I helgen hade SD valkonferens. Det viktigaste ärendet var att bestämma listan för riksdagsvalet. Många trodde att det skulle bli en välregisserad historia, där valberedningens förslag skulle accepteras utan några större protester. Vid sidan av det litet oväntade valet att sätta upp energiexperten Elsa Widding på listan, bjöd huvudförslaget på få överraskningar – hela 51 av 60 namn var omval.
Ett missnöje grodde dock hos ett större antal delegater. Orsaken var att två ledamöter av valberedningen, Josef Fransson och Mattias Eriksson Falk, själva placerat sig på riksdagslistan. Detta gjorde att ett stort antal personer, inklusive välkända profiler som Richard Jomshof, Aron Emilsson och Björn Söder, i stället argumenterade för att två petade ledamöter, Caroline Nordengrip och Staffan Eklöf, skulle få platserna i deras ställe.
Nordengrip och Eklöf är inte särskilt kända för allmänheten, men får ändå sägas ha vissa nätverk inom SD. Missnöjet med valberedningens agerande kunde också förena falanger som i övrigt inte har så mycket med varandra att göra. Omröstningen avgjordes till valberedningens fördel, men med en mycket liten marginal, 84 röster mot 71 för den alternativa listans förslag.
I övrigt togs två beslut av större betydelse. Det ena rörde något som liknar ett ställningstagande för Nato. Valkonferensen beslutade att inträde i Nato skall kunna ske om ”exempelvis” säkerhetsläget försämras eller Finland skulle ansluta oss till Nato. Uttrycket ”exempelvis” kan tyckas ge partiledningen carte blanche att när som helst byta säkerhetspolitisk inriktning. En möjlig tolkning är därmed att det innebär ett förespråkande av Nato, men att en formulering har valts som skall kännas mera lättsmält för kritikerna. En annan tolkning är att det är ett genuint kompromissförslag som skjuter avgörandet på framtiden.
Det andra beslutet av betydelse var att konferensen i efterhand godkände en anslutning till EU:s massflyktsdirektiv. Detta innebär att ukrainare som flyr från konflikten i Ukraina tillåts invandra till Sverige.
