Den 31 mars hade 3 900 amerikaner dött av coronaviruset. Idag, bara en och en halv månad senare, har över 90 000 amerikaner omkommit.
Amerikanska dödsfall av covid-19 står för en dryg fjärdedel av världens, inklusive de i den outvecklade världen. Detta ”tredjevärlden-spöke” hänger över USA. Att ignorera detta är att avfärda de döda och döende.
Kina är värdelöst. Men om USA måste förlita sig på den kinesiska regeringen för att hålla sina medborgare säkra, vad är vi då? Ett Musse Pigg-land? Om det amerikanska folket kan övertygas av sin regering att låta en utländsk makt ansvara för deras existentiella välfärd – vilken typ av människor är vi då?
Kina tvingade inte förrädarna som styr den amerikanska ekonomin att flytta livsviktig produktion från sitt land och därmed lämna amerikaner utan kirurgisk utrustning, skyddsmasker och mediciner; kappvändarna på hemmaplan fattade det beslutet helt på egen hand.
Handla varor, inte platser
För flera årtionden sedan valde politiker och industriledare i västvärlden att binda samman sina formbara befolkningars öden med det energiska och glupska Kina.
Precis som USA har en annan hårt drabbad region – norra Italien – öppnat sina tullgrindar för Kina. Italien outsourcade hela produktionslinjer till Kina. Fri handel med varor är bra. Men handla med varor, inte platser. Globalismen har öppnat portarna för handel med människor: För ett befolkningsutbyte.
Sedan kineserna börjat bosätta sig och köpa upp tillgångar i norra Italien har unga italienare svårt att få ekonomin och livet att gå ihop i sitt eget hemland. Och nu är deras föräldrar och morföräldrar döende i covid-19.
Italien byggde glänsande landningsbanor för att rymma de många direktflygen till och från Wuhan. Mer än 100 000 kinesiska medborgare flyttade till Italien. I takt med att kineserna samlade på sig mer och mer förmögenhet under de senaste två decennierna flyttade ännu fler till norra Italien och köpte upp italienska företag.
Till och med en blind kan se sambandet: New York City är, enligt Wikipedia, hem för ”den största kinesisk-amerikanska befolkningen av alla städer” i landet.
Med en variant av coronasmittan importerad från Kina via Italien har New Yorks storstadsområde blivit lika illa drabbat som norra Italien. I början av april sades det att ”coronavirus dödade en person ungefär var fjärde minut i delstaten New York och ungefär var sjätte minut i New York City.”
Västvärldens politiker och företagsledare, inte Kinas, har öppnat sina gränser för kreti och pleti från alla världens hörn. Avtalen om utbyte av varor och människor återspeglar intressena för dessa upphöjda globala eliter, inte deras folks.
Ekonomisk elefantiasis
Den sägs att Bill Gates förutsåg pandemin. Gates var också banbrytande på outsourcing av amerikanska liv till Kina (och Indien). Jag säger ”liv”, eftersom det har blivit mycket tydligt i kölvattnet av coronapandemin att det som har outsourcats är det som ger själva livet mening. Inte bara jobb; men karriärer, inte bara vissa produkter utan hela produktionslinjer; inte en eller två tillverkningsanläggningar, utan hela produktionsmedlet.
Ingenjörer som kan tänka själva hatar Gates. Amerikas bästa och smartaste har avsatt sin arbetstid för att övervaka och piffa upp smutsiga kinesiska fabriker som befinner sig långt under västerländsk nivå, när de visste att i stället för att producera billiga och otäcka engångsprylar kunde deras kollegor på hemmaplan levererat eleganta, attraktiva och hållbara produkter. Och dessutom gjort det i samhällen och städer som varit fyllda med liv och mening.
Istället har Gates och hans gelikars vision gett oss utbytbar arbetskraft som flyger mellan Wuhan och Washington, för dessa ”globala bestar med sina enorma balansräkningar” är inte intresserade av den typ av ekonomisk tillväxt som äkta, organiska och varaktiga samhällen kan byggas runt.
Det amerikanska företagens inställning till ekonomisk tillväxt är inte förankrat i en hälsosam, gemenskapsbaserade praxis, vare sig inom eller utanför landet, utan i en ekonomisk gigantism och elefantiasis underbyggt av hybris och girighet.
Bill Gates, mannen som mästrar oss om hur coronapandemin bäst hanteras, tillhör den klick maktspelare som tillsammans med sina välgörare och nickedockor i Washington beslutade att motorn för den ”nya ekonomin” inte skulle ligga i USA utan i Kina och Indien.
Målet är inte bara ekonomisk vinst. Tech-superstjärnor som Gates är sanna troende i det gränslösa multikulturella tillståndets kult. Dessa arroganta verkställande direktörer och deras underhuggare är först och främst ”rättvisekrigare”; industrijättar i andra hand. Det är kosmopoliter som tror att konsumtionen allena får världen att gå runt. Gemenskap och sammanhållning? Det är när du ryggdunkar George och Amal Clooney på World Economic Forum i Davos!
Ingen mångkultur i Kina
För de förgyllda globalisterna är USA inte ett land som ska vara bundet av strikt kontrollerade gränser eller ett territorium som skyddas mot virus och skurkar. Bill Gates Amerika är snarare ett territorium för handel; en ekonomisk zon. Inte en nation.
Ett ”köpcentrum med kärnvapen”, som en läsare uttryckte det.
Medan Kina har förberett sitt homogena folk för framgång, har den amerikanska härskande klassen, demokrater och republikaner, sedan länge sålt ut sina landsmän. Det är amerikanska ledare, till höger och vänster, som har övertygat sin befolkning om att amerikaner inte är någonting om inte främlingar strömmar in i landet i en takt av två miljoner om året. Nu finns det till och med ”wet markets” New York City. Det här är det amerikanska sättet. Det är ”vilka vi är”, som våra ledare säger till oss.
Inget sådant har den kinesiska regeringen utsatt sitt folk för. Det välkomnar inte invandrare. Kineserna vill inte ha invandrare. Flera [kinesiska] ”kvinnor lovar att hoppa över Kinesiska muren hellre än att gifta sig med en utlänning,” rapporterar The Economist bestört. I själva verket har det kinesiska folket inga samvetskval eller rädslor inför att uttrycka Han-kinesisk rasöverlägsenhet. Detta samtidigt som västvärlden omfamnar en mångkulturellt soppa som kommer döma oss till åratal av armod om det inte helt tar livet av oss.
Dumhet är inte en dygd.
Ironiskt nog, och trots att nästan all återinfektion i Kina involverar kinesiska medborgare, skapar man striktare regler för invandringen, och ”gränsen har stängts för de flesta av dem.” Omvänt var det amerikanska reseförbudet – vilket jag hoppas att du vet – ingenting annat än en omdirigering av den kinesiska tillströmningen till tilldelade amerikanska flygplatser, där en termometrar riktades mot deras pannorna, innan tiotusentals kineser skickades sin väg, glatt anförtrodda att gå hem och sätta sig i självkarantän.
Möjligheten att hindra framtida pandemier beror på det amerikanska folkets förmåga att ingjuta rädsla in i deras ledares hjärtan, oavsett partitillhörighet – en rädsla som kommer att göra det omöjligt för dessa håglösa karaktärer att kasta skulden för sina egna misslyckanden på det amerikanska folket.
Ansvarstagandets död
Den amerikanska regeringen och dess ombud vill få amerikaner att skylla på Kina, och enbart Kina, för att de lidande amerikanerna går igenom.
Ett fritt folk tar ansvar för sin egen välfärd. Federalismen dikterar att detta till synes fria folket delegerar vissa skyldigheter till statliga, nationella och lokala nivåer. Det är vad den amerikanska konstitutionen framtvingar. Definierade uppgifter har delegerats till våra regeringar. Att avvisa inkräktare är en av dem.
Således måste samma fria människor tvinga sina egna ledare, i Washington och i den nationella hälsoskyddsmyndigheten, att ta ansvar för den massdöd som pågår.
Utrikesministern Mike Pompeo har beordrat att Kina ska utredas för att tidigt dolt ”information om det nya coronaviruset.”
Bra. Jag säger inte att det inte finns någon fördel i anklagelsen eller utredningen. Bara så länge amerikanerna förstår vem som bär huvudansvaret för situationen i USA.
Kineserna kommer att fortsätta bosätta sig i detta land i tusental, medan deras släktingar hemma i Kina förser amerikanerna med viktiga varor och produkter.
Den federala regeringen och dess likar inom företagsvärlden inte har för avsikt att återbörda livsviktiga produktionskedjor till USA.
Hata den kinesiska regeringen om du vill, men håll din egen regering ansvarig för att Amerika urholkats tills bara ett tomt skal finns kvar, samtidigt som man bjuder in hela världen att invadera och infektera oss.
