I december 2019 offentliggjorde Trumpadministrationen sanktioner mot det schweiziska företaget Allseas, som då hade lagt rören i den 1 224 kilometer långa gasledningen Nord Stream 2 förutom de sista 160 kilometerna. Och så sent som för två veckor sedan förberedde den amerikanska senaten nya tvångsåtgärder mot tyska och europeiska företag och myndigheter som deltar i det tysk-ryska projektet.
En taleskvinna för Berlins regering protesterade omedelbart mot ”inblandningen i våra inre angelägenheter”. 2011 öppnades den första ledningen, Nord Stream 1, som nu går för full kapacitet. Men Nord Stream 2 kämpar i motvind.
Medan den politiske redaktören Reinhard Veser kallade de amerikanska metoderna ”oacceptabla” i den tyska dagstidningen FAZ, anser han ändå att gasledningen är ett strategiskt projekt för Kreml, ”som utgör ett stort hot mot den europeiska säkerheten”.
Bandulet avfärdade hans farhågor i en opinionsartikel i Junge Freiheit. ”Rysk naturgas täcker en tredjedel av EU:s förbrukning. Med en import av 58,5 miljarder kubikmeter är Tyskland den största Gazprom-kunden. Österrike, Italien, Storbritannien, Frankrike, Polen, Tjeckien och Ungern importerar också från Ryssland. Gazprom har alltid varit i tid, alltid levererat.”
Bandulet sade att Gazprom är mer beroende av sina europeiska kunder än tvärtom. – Till exempel finns det 22 terminaler för flytande gas i EU. De är undernyttjade. Inget hindrar amerikanska producenter från att leverera mer. Allt de behöver göra är att erbjuda sin naturgas billigare än ryssarna. Eftersom de inte vill eller inte kan göra det, försöker Washington med andra sätt att stänga ut en konkurrent ut från marknaden.”
Enligt Bandulet är frihandelns förkämpar ryssarna. ”Vad är problemet? Moskva behöver pengarna, européerna behöver gasen. Den nya ledningen i Östersjön kommer att öka utbudet, öka konkurrensen och sänka gaspriserna för alla européer.”
Ryssland är också intresserat av en pipeline som inte kan saboteras, påpekade han. ”Transitlandet Ukraina har upprepade gånger tappat av rysk gas för sin egen konsumtion, trots att Kiev har beviljats förmånliga priser. Även enligt neutrala observatörer var Kiev delaktigt i de rysk-ukrainska gaskonflikterna 2006, 2009 och 2014.
”Sett på detta sätt äventyrar den nya gasledningen inte Europas säkerhet, den ökar den. På grund av den minskande produktiviteten i västeuropeiska gasfält och Angela Merkels ”energiomställning” kommer EU att behöva importera mer naturgas i framtiden.”
Det var ingen tillfällighet att USA försökte sätta press på Tyskland i juni med ett annat hot, nämligen tillkännagivandet att man skulle dra tillbaka cirka 10 000 av de 34 500 amerikanska soldater som är stationerade i Tyskland, sade Bandulet. ”Den enda frågan är vem som beror av vem här?”
För krigen i Mellanöstern, Afghanistan och Afrika (och även för drönarkriget), är det ”osänkbara hangarfartyget Tyskland” oumbärligt för USA. Warszawa har också positionerat sig med USA mot sina två oälskade grannar Tyskland och Ryssland, och geostrategerna i Washington, med eller utan Trump, försöker blockera allt tysk-ryskt samarbete.
Ett vänskapligt slut på gaskriget är inte i sikte, hävdade Bandulet. ”I Washington föredrar man orubbligt extraterritoriella sanktioner som strider mot internationell rätt – eftersom kraften och inflytandet hos det som en gång var ”den enda supermakten” eroderar.
”Och i Berlin kommer man inte att kunna svara på den flagranta kränkningen av Tysklands suveränitet och ekonomiska integritet så länge de gröna inte sitter i regeringen. Prestigeförlusten för Merkels regering skulle vara enorm.”
