Tisdagen den 23 maj hade den notoriske vänsterextremisten Mathias Wåg, som egentligen heter Våg, inställt sig vid Stockholms tingsrätt för att svara för sina senast uppdagade förbrytelser. Insikt24 var på plats och bevakade rättegången, som också följdes av representanter för andra fria medier och systemmedier och vänsterextrema medier. På väg till rättegången överfölls också Insikt24:s reportageteam av anhängare till Mathias Wåg, vilket Insikt24 tidigare rapporterat om.
Wåg hade blivit stämd av en privatperson, eftersom Wåg vid två tillfällen kallat målsäganden för nazist och spridit att han är dömd för ett brott som begicks för 29 år sedan. Förtalet har skett dels i form av ett inlägg på Twitter och dels i ett uttalande i ett avsnitt av den vänsterextrema podden Haveristerna, vars grundare Axel Luo Öhman och Henrik Johansson tidigare blivit dömda för förtal.
Mathias Wåg är en i en lång rad av näthatare som har stämts, eller kommer att stämmas med hjälp av Förtalsombudsmannen, som är en ideell organisation vars syfte är att ge brottsoffer upprättelse och att stävja näthat. Organisationen grundades av den prisbelönte journalisten Christian Peterson, med hjälp av privata donationer. Hittills har man vunnit alla fall som avgjorts i domstol och fler är på väg, säger Christian Peterson.
Redan en timme innan rättegången startade var den vänsterextrema pressen på plats med representanter från Dagens ETC och sedan anslöt Expo:s Anders Dalsbro och Bilan Osman. Även vänsterliberala DN:s Niklas Orrenius var på plats. Från den fria pressen var utöver Insikt24 också Roger Sahlström och Bulletins Isabelle Eriksson på plats. Vänsterpressen var med få undantag hotfull mot representanterna från fria medier, men trivdes synbarligen i vänsterliberalen Niklas Orrenius sällskap.
När Mathias Wåg anlände uppstod visst tumult, eftersom hans hejdukar försökte hindra att han filmades, och aktivister från vänsterpressen var också öppet fientliga mot de fria medier som befann sig på plats. Wåg försökte också undkomma frågorna genom att börja prata med andra journalister. Det resulterade i dråpliga scener, bland annat när han mer eller mindre jagade Bulletins Isabelle Eriksson, som gjorde sitt bästa för att undvika kontakt med Wåg.
Under dagen tillkom ännu en demokratimotståndare, en person som dömts för att ha rivit ner Sverigedemokraternas valaffischer.
När rättegången väl började visade det sig att Wåg inte haft råd med någon advokat, utan förde sin egen talan. Detta var inte helt lyckat, eftersom han ofta förirrade sig iväg från ämnet för dagens förhandlingar. Det resulterade i mångordiga utläggningar om käranden, som påstods ha en framträdande roll i allehanda rörelser och organisationer som ömsom kallades nyfascistiska, ömsom identitära, men aldrig nazistiska.
Kärandens sakframställan gjordes av advokat Henrik Johansson, som på ett övertygande sätt påvisade att rekvisiten i förtalslagen var uppfyllda, och bemötte de invändningar som Wåg anfört, bland annat att det skulle handla om journalistisk verksamhet. Till stöd för detta tog han bland annat Wågs egna uttalanden om att han är aktivist.
I sin sakframställan försökte Mathias Wåg att framhäva sin journalistiska verksamhet och tonade ner sin aktivism. Bland annat anförde han kopplingarna till public service, Aftonbladet och Expressen. Han menade att Twitterinlägg och poddavsnittet var journalistisk verksamhet och därför inte skulle bedömas som förtal. Han menar också att käranden är en framträdande person i det Wåg kallar den nyfascistiska, alternativt identitära, rörelsen. Wåg menar sig ha kartlagt denna rörelse under decennier, men kunde ändå inte lägga fram några bevis för att käranden skulle vara en betydande person inom den. Kopplingen till nationalsocialism framgick heller aldrig. Vid förhör under sanningsförsäkran intygade käranden att han inte är en offentlig person och inte driver företag eller företräder någon organisation eller något parti. Han sade också att lång rad av Wågs påståenden var helt fel, till exempel att han skulle ha varit medlem i Svenskarnas parti. Något som väcker ytterligare tvivel om Mathias Wågs påstått journalistiska verksamhet.
Oavsett hur det är med Wågs journalistiska verksamhet finns det flera för honom försvårande faktorer i målet. Att sprida uppgifter om någons brottslighet får inte göras utan att det finns försvarliga skäl. Man skulle kunna tänka sig att om käranden varit en offentlig person och brottet begåtts i närtid, eller i samband med den verksamhet som skulle göra honom till en offentlig person, så kan det finnas ett journalistiskt intresse av att publicera uppgifter om brottet. I det här fallet handlar det om ett nästan 30 år gammalt fall som inte har något samband med den politiska aktivitet som käranden bedrev då, eller påstås bedriva nu. Wåg har tvärtom genom att utelämna fakta försökt skapa en bild av att brottet begicks under inflytande av nationalsocialistisk ideologi, något som är ostridigt falskt. Att Wåg vidgår att hans användning av ordet nazist är en sakuppgift och inte ett värdeomdöme ligger honom också i fatet, eftersom det är ett av rekvisiten i förtalslagen. Att han inte heller kunnat styrka sina påståenden, annat än med egna artiklar och uppgifter med svag relevans för sakfrågorna är dock det allvarligaste problemet för Wåg.
