Under onsdagen räknades de sista rösterna i det nationella polska valet. Med 35,4 procent av rösterna blev Koalitionen “Enade högern” den största partigrupp i Polens nationella parlament Sejm. Enade högern består av fyra partier varav det nuvarande regeringspartiet Lag och rättvisa är det största. Dock står det nu klart att den vänsterliberala oppositionen kommer kunna ta över regeringsmakten eftersom de samlar 54 procent av mandaten i Sejm.
Odemokratiskt med högerstyre
Under de två senaste mandatperioderna med Lag och rättvisa har Polen beskrivits som odemokratiskt av etablerad medier, politiker och aktivister i väst. Ett exempel är det skattefinansierade svenska V-Dem-institutet som verkar inom Göteborgs universitet. I oktober 2021 förklarade statsvetarprofessorn Staffan Karlsson, som företräder institutet att Polen har max två år kvar med den politiska väg som väljarna hade röstat för i de föregående två valen – därefter skulle inte landet vara en demokrati längre.
– Om Polen fortsätter på den inslagna vägen med underminering av grundläggande demokratiska principer kommer landet om ett till två år inte längre att klassas som en demokrati.
Uttalandet är givetvis anmärkningsvärd – om Lag och rättvisa hade vunnit detta val så hade alltså inte Polen varit en demokrati längre. Men eftersom vänstern vann lär de skattefinansierade aktivisterna på V-Dem nu ranka upp Polen igen i sitt så kallade demokratiindex – ett index där för övriga Ungern redan rankas som en icke-demokrati efter att det ungerska folket inte har röstat fram en vänsterregering sedan 2006.
Aftonbladets Anders Lindberg lyfte förra veckan fram vänsteraktivisten Ania Skrzypek som har anammat samma narrativ:
– Om Lag och rättvisa vinner ett tredje val är vi inget demokratiskt land längre.
Gemensamt för alla dessa ”demokratiaktivister” är att de inte påpekar några egentligen brister i Polens demokratiska system utan kritiken går i grunden alltid ut på att högern under de senaste två mandatperioderna sakteligen började få inflytande inom det polska civilsamhället, inom statens institutioner och i medielandskapet.
Vänstern vann valet – demokratin är återställd
Men Lag och rättvisa vann inte. Det gjorde istället den liberala vänstern, varpå Financial Times var snabba att konstatera att “Polens demokratiska hälsa tycks vara bättre än befarad”. Bilden är tydlig: I länder där folket röstar fram högerregeringar eroderas demokratin år för år tills dess att en vänsterregering väljs – då stärks demokratin återigen. Detta mönster återkommer i index efter index, media efter media. Demokrati är inte längre folkstyre. Demokrati har nu blivit synonymt med “liberaldemokrati”, det vill säga demokrati underställd ett liberalt samhällsbygge.
Under Lag och rättvisas regeringstid har EU anklagat Polen för en det ena en det andra. Den mest frekvent förekommande beskyllningen är att det polska rättsväsendet inte skulle vara oberoende från staten. En märklig kritik givet att staten är den enda entitet som innehar ett demokratiskt mandat. Också en märklig invändning med tanke på att Sveriges rättväsende är helt underställt politiken utan att få några som helst anmärkningar för det – tvärtom rankas det svenska rättsväsendets “oberoende” med 4 av 4 poäng i Freedomhouse “Freedom in the world”-index. I samma index får Polen lägsta betyg, 1 av 4. Freedom house finansieras av amerikanska staten.
En av två bastioner har fallit
Ur ett sant demokratiskt perspektiv hade EU två bastioner mot den tilltagande och demokratiskt svagt förankrade överstatligheten – eller det liberala tyranniet från Bryssel om man så vill: Ungern och Polen. Den senare har nu fallit vilket är en tung förlust med tanke på Polens storlek och en stor vinst för de liberala globalister som länge har uttryckt ilska och frustration över nationella regeringar som sätter käppar i hjulet för fortsatt maktöverföring från folkvalda parlament i medlemsländerna och till den liberala eliten i Bryssel. Nu är Ungern den enda kvarstående medlemsstat som gör aktivt motstånd och står upp för den nationella demokratin – den enda ”frizonen” för traditionell europeisk demokrati och civilisation.
Och den som tror att polackerna med lätthet, helt fritt och fullt demokratiskt kommer kunna rösta tillbaka en nationalkonservativ regering i en nära framtid är antagligen naiv eller okunnig. Att ett så stort medlemsland som Polen, med närmre 40 miljoner invånare, har stått i vägen har upplevts som djupt problematiskt. Motsvarande hundratals miljarder svenska kronor i EU-medel har hållits tillbaka från Polen för att bestraffa landet. Vi kan nu räkna med att alla de svepskäl som har angivits kommer vara som bortblåsta över en natt eller två och pengarna kommer börja regna över det nya, ”demokratiska” Polen. Och nu när Polen kommer att styras av en EU-apparatchik som Donald Tusk kan man räkna med att EU kommer passa på att cementera sin makt över Warsawa.
Den polska högern måste tänka om
För den polska högern gäller det nu att tänka om från grunden. Man förlorade delvis valet på grund av att man de senaste åren svek i invandringsfrågan och inledde en massinvandring från muslimska länder – 130 000 uppehållstillstånd till invandrare från dylika länder delades ut enbart förra året. Detta utnyttjade oppositionen skickligt i valrörelsen för att spä på missnöje med det sittande regeringspartiet Lag och rättvisa. Och detta misstag får man aldrig göra om.
Det som försvårar motståndet mot invandring är att Polen har haft bland Europas lägsta födelsetal nu i två decennier vilket gör det allt svårare att inhemskt tillgodose behoven av arbetskraft. Därför behöver den polska högern också formulera en mycket mer kraftfull familjepolitik för att få upp födelsetalen.
Vidare måste den polska högern staka ut en tydlig strategi för samhällets institutioner. Trots två mandatperiod i regering har högern endast nått relativt begränsade framgångar i att forma utbildningsväsendet, kulturen, medier och civilsamhälle. Här krävs en långsiktig och konkret strategi samt goda samarbetspartners inom alla delar av samhället.
Partigrupperna som fick representation i Sejm
Rättvisa och lag, 35,4 procent
I makten sedan 2015 och ledd av Jarosław Kaczyński är PiS en högerorienterad koalition mellan Kaczyńskis eget parti, Zbigniew Ziobros nationalistiska Suveräna Polen, och populistiska Kukiz’15.
Med stöd av statligt kontrollerade medier och genom att liberal använda statsbudgeten för att förstärka sitt budskap har PiS inramat sin kampanj kring att begränsa migration, stärka nationell säkerhet och ekonomisk protektionism, öka social välfärd och skydda det lantliga levnadssättet.
Medborgerlig koalition, 30,7 procent
Ledd av tidigare premiärminister och Europeiska rådets ordförande Donald Tusk är den största oppositionsgruppen en eklektisk allians grundad av Tusks center-höger Medborgerliga plattform. Dess andra medlemmar inkluderar center-vänstern Modern, den progressiva Polska initiativet, De gröna och bondeproteströrelsen AgroUnia.
Huvudbudskap inkluderar att avsluta Polens konflikt med EU, liberalisera Polens stränga abortlagar och höja lärarnas löner.
Tredje vägen, 14,4 procent
Denna osannolika koalition förenar ett av de yngsta partierna på valsedeln, Szymon Hołownias centristiska Polen 2050, och landets äldsta bonderörelse, Polska folkpartiet, ledd av Władysław Kosiniak-Kamysz.
De lovar att bryta 20-årsduopolet mellan Kaczyński och Tusk, förenkla skatter, städa upp energiförsörjningen och höja kvinnors löner.
Konfederationen, 7,2%
En nationalistisk allians av mindre nationalistiska och högerradikala, Konfederationen steg till tredje plats i opinionsmätningarna under sommaren men dess popularitet har sedan dess minskat och ligger nu på nio procent.
Konfederationen har de senaste åren lyckats bredda sitt väljarstöd genom att tona ned de mest radikala ståndpunkterna, lovar att minska byråkrati och skatter, liberalisera tillgången till vapen och begränsa välfärdsbetalningar. Det senare kan visa sig vara det största hindret för att bilda en koalition med PiS.
Nya vänstern, 8,6 procent
Består av sex center-vänster och vänsterpartier, ligger koalitionen jämsides med Tredje vägen och Konfederationen för den tredje, lägsta platsen på podiet bakom PiS och Medborgerlig koalition.
Dess ledare, Włodzimierz Czarzasty och Robert Biedroń, lovar att fixa arbetsmarknaden och utöka tillgången till familjeplanering. Detta inkluderar fullbetald sjukfrånvaro, en 35-timmars arbetsvecka, samt ersättning för prenata-tester och IVF-procedurer ersätts. Gruppen förespråkar också att beskatta den katolska kyrkan och ta bort religion från skolorna.
