Om vi leker med tanken att bara etablerade journalister på Sveriges Televinken och Sveriges Radio hade rösträtt så hade Sverigedemokraterna inte kommit in i Riksdagen, medan Miljöpartiet fått fler röster än Moderaterna.
Utan fria media som Exakt 24 insikt och liknande kansler för information och kritisk granskning av makten hade vi bara serverats ”wokejournalistik” dygnet runt och året om.
Till skillnad från skattefinansierad Public Service bygger Internet på att den gamla världen där information var svårtillgänglig och ibland krävde specialiserad kunskap, har ersatts med en värld där allt numera finns tillgängligt för den som kan ställa rätt slags frågor.
Filosofen och vetenskapsteoretikern Paul Feyerabend grundade vad som blivit mer känt som vetenskaplig anarki. Bakgrunden till denna filosofi är i ett avseende något självklart.
Alla vetenskapliga fält tycks nämligen anpassa och välja metod utifrån det som undersöks. Förförståelsen för det som undersöks avgör helt enkelt valet av vetenskaplig metod. Och valet av metod äger ju då rum i ett tillstånd av epistemologisk osäkerhet, prövande av hypoteser och där det alltid finns ett element av osäkerhet. Varför då vara dogmatiska till valet av metod?
Vetenskaplig anarki skall nu inte förstås som att alla tolkningar och slutledningar är lika sanna eller rimliga. Det innebär bara att metoden är helt underordnad om man kommer fram till något som visar sig kunna bevisas.
Denna tanke rimmar alltså väl med vad vi kan kalla informationsanarki. Om vi inte hade haft fri tillgång till medier som Exakt 24 insikt, hade enbart de politiska perspektiv som tjänar makten och ytterst svensk socialdemokrati fått utrymme. Det är vida känt att merparten av anställda på Sveriges Television röstar på något av vänsterpartierna.
Vi som därför kritiserar makten är därför inte bara tacksamma till den teknologi som möjliggjorde internet utan även till personer som Steve Jobs som gjorde hela världens information tillgänglig i var mans ficka. iPhone är en uppfinning lika viktig som boktryckarkonsten.
I grunden handlar det nu inte bara om att information och sökande efter information borde vara fri. Det är också grunden för att vi skall kunna granska makten.
Internet är Public Service värd namnet medan offentligt ägd och driven ”Public Service” är motsatsen till frihet. Offentligt ägd Public Service leder oundvikligen till att man upprätthåller ett raster mot informationsflödet, viktar informationen utifrån andra parametrar än konsumentens och filtrerar den information som återges genom ideologiska och moraliserande filter. Detta beror på att konsumenterna av statlig Public Service är anställda byråkrater och redaktörer och ytterst beroende av de politiska beslut som garanterar brödfödan.
På grund av Public Service och gammelmedia uppstod således en marknad för andra kunskaps- och informationskanaler. Det var så alternativmedia uppstod. Det var bra att den uppstod då den visar att den gamla världen inte längre behövs för att forma opinioner och förmedla idéer och åsikter.
Journalistik kan visst vara partisk, vass och ideologisk, men den bör då inte vara finansierad via skatter.
Ett fritt informationssamhälle är med andra ord ett problem för staten och i synnerhet för politiska företrädare som vill begränsa tillgången till information av ungefär samma anledningar som de vill ha skolplaner för alla skolor och föra ut sina ideologier om genus, hbtq+, normkritik och värdegrunder via obligatorisk närvaroplikt. Det är så socialdemokratin tänker. Det är så Morgan Johansson tänker.
När företag som Google, Twitter och Facebook blir tillräckligt stora, självbelåtna och får tillräckligt stort politisk inflytande finns alltid risken att en del aktörer inom företaget börjar ta aktiv ställning till innehållet i vad som visas utifrån andra parametrar än popularitet och en fri informationsmarknad.
Man kan i och för dig fråga sig varför Google skulle göra så, om det alltså skadar deras rykte? Vad vinner Google på att gå emot den grundfilosofi som en gång gav upphov till internet?
Svaret går att bara spekulera om, men liksom Facebook har Google uppenbarligen anställt personer som inte delar idén om fri information utan istället bedriver censur och wokeism. De gör detta genom algoritmer som exempelvis drabbar den som kritiserar islam, covid-vaccin, Greta Thunberg eller påpekar missförhållanden om Estonia. Flera regeringar inkluderande den svenska har härigenom kunnat påverka informationsflödet genom att lagstifta mot internetföretag liksom förhandla med dem om censur. När Sveriges chef för Google stängde ner Swebbtv dagen innan julafton kan man därför fråga sig om det var en julklapp adresserad till Morgan Johansson och regeringen?
Som företagsjätte har Google liksom Facebook upptäckt att det finns pengar att tjäna och fördelar att vinna genom att stryka politiken medhårs. Och politiken är, som vi vet, varken intresserad av fri information eller av verklig mångfald.
Poängen är alltså inte att Swebbtv har rätt i sak. Poängen är att de har rätt att ha grovt fel i sak. Poängen är att de har rätt att vilseleda. Poängen är att det är konsumenten av information och inte förmedlaren av information som själv måste ta ställning.
Vi behöver således inget moraliserande eller vetenskapsteoretiskt raster i form av en chef på Google som ”vill rädda oss” genom att agera personligt filter för den information vi läser. Vi bör kunna tillåtas att ta ställning själva i en demokrati.