 procent av alla som kommit hit har gjort ett ekonomiskt val, så bör dessa också ta den fulla konsekvensen av sitt beslut, skippa mjukisbyxorna, ta på sig pikétröjan och kamma till sig.
Detsamma gäller förstås de som kommer från krigsområden där situationen nu lugnat sig. Att istället göra Sverige till ett krigsområde borde inte vara ett acceptabelt alternativ för någon.
Drar vi det här ett steg längre, så måste vi konstatera att vad Jensen infört, med så stort gillande från så många, kanske egentligen borde vara norm överallt? Det här var ju en gång det normala. En norm som torpederades med Läroplanen 1962, enhetsskolan och 68-vänstern.
Det är den här ledarens övertygelse att sådana mjuka och tillsynes ytliga tvångsmedel skulle ha hög verkningsgrad och skicka mycket starka signaler rakt in i ghettot. Och till skillnad från friskolan, så skulle svenska staten kunna göra tvångsmedel av rekommendationerna.
Nu är det istället Jensen man skjuter på. De och deras ”marknadstillvända” friskolegelikar skall ledas in i fållan igen, om inget annat fungerar så med lagstiftning förstås.
Frågan är därför: Hur kommer det sig egentligen att DN och den postmoderna vänstern är så angelägen om att ingen skall få vara ”normal”? Det normala har ju i Sverige gjorts till det annorlunda, vi har ett samhälle där endast minoritetstillhörighet räknas och blir ”sedd”.
Bara med synen att all form av assimilering är av ondo så kan citaten från Jensens klädrekommendationer bli provocerande. Och DN och vänstern är förstås kvar just där. Trots att den så kallade mångfaldskulturen håller på att bli en veritabel krigszon.
Att uppmaningar och hårt plugg tycks attrahera ”fel” sorts elever, det vill säga svenskar i närområdet, och inte invandrare i utsatta områden, är förstås inte Jensens ”fel”. Det handlar om en integrationspolitik som medvetet gjort allt för att hålla invandrarna borta från våra värderingar.
Man har fått som man velat. Grattis. Men inte ens det räcker för våra kära kulturmarxister, sådana som Niklas Orrenius eller DN:s ledare, Susanne Nyström. Ingen skall få behålla de värderingar som byggt det här landet, den inträngande kulturen måste axiomatiskt få ta över allt och alla.
För vänstern spelar det ingen roll om denna kultur uppmuntrar dysfunktionellt, kvinnoförnedrande, homofobiskt, antisemitiskt, oikofobiskt svenskhat eller ”bara” generellt kriminellt beteende. För dem som pratar om mångkultur, så finns nämligen inga kulturer som är sämre än andra.
Utom möjligen den svenska, om den nu överhuvudtaget skulle existera.
Nej, vet ni vad. Att nu sätta sådana regler som uppmuntrar till assimilering må vara sent omsider. Men något fel i detta är svårt att se. Som tur är så är inte Jensen ensamma om initiativet. Man har upptäckt den starka efterfrågan från den mångkulturtrötta svenska allmänheten.
Frågan är bara när skall riksdagen börja ta hänsyn till denna efterfrågan. Sent omsider? Eller helt enkelt bara alldeles för sent?
