Nyligen lämnade Tidöregeringens särskilda utredare, Eva Bergquist, över en utredning om illegalt strömmad tv, så kallad illegal ip-tv, till kulturminister Parisa Liljestrand. I utredningen framgår det bland annat att omkring 700 000 personer i Sverige använder olovliga tjänster för att strömma tv- och sportsändningar, och att ungefär 15 procent av hushållen använder sig av ip-tv.
Det föreslås även i utredningen att ”lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning” skrivs om så att den går att tillämpa mot privatpersoner som tittar på olaglig ip-tv. Straffet för konsumenterna ska, enligt förslaget, bli böter medan de som bedriver den kommersiella verksamheten ska kunna få upp till sex års fängelse. Lagändringarna föreslås träda i kraft 1 juli 2026.
Utredaren drar även slutsatsen att myndigheter såsom Polisen och Skatteverket ska prioritera ärenden som rör olaglig ip-tv och att Patent- och registreringsverket samt Post- och telestyrelsen bör få särskilda uppdrag på området. Utöver det vill utredaren även ta bort resultat i sökmotorer som avser olagliga tjänster och att Tidöregeringen utreder möjligheten att stänga av ip-adresser och sändningar, under pågående evenemang, så att rättighetsinnehavare snabbt kan begära blockering av olovliga sändningar.
Under en pressträff med utredaren Eva Bergquist och kulturminister Parisa Liljestrand uttryckte Liljestrand att det är ett stort problem för framför allt rättighetsinnehavare och kulturskapare som ”inte får betalt för det man skapar och det man har rätt till”. Liljestrand lyfte även kopplingarna till kriminalitet och sade att ”fler och fler svenskar väljer att betala pengar rakt in i organiserad brottslighet för att kunna titta på filmer, sportevenemang och tv-serier genom illegal IP-tv”. Kulturministern menar även att ”Sverige är ett av de länder i EU där det här problemet är väldigt utbrett”.
Sverigedemokraterna är emot förslaget
I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesperson, Alexander Christiansson, att förslaget är ”felriktat” då det ”riskerar att slå mot helt vanliga människor samtidigt som de som tjänar mest på systemet går fria”. Christiansson anser att det är ”de bolag som ofta med koppling till organiserad brottslighet driver och tjänar pengar på dessa olagliga tjänster” som borde jagas och inte privatpersoner. För att detta ska vara möjligt menar SD-toppen att det ”krävs insatser mot penningtvätt, skattefusk, betalningslösningar och serverinfrastruktur”.
Alexander Christiansson tar även upp att det är slöseri med polisens resurser att de ska behöva utreda om någon har streamat en fotbollsmatch via en olaglig länk. Christiansson menar att ”en sådan lagstiftning riskerar att bli tandlös i praktiken och slösa värdefulla resurser som behövs för att bekämpa betydligt allvarligare brott”. SD-toppen konstaterar att polisen redan ”kämpar med bristande resurser och ökande kriminalitet” såsom att komma till bukt med exempelvis skjutningar och bombdåd.
Utöver det lyfter även Alexander Christiansson att Sverige har bland de högsta priserna i världen på laglig streaming och att det är bakgrunden till att så många vänder sig till olagliga tjänster. Varför priserna är så dyra beror, enligt Christiansson, på att ”rättigheterna är dyra, konkurrensen svag och den svenska marknaden liten”. Christiansson konstaterar att det finns några få bolag som delar upp sport- och filmrättigheter mellan sig och att det därtill kommer ett generellt högre kostnadsläge och en svag krona. SD-toppen anser inte heller att det är särskilt konstigt att människor söker sig till billigare alternativ när hushållen ”redan pressas av höga kostnader”.
I den avslutande delen av debattartikeln förklarar Alexander Christiansson att Sverigedemokraterna vill se ”fler aktörer på marknaden och enklare regler för att köpa och dela sändningsrättigheter”. SD anser även att ”staten bör motverka monopolliknande strukturer och uppmuntra samarbete mellan aktörer för gemensamma plattformar” för att på så sätt ”pressa priserna” så att fler får råd att streama lagligt. Partiet menar nämligen att ”om lagliga alternativ blev enklare och billigare” så ”skulle de olagliga snabbt förlora sin attraktionskraft”.
