Sverigedemokraternas riksdagslista innehöll få stora överraskningar, men det namn som i alla fall överraskade mig mest var energidebattören Elsa Widding. Widding är inte känd i egenskap av Sverigedemokrat, men är desto mer känd som debattör i energi- och klimatfrågor. Hon är i botten civilingenjör och har jobbat för flera stora energiföretag. Hon nådde ett visst kändisskap, då hon ifrågasatte Vattenfalls köp av Nuon. För detta blev hon utsedd till ”Sveriges bråkigaste kvinna” av en affärstidning. På senare tid har hon framför allt gjort sig känd som en kritiker av Sveriges klimat- och energipolitik, med boken Klimatkarusellen och en omfattande opinionsbildning på Internet. Jag blev intresserad: hur kommer det sig att hon nu tar steget att bli riksdagskandidat för SD? Säger det något om SD:s utveckling? Jag lyckades få till en intervju.
Har Du något tidigare politiskt engagemang?
Nej, men jag har varit medlem i KD för några år sedan.
Hur kommer det sig att Du bestämde Dig för SD? Har Du engagerat Dig något i migrationsfrågor?
Jag har inte varit engagerad i migrationsfrågor, men SD är det enda riksdagsparti som har ifrågasatt klimatpolitiken och visat att man förstår vart den leder. Till exempel Moderaterna, som borde veta bättre, förespråkar mer av det som ställer till med skadan. Vi är nu i ett läge i Sverige där energifattigdomen, d.v.s. allvarliga ekonomiska konsekvenser för de sämst ställda i samhället som en följd av mycket dyr el, kommer att breda ut sig och utsläppen kommer på köpet att öka, inte minska. SD var också det enda parti som inte skrev under energiöverenskommelsen om 100% förnybar elproduktion till år 2045.
Hur ser Du på den politiska situationen i Sverige?
Konsekvensanalysen lyser med sin frånvaro inom politiken och i stället baseras politiska beslut på drömmar och önsketänkande. Till exempel ignorerar man kostnaderna för att försöka nå målet på 1,5 grader. Inga kostnader verkar vara för höga. Detta är precis vad som utmärker planekonomier. Men politik handlar om att prioritera, d.v.s. väga nytta mot kostnad. Dessutom är det självklart att världen inte kommer att klara 1,5 graders målet hur mycket man än försöker eftersom detta mål förefaller lika oundvikligt som problemfritt. Den har närmast redan inträffat med en ökning på 1,2 grader enligt IPCC utan att någon global katastrof inträffat. Om man vill nå Parisöverenskommelsens helt omöjliga mål krävs omöjliga åtgärder. Generellt tycker jag nog att debatten i Sverige skulle må bra av mer korrekt fakta och vetenskap bakom argumenten.
Vilka frågor vill Du driva i Sveriges riksdag?
Jag vill bidra med faktakunskap i energi- och miljöfrågor
Jag har arbetat i energibranschen under många år och tror att jag kan bidra med faktakunskap och framför allt ge en bättre förståelse för klimatomställningen och hur den påverkar miljön och klimatet. Miljöfrågorna har kommit i skymundan i den politiska ivern att uppnå fossilfrihet. Det är också hög tid att syna begreppen förnybart, klimatsmart och hållbart. Det som döljer sig bakom har inte sällan stora negativa, ibland katastrofala följder för miljön.
Sen hoppas jag att jag kan hjälpa till med matematiken. Vi kan inte planera för en ökad efterfrågan på el innan vi har en realistisk idé om hur denna ska mötas med ny kapacitet. Det tar lång tid att bygga ny kärnkraft och den planerade vindkraftsutbyggnaden tar också många år, lägg därtill att den är orimlig ur ett systemperspektiv. Siffrorna går helt enkelt inte ihop.
Jag vill lyfta vetenskapen som underlag för klimatpolitiska beslut
Det är viktigt att öka förståelsen för vad IPCC säger i det stora vetenskapliga arbete på 4000 sidor som sammanfattar kunskapsläget om klimatet. Idag får vi bara höra halva sanningar. Det blir oseriöst när man i den allmänna debatten drar alltför snabba slutsatser på ett otillräckligt underlag. Våra politiker och andra beslutsfattare har från IPCC:s “Rapport för beslutsfattare” fått en förenklad och till viss del felaktig bild av temperaturens beroende av koldioxidutsläppen. Det talas nästan aldrig om de stora osäkerheter som omger beräkningarna. I den politiska världen tror man sig ”veta” hur temperaturen påverkas av koldioxidhalten, och hur koldioxidhalten i atmosfären påverkas av mängden utsläpp. I den verkliga världen (och den vetenskapliga) är allt mycket mer komplicerat. Koldioxidens transport mellan recipienterna havet, biosfären och atmosfären är exempelvis beskriven i IPCC:s rapport AR5.
Dagens så kallade klimatpolitik skadar inte bara Sverige ekonomiskt och miljömässigt utan också säkerhetsmässigt genom att öka beroendet av fossila bränslen, från bland annat Ryssland. Att som Tyskland hoppas på en kraftigt ökad import från auktoritära stater är förknippat med stora problem. Det finns varken fartyg eller s.k. LNG-terminaler, terminaler för att hantera naturgas, i Tyskland för att möta efterfrågan på gas. Problemen i Tyskland kommer att smitta av sig till Sverige.
Jag vill verka för ett större ansvarstagande från politiker.
Varför inser inte fler politiker det orimliga i att stötta med subventioner och investera skattepengar i en omställning mot ökad elektrifiering, som leder till minst ett dubbelt så stort elbehov? Varför inser man inte nödvändigheten att först möjliggöra att elsystemet tillgodoser de behov som den önskade omställningen kräver? Varför är man inte mer rädd om det energisystem som en gång byggts upp, i stället för att utsätta svenska folket för alla konsekvenser i form av orimliga energipriser med energifattigdom och en urholkad välfärd som följd?
Våra politiker har möjliggjort en snabb utförsäljning av den svenska naturen till internationella riskkapitalister, däribland många kinesiska företag. Skogen som binder och lagrar växthusgaser, exploateras med omfattande skövling och infrastruktur för att den spekulativa och miljöskadliga energiverksamheten i form av vindkraft ska komma fram snabbt och helst utan protester. Den senaste utvecklingen där kommuner i princip ska mutas att tillåta vindkraft är ett demokratiskt brott.
Jag skulle vilja arbeta för en översyn av det klimatpolitiska ramverket och att en verklighetskommission tillsätts
Om vi följer politikernas verklighetsfrånvända idéer, oavsett om det gäller en klimatlag eller en energiöverenskommelse, kommer vår vardagliga tillvaro att snabbt förändras, kanske snart till oigenkännlighet. I en rationellt fungerande värld, måste det man tar bort ersättas. Så kommer det inte att bli eftersom det inte finns något energislag som idag kan ersätta det som politikerna så ivrigt vill ta bort, för att försöka leva upp till det klimatpolitiska ramverket. Därför anser jag att den nuvarande klimatpolitiken också är omöjlig att genomföra. I grunden behövs energi till allt och det är just denna energi som kommer att saknas för att hålla i gång våra funktionella samhällen. Det handlar om energiproduktion för samtliga samhällsfunktioner, även transporter. Att följa klimatmålen är att gå mot ett bristsamhälle där allting blir kompromisser, som följd av det energibortfall som blir en konsekvens av klimatmålens genomförande. Nu krävs knivskarpa prioriteringar baserad på vetenskap, fakta, konsekvensanalys och pragmatism. Inte minst viktigt är att vidta åtgärder i rätt ordning. För att få ordning på energisystemet måste vi börja med att backa de mest ogenomtänkta besluten. Dit hör det klimatpolitiska ramverket som inte behövs. Vad som däremot behövs är en verklighetskommission, en kostnadseffektiv klimatpolitik och ett välbalanserat klimatvetenskapligt råd.
Det är ovanligt med extern rekrytering av riksdagspolitiker. Tycker Du att fler politiker borde rekryteras i kraft av expert-/yrkeskunskaper snarare än att hämtas ur politikerklassen?
Jag tror att man i varje parti behöver en kombination av personer som har goda yrkeskunskaper efter många år i arbetslivet men givetvis är det också viktigt med personer som vet hur man bedriver politik. Det vet nog inte jag. Jag inser redan att jag kanske är på tok för ärlig för att passa in. Jag har en förhoppning om att kunna ingå i ett team där man hjälper varandra och där alla bidrar på olika sätt.
Vilken är Din åsikt i klimatfrågan?
IPCC kommer att finnas kvar. Modellerna blir bättre och prognoserna för befolkningsutveckling, BNP i olika länder med mera kommer att bli bättre. Om världen är försiktig med utsläpp utan att gå till extremer och offra ekonomi och miljö kommer vi att kunna prioritera hårdare i framtiden om det skulle visa sig nödvändigt.
Jag utgår ifrån att den vetenskapliga rapporteringen från IPCC, nu senast AR6 som hittills bara finns i en preliminär version, representerar den bästa sammanställningen av kunskapsläget om klimatet. Jag skriver just nu en bok om vilka slutsatser vi kan dra av detta enorma arbete på ca 4000 sidor. Enligt IPCC följer världen nu mellanscenariot SSP2-4,5. Det ser inte katastrofalt dåligt ut fram till 2100. När man försöker förstå konsekvenserna av uppvärmningen måste man först och främst beakta det scenario som världen idag följer och som IPCC/WG1 anser är det korrekta och inte det extrema scenario, RCP-8,5 som förutsätter en helt annan utsläppskurva. Då blir skyddsvallarna onödigt höga.
Enligt satellitdata stiger temperaturen i en jämn trend med 0,14 grader per decennium sedan 1970-talet och lite mer mätt med markmätningar. Temperaturen växer linjärt vilket är vad man förväntar sig av en exponentiellt växande CO2-halt. Vetenskapen är överens om att våra utsläpp av koldioxid ligger bakom åtminstone en del av temperaturökningen sedan den lilla istiden på en dryg grad. Vissa tror att människan ligger bakom 50 % och andra att människan ligger bakom en bra bit över 100 %. Då utgår man ifrån att IPCC har räknat fel på aerosoleffekten. Jag räknar med att temperaturen stiger med ytterligare ungefär 1,1 grad fram till seklets slut.
I den näst senaste stora vetenskapliga rapporten från IPCC, AR5, anges att solvariabilitetens betydelse sedan det kallade Maunderminimum, vilket var en långvarig period av ett lågt antal solfläckar 1645–1715, är mer eller mindre betydelselös och påverkan från solens variabilitet uppskattas till endast 0,05 W/m2. Men nu – i IPCC:s senaste stora vetenskapliga rapport, AR6, vilket endast föreligger i utkast, har solens styrka plötsligt ökat betydligt sedan den lilla istiden, det vill säga från 1850 till våra dagar. Effektökningen omräknat till kvadratmeter jordyta är i intervallet 0.2–0.7 W/m2. Storleksordningen är nu sådan att den skulle kunna förklara en inte oväsentlig del av uppvärmningen sen 1700-talets början.
Under förutsättning att klimatsimuleringarna är realistiska borde ett mål på närmare 2,5 graders temperaturökning mot slutet av innevarande sekel vara mer realistiskt än en förhoppning om 1,5 grader. Det skulle innebära en ytterligare global temperaturökning på i storleksordningen lika mycket som uppvärmningen efter den lilla istiden, om man räknar med att denna period tog slut runt 1850. Men då skall man komma ihåg att fram till slutet av 1800-talet så hade mänskligheten genomlidit en kall period som vi inte önskar oss tillbaka till. Det kanske är mer korrekt att beskriva läget som att det då, på 1800-talet, var 1,5 grader kallare än vad man nu vill uppnå.
Visst är det bra att vi försöker minska vår användning av fossila bränslen, men med mindre än att Kina, Indien och Afrika minskar sina utsläpp, så kommer vi aldrig kunna påverka temperaturen hur mycket vi än försöker. Om alla länder skulle leva upp till Parisöverenskommelsen blir påverkan på temperaturen vi seklets slut i storleksordningen ett par tiondels grader enligt klimatmodellerna och professor Björn Lomborgs beräkningar. Sen handlar det om i vilken takt vi ställer om samhället.
Vad bör göras för att få en god energiförsörjning i Sverige?
Om jag får börja med att sammanfatta problemen, så anser jag inte att omställningen idag tjänar sitt syfte utan snarare leder i motsatt riktning där samhället blir mindre hållbart med ökade miljöproblem och ett energisystem som inte bara kommer att släppa ut mer koldioxid utan som också påverkar miljön och människors liv och hälsa negativt. Detta är en direkt konsekvens av vindkraftsutbyggnaden och den förtida nedstängningen av kärnkraft. Samtidigt leder klimatpolitiken till att efterfrågan på el ökar mycket kraftigt. Fossilfritt stål, LKAB:s projekt och elektrifieringen av bilparken kräver mer el än hela vår förbrukning idag. För att möta denna efterfrågan planeras för ännu mer vindkraft vilket kommer att äventyra elsystemet. Förutom systemproblematiken leder vindkraftsutbyggnaden till stora påfrestningar på miljön, på tvärs med klimatlagen. Vinden är förnybar men inte så mycket annat inom vindkraftsindustrin.
Tyvärr har miljöfrågorna kommit i skymundan i den politiska ivern att uppnå fossilfrihet. De måste lyftas ordentligt. Jag är inte alls emot elbilar men varifrån ska elen komma? Det är viktigt att våga prata om miljökonsekvenserna. Varje nytt bilbatteri kräver att man gräver ut 1,2 ton massa ur jordskorpan för att få ut de 12 kg litium, 15 kg kobolt, 30 kg nickel, 20 kg mangan och mycket annat som krävs för att tillverka ett enda batteri. Batteritillverkningen är dessutom förknippad med mycket höga koldioxidutsläpp och återvinningen är inte okomplicerad.
Först måste vi möjliggöra och säkerställa ett tillräckligt stort utbud av el och därefter kan vi hitta på projekt som kräver mycket el.
Vi bör analysera möjligheten att återstarta Ringhals och vara rädda om det energisystem som en gång byggts upp. Det gäller kärnkraften men också vattenkraften. Vi bör utreda om det går att få ut mer el från vattenkraften i stället för att stänga funktionsdugliga anläggningar.
Våra politiker har möjliggjort en snabb utförsäljning av den svenska naturen till internationella riskkapitalister, däribland många kinesiska företag. Skogen som binder och lagrar växthusgaser, exploateras med omfattande skövling och infrastruktur för att den spekulativa och miljöskadliga energiverksamheten i form av vindkraft ska komma fram snabbt och helst utan protester. Den senaste utvecklingen där kommuner i princip ska mutas att tillåta vindkraft är djupt oroande. Jag tycker att vindkraften ska ta en större del av kostnaderna än idag, d.v.s. man ska som investerare inte bara räkna på kraftverksnivå utan på systemnivå.
Det bör utredas om det går att få ut mer el ur kraftvärmen och eventuellt subventionera extra turbiner. Jag tror också man måste titta på alla möjliga lösningar och givetvis också förbereda för ny kärnkraft även om det kommer att ta lång tid och inte hjälper situationen i Sverige på kort sikt.
Även om det ser lite mörkt ut just nu så är jag försiktigt optimistisk för framtiden. Jag tror inte på storskalig sol och vind i Norden men givetvis måste vi underlätta för en snabb utveckling kring nya energitekniker.
Vad bör göras åt de höga bränslepriserna i Sverige?
Sänk skatten och minimera reduktionsplikten. SD säger 5 % och det låter rimligt i dagsläget. Vi ska absolut inte ha en högre procentsats än EU kräver.
Skall placerandet av Dig på riksdagslistan uppfattas som att SD i högre grad än tidigare kommer att engagera sig i energifrågor? Kan det till och med komma att innebära att det avser att något ifrågasätta det rådande klimatnarrativet?
SD har kunniga personer inom energifrågan och jag har stort förtroende för deras kompetens. Givetvis hoppas jag att man vågar ta ytterligare steg för att säkerställa energisystemet och hitta lösningar som gynnar Sverige, vår industri och befolkning. Politik handlar om att prioritera men också om att förhandla med andra partier för att komma framåt. Jag ser det inte som något konstigt om SD kommer överens med andra partier, även om slutresultatet kanske inte blir helt som jag önskar. Det viktiga är att det finns utrymme att diskutera konsekvenserna av de beslut som tas.
Har Du några framträdande intressen utanför politiken?
Jag försöker komma ut med min kajak eller Hobie-Cat ibland, kan bara hoppas att den där efterlängtade klimatförändringen ger sig till känna snart, så att man slipper frysa ute på havet.
