För att förstå den moderna vänstern måste vi söka oss till dess ideologiska och filosofiska rötter. Vi finner den i den franska intellektuella krets som kallade sig själva ”Les Philosophes”, filosoferna. Filosoferna hade ambitionen att göra århundradet till förnuftets epok. De var styrda av en framtidsoptimism och av politiska ambitioner. De definierade sig mot kyrkan och monarkin, men också mot lokala sedvänjor och traditioner i största allmänhet. Förnuftet skulle omfatta tillvarons alla nivåer och i förnuftets tidsålder skulle filosoferna vara kungar. Filosoferna hade nämligen förnuftet på sin sida och därför rätt att bestämma. De flesta såg däremot revolutionen som en gradvis process mot upplysning och inte som ett omkullkastande över en natt, vilket senare kom att bli fallet. En av huvudpersonerna var Jean Jacques Rousseau. Om man ser de politiska ideologierna som alternativa berättelser om människan och människans frälsning till Bibeln och Nya Testamentets Kristus, har Rousseau skrivit ett nytt evangelium om människan, hennes paradisiska tillstånd och hennes förvisning från paradiset på grund av synd.
Paradiset kunde man enligt Rousseau upptäcka i den här världen bland de folkstammar som ännu inte smittats av den västerländska civilisationen. Stammar som levde i naturens oskuldfulla sköte, delade på allt och stod enade i kollektiv gemenskap. Urtillståndet är jämlikheten medan ursynden kom då en människa för första gången uppfann äganderätten, förkunnar Rousseau. Efter denna ursynd kom civilisationens fördärv och civilisationen kvävde den inre människans frihet. Skall vi då slänga av oss civilisationen? Nej, förkunnar Rousseau, det går inte. Vi skall istället bygga om samhället och göra det rättvist. Vi skall eftersträva ett bättre samhälle, en rättvis stat, en ny kultur och en ny jämlik människa. För att nå dit måste vi göra upp med det gamla, det passerade och sikta mot en ny social ordning. Det är i denna anda Rousseau författar Det sociala kontraktet.
Grundstrukturen i detta tänkande har inspirerat socialistisk ideologi från Karl Marx till Fidel Castro, från Lenin till Pol Pot. Den privata äganderätten, det vill säga den fria marknadsekonomins moraliska förutsättning, har lett till ojämlika förhållanden. Staten och partiet, alternativt anarkin bara vi når dit, kommer att skapa jämlikhet och när jämlikhetens stora berättelse har gått från myt till verklighet kan vi vara verkligt fria. Ibland riktar sig denna kamp bara mot de som har mer än andra, vilket Friedrich Nietzsche såg som grundat i ressentimentet det vill säga instinkten av avund och illvilja mot det som är högre, rikare, starkare och bättre. Ibland handlar det om en genuin vilja att hjälpa dem som har det svårt. Ibland handlar det om en kombination av de båda.
Det Rousseau gör är inte bara att projicera en längtan och ett romantiskt ideal om den ”ädle vilden”, han idealiserar även en politisk åsikt om jämlikhet på en natur och på stammar som är allt annat än jämlika. Han resonerar i sekulära termer om jämlikhet där erfarenheten snarare gett oss kunskaper om att alla kända stammar från Asien till Amerika lever i religiösa och hierarkiska gemenskaper där shamanen (prästkasten) och hövdingen (konungakasten) tillsammans med immanenta och transcendenta gudomar förenade feminina och maskulina aspekter av livet och tillvaron. Du finner således något som till strukturen och funktionen mer liknar en medeltida kristen monarki än ett socialistiskt samhälle.
Rousseaus idéer inspirerade jakobinerna och flera andra av de grupper som stod bakom 1789. Kyrkans inflytande, monarkin, gamla traditioner, lokala sedvänjor och lokalt självbestämmande skulle undanröjas. En paradox som den libertarianske filosofen Hans Herman Hoppe lyfter fram i detta avseende är att det var monarkin och dess band till kyrkan, dess beroende av sedvänjor och traditioner och dess relation till andra auktoriteter som stod i vägen för vad som kom att bli statens maktanspråk över medborgarna och där individen stod helt ensam i förhållande till staten. Därutöver kan vi se att det ”förnuft” som eftersträvar kontroll, organisation och disciplinering av tillvaron kom att göra staten till en slags ny gud vars ”allmänvilja” uttolkades av kommunistiska partier och ytterst kamraterna Vladimir Lenin, Josef Stalin, Mao Zedong, Ho Chi Min, Kim Jung Il och Pol Pot. Just den rousseauanska allmänviljan tolkas som en vilja som är transcendent till folkviljan och demokratiska majoriteter. Allmänviljan ges rätt att kränka individens fri- och rättigheter i namnet av ett högre intresse.
Vid den franska revolutionens rättighetsförklaring gjordes de ”mänskliga rättigheterna” avhängiga den allmänna ordningens bevarande. Allmänviljan tolkades dessutom som den överordnade principen till den kristna trons utövning. Nytt var även idén om medborgarskapet och tanken på medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Till skyldigheterna hörde plikten att dö för staten i krig och för statens bevarande. Jakobinerna gick längst i detta avseende. Individen skulle i namnet av sitt medborgarskap vara beredd att offra sitt liv, sin egendom, sin familj och sin frihet för staten (allmänviljan) om så skulle krävas. Den absoluta allmänviljan talade med samma auktoritet som Gud talat till människan i heliga skrifter. Och staten blev för många av dessa humanister just en “Gud” i Guds ställe.
Jakobinerna inleder också allmänviljans regering med ett massmord som vissa historiker, bland annat Reynald Secher, kallat folkmord. Det hela ägde rum i Vendée 1793 där 300 000 bönder, borgare och adelsmän vänder sig emot jakobinerna och deras regering i namnet av deras katolska tro, deras lojalitet till monarkin och för att bevara regionalt självbestämmande. Robespierres order var att inte ens låta spädbarn överleva. Vendéeborna förklarades som förrädare av revolutionen och den sekulära statens fiender. De enda Robespierre ansåg att de dög till var att fungera som döda kroppar vilka kunde skänkas den moderna läkarvetenskapen. Så skedde också.
De röda massmord där över 100 miljoner människor över världen miste sina liv till följd av koncentrationsläger, massavrättningar och svält i slavliknande fångenskap blev det jakobinska arvet till 1900-talet. Vi ser att nya Vendée upprepas av bolsjevikerna i Ryssland, av Mao Zedung i Kina, Ho Chi Minh i Vietnam, Kim il Sungs i Nordkorea och Pol Pot i Kambodja.
Man bör då erinra sig att vänstern inte har övergivit idealet om en enad mänsklighet under ett globalt förmyndarskap. Det är så att man idag kan följa de ekonomiska intressen som istället för ekonomiska argument (socialism), humanistiska argument (universella rättigheter), ekologiska argument (Greta och klimatalarmismen) också nu använder pandemin som ursäkt för att lansera vaccinpass och andra tvångsåtgärder och gärna vill se att universella politiska strukturer ersätter nationellt självbestämmande och frihet.
