Bör man bry sig om vad Liberalerna tycker? Ett parti under 4 % som mest verkar ägna sig åt poserande och inbördes bråk om vem som är mest liberal. Det kan synas som att det finns viktigare frågor att ägna sig åt. Men också små partier kan få stort inflytande och det finns risk för att Liberalerna kan få ett mycket större inflytande än man kan tro.
Grundorsaken står att finna i Sveriges valsystem. Det proportionella valsystemet, där också de minsta partierna får representation, så länge de når upp till 4 %-spärren, har fördelen att det finns en sportslig chans för nya politiska rörelser att göra sin röst hörd. Nackdelen är att små partier kan få en fullständigt oproportionerlig makt.
Miljöpartiet är kardinalexemplet på detta. De fick inte mer än 4,4 % av väljarna förra valet, trots detta har de utövat ett inflytande som är svårt att överskatta. De lyckades exempelvis genomdriva en så kallad humanitär skyddsgrund i den nya migrationslagstiftningen – en juridisk slasktratt, vilken kommer driva på massinvandringen ytterligare.
Liberalerna kan komma att inta Miljöpartiets roll i ett kommande högerblock. För all retorik åsido verkar innebörden av Liberalernas nya hållning vara att de kan tänka sig att stödja en regering ledd av Ulf Kristersson med någon form av stöd av Sverigedemokraterna. Detta öppnar upp för någon form av koalition mellan M, KD, L och SD efter valet (hur detaljerna ser ut är mindre viktigt).
Detta kan leda till en situation, där Liberalerna kan blockera alla möjligheter till någon reell kursändring i svensk politik. De kommer inte säga att de vill ha massinvandring och gängbrottslighet, men de kommer kanske att säga att rättstatlighet och internationella konventioner förbjuder några egentliga förändringar av förd politik.
Men kommer nu Liberalerna över huvud taget in i Sveriges riksdag? Jag tror att det finns en klar risk för detta. Den senaste Demoskop-mätningen visade ett resultat på 3,7 % för Liberalerna. Detta innebär en ökning med en hel procentenhet, vilket är mycket för ett litet parti. Den nya linjen verkar alltså vinna väljarnas bifall.
Anledningen är uppenbart ett slags taktiktänkande. Tanken är att Liberalerna, då de nu räknas in i högerblocket, skall ge det nödvändiga stöd som behövs för att högerblocket ska samla 50 % av mandaten i Sveriges riksdag. Min uppmaning till dem som överväger sådant taktikröstande: tänk om! Tvärtom riskerar just Liberalernas medverkan att lägga en våt filt över all verklig utveckling.
Någon kanske invänder att det inte går att jämföra Liberalerna och Miljöpartiet, då Socialdemokraterna egentligen velat genomföra Miljöpartiets politik och bara använt trycket från Miljöpartiet som en ursäkt för att göra det som man vill göra. Detta av två skäl: dels för att Socialdemokraterna innehåller en mängd kulturradikala multikulturalister, dels för att Socialdemokraterna tjänar väljarmässigt på invandrarnas röster.
Men den som säger så tänker inte på, att också Moderaterna och Kristdemokraterna innehåller många reinfeldtianer som mer än gärna skulle hitta en orsak att fortsätta som hittills. Liberalernas stöd är en utmärkt orsak till att överge sina löften. En annan aspekt är att många moderater egentligen bara är intresserade av sänkt skatt och i stort sett kan tänka sig vilken politik som helst i övrigt. Därmed är de öppna för de eftergifter som behövs.
Den som hoppas på att Sverigedemokraternas eventuella ståndaktighet ska driva fram en mer konservativ politik bör besinna att deras förhandlingsposition är svår. Går de inte med på Liberalernas krav, kan Liberalerna enkelt byta tillbaka till vänsterblocket, vilket väl inte ens skulle strida mot de vaga besked som nu givits. Liberalerna riskerar alltså, trots sin litenhet, att fortsatt spela en minst sagt problematisk roll i svensk politik
