söndag, 24 november, 2024
söndag, november 24, 2024

Allting handlar inte om islam

Det finns en frestelse som invandringskritiker att tänka sig att allt handlar om islam. Men den som gör en sådan analys gör det för enkelt för sig. Ett sådant synsätt riskerar också att leda till avgörande missbedömningar och felaktiga föreställningar om vad Sverige behöver.

Islam skrämmer. Det är mycket enkelt att för sitt inre öga uppmåla en bild av allt fler kvinnor i slöja, böneutrop från moskéernas minareter, en uppretad muslimsk mobb som kastar sten på en dansk koranbrännare eller fanatiker som rent av spränger sig själva i luften i hopp om en plats i paradiset.

Det går också att hitta sådant i koranen, i hadither eller Mohammeds liv som väcker anstöt. Det är till och med korrekt att kalla Mohammed folkmördare och pedofil.

Samtidigt, det finns uppenbart en hel del med invandring som inte har med islam att göra. Vi har de senaste veckorna kunnat ta del av en förskräckande historia som uppenbart inte har något med islam att göra. Vi har fått se ett antal skottlossningar i det syrianskt färgade Södertälje, se exempelvis Insikt24:s tidigare rapportering. Det är bara de senaste i raden av händelser kopplade till den utbredda, organiserade kriminaliteten i Södertälje.

Södertälje är en stad där över en tredjedel tillhör den syrianska folkgruppen. Syrianerna är till övervägande del inte muslimer, utan kristna. Trots att jag själv är kristen kan jag inte se någon stor vinst med att det grova våldet som drabbar Södertälje genomförs av personer med bakgrund i en kristen och inte muslimsk kultur.

Över huvud taget bör den invandringskritiker som bara fokuserar på islam rannsaka sig själv. Är det enda problemet med invandrare att de är muslimer? Skulle det vara acceptabelt att svenskarna blev minoritet i sitt eget land, bara de som ersatte oss inte var muslimer?

Jag skulle säga att själva utgångspunkten är felaktig. Problemet med utomeuropeiska invandrare är framför allt att de kommer från utomeuropeiska kulturer, inte i vilken grad de är muslimer. Ett stort antal syrianer, kristna afrikaner eller araber som tappat sin islamska tro gör också Sverige till en främmande plats, ogästvänlig för ursvenskarna.

Det kan förvisso finnas en islamkritik som kan utgöra en sund del av en invandringskritik. Det är en kritik av islam som fokuserar på att det är ett främmande religionssystem som inte hör hemma i Sverige. En sådan kritik kan också leda till åtgärder som gör Sverige mindre attraktivt för muslimer och därmed minska invandringstrycket.

Men det finns också uppenbart osunda element av islamkritiken. Detta kan bland annat ta sig uttryck i att svenskheten konstrueras som ett slags motsats till islam. Svenskheten blir till liberalism, feminism och HBTQ – helt enkelt för att det bildar en motsats till islam.

Det finns också en risk att oppositionen fokuserar på helt fel frågor. I stället för att diskutera Sveriges demografi finns det en del som tycker att det är en bra idé att propagera för avskaffat slöjtvång i Iran. På vilket sätt det är en viktig del av svensk politik att Iran skall bli feministiskt är för mig svårt att förstå. Inte ens för den väldigt lilla nischpublik som är intresserad av och insatt i situationen i Iran kan detta slags förenklade lösningar vara av något intresse.

Det är också så att flera problem som kopplas samman med islam enligt min bedömning handlar om något annat. Låt oss titta på den allestädes närvarande slöjdiskussionen. Vad är det egentligen för ett slags fråga, varför utgör slöjan en så stark provokation? Det handlar inte om att kvinnor påbjuds att täcka sitt hår; det är inte rimligt att ägna så stor energi åt religiösa klädregler. Det finns kristna grupper där kvinnor också täcker sitt hår. Det vore mig främmande att sitta och klaga på laestadianska kvinnor.

Det som slöjfrågan handlar om är att den är ett starkt, visuellt uttryck för en främmande kultur. Den visar klart och tydligt att en person inte känner lojalitet med det svenska. Därför upprör slöjorna i stadsbilden, därför upplevs det som en kränkning att slöjbeklädda kvinnor skall uppträda överallt från morgonsoffan till framsidan av Sveriges första skogstidning.

För de verkligt hårda islamkritikerna handlar till sist allt om islam. Den ledande SD-företrädaren Richard Jomshof vill, bland annat i en denna insändare, förklara bristen på demokrati och kvinnosynen bland araberna med islam. Det är som att islam blir den enda skillnaden mellan araber och svenskar. Men var araberna européer före islam och varför uppfattades islam över huvud taget som attraktivt i den arabiska miljön? Skulle Muhammed blivit populär bland dagens svenskar?

Till sist måste vi inse att basen för invandringskritiken inte kan vara islam utan följande: Sverige är svenskarnas land och de måste själva få sätta sin egen prägel på sitt eget land.

Senaste