Det som förr gällde för självklart, såsom att det finns något absolut gott och ont, har länge ifrågasatts. Det har förklarats vara en produkt av gammaldags fördomar och inget som givits av naturen. Nu riktar sig de verkligt kulturradikala snarare in sig på något mer handgripligt – den verklighet som finns framför våra ögon.
I en aktuell interpellationsdebatt säger ansvarigt statsråd, kristdemokraten Acko Ankarberg att regeringen avser att gå vidare med den tidigare regeringens arbete med en ny lagstiftning, där kön skall vara en fråga om den enskilde individens personliga uppfattning. En så grundläggande kategori i skapelsen som kön sägs alltså vara en fråga om personlig uppfattning enligt en ledande företrädare för det parti som en gång grundades som ett kristet intresseparti.
Redan i dagsläget är det möjligt att byta kön, men biologin utgör ändå något slags grundläggande utgångspunkt för könsbestämning, men med den nya lagstiftningen skulle perspektivet skifta till förmån för individens subjektiva känsla. En sådan lagstiftning finns redan i flera andra länder, bland annat i våra grannländer Norge och Danmark.
Det är inte helt ovanligt att konservativa kommer med kritik mot detta. Ett vanligt motargument brukar vara att det kan leda till övergreppssituationer, att män nyttjar lagstiftningen för att komma in i kvinnors omklädningsrum. Det blir svårt att stoppa en man från tillträde i en kvinnlig miljö om denne juridiskt sätt är kvinna.
Detta är förvisso ett formellt sett korrekt argument, men det känns som att de flesta som använder det gör så som ett slags anpassning till en politiskt korrekt diskurs, där män framställs som förövare och kvinnor som offer. Argumentet synes röra en förvisso allvarlig bisak, medan den långt allvarligare huvudsaken förbigås.
Saken rör i själva verket något betydligt mer grundläggande än eventuella problem med ökande trakasserier. Det rör ifrågasättandet av en helt grundläggande kategori i den mänskliga existensen, som funnits på alla platser och i alla tider. Vad händer om vi ställer det allra mest grundläggande i fråga, det som finns rakt framför ögonen på oss?
Det handlar till sist inte om en icke-traditionell moral, om åsikter eller om värderingar utan om ett krig mot sanning och mot verkligheten. Den nya tidens härskare kräver av sina medborgare att de vägrar acceptera verkligheten som den är, att de förnekar sin egen vardagsupplevelse.
När principen om att alla själv kan välja sin verklighet etableras är det svårt att göra halt. Det börjar med att alla fritt kan välja sitt kön eller etnicitet, men till sist borde alla rimligen kunna välja vilken art de tillhör eller välja vilka sin medicinska status. Naturvetenskap i konventionell mening blir meningslös.
På ett paradoxalt sätt så blir verklighetstolkningen då endast en fråga om makt, trots att denna utveckling drivs av maktkritiska grupper. Sanningen är demokratisk på så vis att den är tillgänglig för alla och envar, medan den politiskt korrekta verklighetsuppfattningen kräver blind lydnad, trots att den är omedelbart falsifierbar.
Därför är det av yttersta vikt att pressa regeringen på denna punkt, att inte tillåta regeringen att komma undan och genomföra denna förändring i tysthet. Regeringens försvarare kommer att säga att det inte är en viktig fråga, att det framför allt har symboliskt intresse och att striden borde gälla andra saker.
Men det är just den här typen av förskjutningar i de grundläggande principerna som omskapat vår politiska ordning till det den i dag har blivit. Ingen kompromiss om verkligheten är möjlig.
