USA brukar marknadsföra sig som den bästa demokratin i världen och landet går till och med ut i krig för att få världen mer demokratisk. Vilken amerikansk medborgare som helst kan bli vald till president heter det. Men kan stämmer det?
I själva verket är detta bara en illusion. För om du skall bli president krävs det att du lyckas samla in flera miljarder kronor från privata företag och rika privatpersoner som sponsrar din valkampanj, detta är själva definitionen av en oligarki. Med oligarki menas att det är ett fåmannavälde – att få personer styr genom att ha tillgång till kapital och/eller ärvda titlar. Det vill säga självaste antitesen för en väl fungerande demokrati.
Känns det inte lite konstigt när jag säger att USA i själva verket snarare är en oligarki än en demokrati? Här reder jag ut problemen med ”den bästa demokratin i världen”.
För att bedriva en svensk valkampanj får partierna dels pengar av staten, men även intäkter från medlemmarna. Sedelbunten är olika stor beroende på partiets valresultat och hur många ledamöter partiet har i riksdag/region/landsting. Inför valet 2018 var det Socialdemokraterna som lade mest pengar på sin valkampanj, närmare 100 miljoner kronor spenderades för att försöka påverka svenska folket att rösta på partiet. I jämförelse med USA är detta bara en droppe i Atlanten, Washington post skriver att Hillary Clintons valkampanj landade på 768 miljoner dollar. Det spelar såklart en roll att vi i Sverige snarare röstar på ett parti än en person, men ni fattar poängen.
Visst det finns problem med det också, till exempel att det missgynnar små partier eller nystartade partier men det är i alla fall inte korrupt som det amerikanska systemet.
För att bedriva amerikanska presidentvalskampanjer krävs det ofantligt mycket mer pengar än i svenska riksdagsval. Detta har legat till grund för att så kallade PAC:s har kommit till. PAC står för Political action committee och syftar till att företag och privatpersoner kan skänka bidrag till olika kandidater genom olika PAC-organisationer för att stödja den kandidaten kapitalet vill ska vinna. Dock finns det ett maxbelopp som en PAC-organisation får skänka till en kandidat. Men efter ett beslut 2010 i högsta domstolen släpptes spärrarna för hur mycket pengar olika PAC:s får skyffla in i kampanjerna, detta i sin tur har fått ett nytt begrepp, Super PAC:s.
Skillnaden mellan PAC och super PAC är att super PAC-pengarna inte får gå direkt till en kandidat utan istället används dessa pengar i realiteten för att smutskasta kandidatens medtävlanden. Företag och privatpersoner lägger alltså miljarder på att smutskasta sin kandidats konkurrenter, detta brukar oftast ske via mass-utskickade mail till amerikanska medborgare eller reklamfilmer på bästa sändningstid.
Förstår ni problemet ännu? Problemet är att för att du skall kunna bli vald till president i USA behöver du kunna samla in PAC-pengar, och detta leder till att presidentkandidaten måste gå med på att driva kapitalets frågor. Bland annat är vapenindustrin en av de största sponsorerna, detta leder i sin tur att presidenten eller kongressledamöter blir beroende av deras pengar för att bli omvalda, priset de får betala är att fortsätta driva den fördelaktiga vapenpolitiken framåt. Detta tycker inte jag låter som en demokrati, snarare ett avancerat och systematiserat korruptionsupplägg.
Det finns ett annat stort problem i det amerikanska presidentvalet, nämligen att debatterna mellan kandidaterna produceras av privatägda mediebolag.
Detta har i sin tur gjort att det i princip bara är de två stora partierna som debatterar mot varandra – alla andra små partier stängs ut från debatten. Vilket leder till att väljarna i stort sett bara har två val att rösta på, när utbudet egentligen är mycket större än så.
Ett annat problem är att mediebolagen själva bestämmer hur debatten utformas, vilka frågor som ställs, i vilken turordning kandidaterna svarar och så vidare. Detta ger mediebolagen en extremt stor roll, och eftersom det inte är ett Public service-bolag som producerar debatten finns det egentligen inga krav på att debatten skall vara opartisk.
Det sorgliga med detta är att detta gäller alla val i USA, inte bara presidentvalet utan även kongress- och senatorvalen. Det amerikanska valsystemet svämmar över av pengar från olika typer av företag och privatpersoner som försöker med hjälp av sina pengar få sin vilja igenom via Vita huset, och eftersom USA är världsmästare på att få sin lagstiftning att bli hela världens lagstiftning påverkar detta allt och alla, vare sig vi vill det eller inte.
Min åsikt om att USA är en oligarki delas som tur är inte bara av mig utan den delas även av bland annat USA:s tidigare president Jimmy Carter. Även om han har hunnit bli 95 år gammal ser han problemet med USA:s demokrati. Under en intervju med Oprah Winfrey sade han så här angående oligarkin i USA:
We’ve become now an oligarchy instead of a democracy. And I think that’s been the worst damage to the basic moral and ethical standards of the American political system that I’ve ever seen in my life
Innan USA försöker pråckla på andra länder demokrati bör man först och främst se i sin egna bakgård. Tiden är förbi för USA att statuera exempel och visa upp sin fina demokrati, för som ni kan se är USA allt annat än en fungerande demokrati.
