måndag, 10 februari, 2025
måndag, februari 10, 2025

Mordet på Salwan Momika visar att det krävs krafttag för att stoppa extremismen

Islamism, vänsterextremism, klimatextremism och HBTQ-extremism är alla grenar på samma träd, med en rad undergrupperingar som var och en för sig och tillsammans är direkt demokratihotande Det krävs därför omedelbara och resoluta åtgärder för att komma tillrätta med dem, Det brutala mordet på islamkritikern Salwan Momika visar att ingen som uttrycker sin åsikt i vissa ämnen i Sverige går säker. Det behövs nu omfattande insatser för att upprätthålla demokratin.

Den som har en avvikande åsikt mot någon av de olika extremistgrupper som är aktiva i Sverige och uttrycker dessa är i praktiken som Salwan Momika skyddslös, såvida man inte tillhör politikereliten. Att dessa är skyddade från attentat beror inte bara på personskyddet, utan också på att ett mord på en svensk politiker historiskt sett lett till starka reaktioner, så för en grupp som vill ha sympati för sitt budskap är det helt enkelt taktiskt fel att mörda ledande politiker. Att ge sig på personer som Lars Vilks eller Salwan Momika är dock riskfritt ur det perspektivet. Stora delar av etablissemanget anser nämligen att även om det inte rätt så är det i alla fall inte fel att göra det. Lyckligtvis är mord mot extremisternas politiska motståndare än så länge ovanligt, men lindrigare attacker förekommer i stor skala över hela landet.

I mitt arbete som journalist råkar jag ut för ett antal incidenter varje år. Det är allt ifrån ofredanden, olaga hot till försök till misshandel. Dessa händelser bevittnas oftast av så kallade dialogpoliser och är väl dokumenterade med videomaterial. Jag är långt ifrån ensam om detta, men det är mycket sällan det leder till rättsliga åtgärder, trots det goda bevisläget. Det är dessvärre bara en tidsfråga innan någon tar till kniv eller skjutvapen.

Läs även: Ahmad Alhelali spottade Insikt24-reporter i ansiktet – åtalas nu för ofredande

Anledningen till att detta får fortgå är attitydproblem inom polisledningen och rättsväsendet, som sprider sig neråt. Det är inte direkt karriärbefrämjande att få olika sorters extremister åtalade, om man nu ens skulle få tid att ägna sig åt det.

Det här problemet beror på att hela den offentliga sektorn, inte minst polisen är marinerad i socialdemokratiskt tänkande, där extremisterna i mer eller mindre hög grad uppfattas som goda. Detta tänkande har till och med letat sig in i borgerliga kretsar så att det inom framförallt Liberalerna, men till och med i Moderaterna finns en oförmåga att känna igen extremism när man ser den.

Ett exempel på detta är förre partiledaren för Liberalerna, Jan Björklund, som 2018 donerade intäkterna från auktionen av hans svettiga skjorta från valrörelsen till den vänsterextrema och propagandaorganisationen Expo. Några månader tidigare hade Försvarets Forskningsinstitut, FOI, i en rapport påvisat Expos kopplingar till våldsbejakande extremism, men det hindrade inte den förmente ”liberalen” från att stödja dem.

Islamismen, vänsterextremismen, klimatextremismen och den militanta hbtq-rörelsen hänger ihop, hur otroligt det än kan låta, men det är principen om fiendens fiende som gäller. Fienden är den västerländska civilisationen, vi alla. Islamister, kommunister och socialister har sedan länge varit allierade, vilket bland annat lett till skräckväldet i Iran, men också ett betydande islamistiskt politiskt inflytande i Sverige. Samarbetet är möjligt genom att islamisterna bidar sin tid och inte i onödan poängterar att homosexuella skall slängas från hustak. Man anställer till och med vänsterextremister vars leverne närmast kan beskrivas som ”haram” för att sprida sin propaganda. Att Muslimska Brödraskapets frontorganisation, Ibn Rushd, anställde den öppet bisexuella och drickande Bilan Osman som kommunikatör är ett talande exempel.

Läs mer: ETC-profilen Bilan Osman nyanställd hos islamistiska Ibn Rushd

Våldsbejakande vänsterextrema hbtq-nätverk, som det svarta blocket i Pridetågen utmärker sig genom manifestationer som Queers for Palestine, föga bekymrade om att ifall de levde i Gaza eller Västbanken skulle de kastas ut från närmaste hustak. Just Palestinarörelsen är nu bland de farligaste rörelserna i Sverige, eftersom den förenar extremister med ett stort antal mer moderata personer som genom sitt antal utgör en politisk kraft som vänsterblocket måste räkna med. Det är därför de kan härja fritt över hela Sverige, särskilt i Göteborg, där vänsterblocket med Socialdemokraterna i ledningen är helt beroende av deras röster.

Det är därför ingen slump att helt uppenbara fall av misshandel och grov stöld läggs ner av Åklagarmyndigheten i Göteborg. Göteborgs starke man, kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius (S), har tummen i ögat på dem.

Den mest våldsbejakande delen av Palestinarörelsen i Göteborg leds av vänsterextremisten Kristofer Lundberg, som trots att han på interna möten även angriper Socialdemokraterna verkar ha fortsatt skydd mot åtal.

Läs även: Joakim Lamotte överklagar åklagarens beslut om att lägga ned utredningen mot Kristofer Lundberg

Klimatextremismen har kommit av sig lite som rörelse för västerlandets undergång, men en rad farliga individer är fortsatt aktiva. Den främsta inspirationskällan, Greta Thunberg, förenar i sig själv så gott som alla former av extremism. Från sin position som världsberömd klimataktivist propagerar hon för klassisk vänsterextremism genom att uppträda med AFA-symboler. Framförallt har hon också gett sitt helhjärtade stöd till den så kallade Palestinarörelsen, som i sin tur är kopplad till islamism.

Bland klimataktivisterna finns en rad farliga personer, bland annat den flerfaldigt dömde AFA-grundaren Mathias Wåg, enligt folkbokföringen Våg. Bland hans nätverk av kriminella extremister finns extrema hbtq-aktivister, som också delar hans intresse för klimatextremism

I Göteborg leds Extinction Rebellion av vänsterextremisten Jonathan Pye, som blev ökänd som en av ledarna bakom Göteborgskravallerna 2001. Han har i en tidningsintervju 2011 uttryckt åsikten att politiska mord inte är principiellt fel, men att det FÖR TILLFÄLLET inte är taktiskt lämpligt. Vem vet när han ändrar den bedömningen?

Att komma tillrätta med detta är givetvis inte enkelt, men Donald Trump har visat vägen, och den går genom avfinansiering, utvisningar, punktmarkering och lagskärpning.

Läs mer: Vänsterliberala medieprofiler är bittra efter Donald Trumps intåg: ”Världen, den finns inte längre”

För Sveriges del har vi kommit en bit på vägen vad gäller avfinansieringen då exempelvis Ibn Rushd har fått lägga ner, men som Mathias Wåg berättat, utan ABF skulle den autonoma vänstern knappast kunna verka, det behövs därför ytterligare insatser mot alla organisationer som medvetet eller av oaktsamhet finansierar extremism Enklaste sättet ät att helt enkelt inte ge några bidrag till vuxnas fritidsaktiviteter, oavsett om det gäller studieförbund eller religiösa samfund. Här vilar också ett tungt ansvar på kommunerna. I Göteborg upplåts lokaler åt våldsbejakande extremister, trots kommunens policy att så inte får ske. Kanske skulle det behövas nationell lagstiftning, med möjlighet att stämma kommuner för de skador som uppstår för liv, säkerhet och hälsa på grund av detta.

Utvisningar är den enskilt mest effektiva åtgärden och vandelsprövning måste omedelbart komma till stånd. I första hand kan man komma tillrätta med de som bara har någon form av uppehållstillstånd. Varje form av extremism skall leda till utvisning, och gäller det minderåriga skall även målsmän utvisas.

Punktmarkering av kriminella i allmänhet och extremister i synnerhet måste bli mycket mer effektiv. Polisen har särskilda enheter som utreder demokratihotande brottslighet. Tyvärr är denna sedan gammalt inriktad mot socialdemokratihotande upplysningsverksamhet istället. Detta och en rad andra polisiära tillkortakommanden kan man komma åt med detaljerade regleringsbrev och genom att sparka kända aktivister och inkompetenta chefer. Det här handlar inte i första hand om resurser, utan om hur de används.

Allt detta är förstås till liten nytta om lagstiftningen är för svag och aktivistiska domare och åklagare får fortsätta härja fritt.  Det största problemet är Brottsbalkens bestämmelser som kortfattat innebär att fängelse inte skall utdömas och om det måste ske skall det vara så kort som möjligt. Genom att ändra dettas, öka strafftiderna och ändra lagen om förtidsfrigivning kan man uppnå fantastiska synergifördelar.

Detta är komplexa frågor som måste utredas, men snabbt, så att lagstiftning kan komma på plats 1januari 2026, här är några idéer att utreda:
Genom att utdöma kumulativa straff, det vill säga inte ge straffrabatt vid mängdbrottslighet skulle många av de problematiska individerna ha mycket långa fängelsestraff att se fram emot och därför överväga att avsäga sig sitt svenska medborgarskap mot en väsentlig straffreduktion.

För de som inte har den möjligheten ska individuella prövningar genomföras där risken för återfall, skötsamhet och attityd ska vägas in. Vid förtida frigivning skall det resterande straffet givetvis avtjänas om brottslingen återfaller.

En sak som inte behöver utredas i mer än en vecka är en lag om att utvisning ska vara en administrativ åtgärd som automatiskt vidtas vid allt annat än bagatellbrottslighet. Mycket starka familjeskäl och straff understigande tre månaders fängelse är ett bra riktmärke för möjliga undantag.

På sikt måste vi dock dra in medborgarskap, men det kräver en grundlagsändring. Det är därför hög tid att komma med ett solitt förslag som kan antas av riksdagen nu och därefter efter nästa val.

Åsikterna som framförts i texten är debattörens egna.

Senaste