Vad är det som egentligen händer?
I februari trodde vi fortfarande att pandemin var ett obehagligt naturfenomen. Nationalister kunde konstatera, inte utan skadeglädje, att den rådande globalistiska frihandelskapitalismen misslyckats med att skapa en robust ekonomi. I Sverige var det särskilt tydligt hur dålig krisberedskapen var. ”Nu måste väl äntligen folket vakna”, tänkte vi nog många.
Men svenska nationalister gjorde ett vanligt felslut: Allt som regimen gör är inte fel. Chefsepidemiologen Anders Tegnell försökte dämpa oron, men framställdes som en Sveriges ”Bagdad Bob”, framskickad för att dölja regeringens ansvarslösa släpphänthet. På det viset blev alternativmedia ovetandes globalisternas talesmän.
Det globalistiska programmet är i själva verket inte det minsta hotat. Vad vi upplever är den fräckaste användningen av chockdoktrinen världen skådat. Det följer ett urgammalt recept för hur en listig regim kan genomföra radikala förändringar som går rakt emot folkets verkliga intresse: Sätt skräck i folket med en konstruerad, påstådd, överdriven eller verklig fara. När paniken är som störst erbjuder du en lösning som folkopinionen praktiskt taget ropar efter. ”Vi har ett erbjudande du inte kan tacka nej till!”
Klimatnödläge
Är det någon som minns att den 9 oktober i fjol så utlystes ”klimatnödläge” i nittiofyra av världens större städer? Stockholms Stad var givetvis med och utlyste ett ”globalt” nödläge i Stockholm. Stockholms finansborgarråd Anna König Jerlmyr (M) försäkrade svävande att Stockholm skulle genomföra ”konkreta ambitionshöjningar och åtgärder för att minska utsläppen inom flera områden”, men hon menade också att egentligen hade ju Stockholm redan minskat utsläppen av koldioxid med 58 procent sedan 1990, så något lokalt deklarerat nödläge var inte aktuellt (enligt Supermiljöbloggen 13/10 2019). Man kunde väl i alla fall ha stängt kraftvärmeverket i Värtan som bland annat eldas med kol? Om det nu är ”nödläge”?
Pandeminödläge
Jämför det med vad som hänt i år!
Stora delar av världens befolkning är satt i husarrest. Övervakningskameror och drönare patrullerar gatorna. I Spanien kommer polis på besök om man går ut med soporna utan lov eller låter barnen leka i den egna trädgården. Den som trotsar utegångsförbuden riskerar höga böter.
I Sverige har restriktionerna varit betydligt mer måttfulla, men det går inte att missa att det råder ett slags undantagstillstånd också här, med bland annat mötesförbud.
På Youtube har censuren skärpts. Alla förslag om behandlingsmetoder som inte är i linje med WHO:s rekommendationer riskerar borttagning. Det kan gälla så beskedliga råd som att ta större doser C-vitamin.
På 2000-talet kom inte diktaturen med ”högerextrema” eller med utländska ockupanter. Det var Världshälsoorganisationen (WHO) och FN som tog friheten från oss. På två månader hade man i praktiken dragit in flera av FN:s egna deklarerade och fundamentala Mänskliga rättigheter. Vem kunde för fyra månader sedan gissa att det skulle kunna ske?
Nu efter tre månader av pandeminödläge börjar man lätta på restriktionerna. Det märks inte så tydligt i Sverige eftersom vi aldrig varit helt nedstängda, men det är nu ”erbjudandet” rullas ut. Det är så mycket tydligare i länder som Frankrike, Spanien, Italien och givetvis Kina som varit hårt nedstängda.
I Spanien får man, enligt svenskar på plats, nu gå en kilometer från hemmet, frisörsalonger har öppnats, mindre samlingar av friska är tillåtet och familjemedlemmar får gå på begravning. Men när som helst kan en polispatrull stoppa en, ett coronaprov tas och snabbanalyseras på plats. Om testet visar att man är smittad blir man på stående fot beordrad karantän i hemmet i två veckor.
Om vi accepterar övervakningen så kan vi tillåtas gå till jobbet, ta en kortare promenad och släppa iväg barnen till skolan.
Telebolagen ska övervaka folks rörelser genom att spåra deras mobiltelefoner, som Nya Tider rapporterade i förra numret. På många håll tvingas människor att installera appar på telefonen, appar som inte går att stänga av och som samlar information om rörelser, vem man möter, hur länge man varit ute, hur långt från hemmet etc.
Övervakningskameror utrustas med ansiktsigenkänning. Nice i södra Frankrike hade redan ett avancerat system under uppbyggnad till skydd mot terrorism (sedan lastbilsattacken på strandpromenaden 2016) och det kommer nu till användning för att övervaka utegångsförbudet (lyssna på Sveriges Radio, Vetenskapsradion på djupet, 11 maj med titeln ”Corona och övervakningen – Hälsan före allt”, del 1.)
Allmänhetens och många politikers motstånd mot övervakningen trumfas bort med argumentet ”det handlar om att stoppa pandemin”, ”det handlar om att rädda liv”.
En massiv användning av artificiell intelligens är nödvändig för att hantera all data som samlas in. AI kan för övrigt bättre än mänskliga poliser skydda vår ”integritet”, argumenterar man.
I en intervju för LinkedIn den 14 april förklarar Bill Gates, medgrundare till Microsoft och genom Bill och Melinda Gates Foundation en av de mäktigaste sponsorerna av vaccinforskningen, under rubriken ”det nya normala”:
”… innan vi har det där vaccinet i bred användning kommer livet inte att gå tillbaka till det normala.”
”Vi kan öppna upp i vissa avseenden, förhoppningsvis i USA i början av juni om allt går bra, [men] det kommer inte att bli några publika folksamlingar eller fyllda restauranger. […] Det kommer att förbli halv-normalt ända tills vi har vaccinet ute där i miljarder doser.”
Bill Gates, WHO och ”Big Pharma”
Bill Gates som tagit rollen som Den Store Välgöraren lovar befrielsen med sju miljarder doser vaccin.
Ett gott råd när man vill studera maktordningar: Följ pengarna!
Börjar man nysta i trådarna finner man att Microsofts grundare Bill Gates är spindeln i ett nät som omfattar hela kedjan av centrala aktörer i pandemicirkusen. Först och mest offentligt är alltså Bill och Melinda Gates Foundation (BMGF) som finansierar ett tiotal vaccinprojekt. BMGF är också huvudsponsor i GAVI, en organisation för samarbete mellan vaccinproducenterna (det vill säga de största drakarna inom läkemedelsindustrin), WHO och världens regeringar.
Inte lika känt är kanske att Bill och Melinda Gates Foundation är en av de viktigaste sponsorerna till WHO.
Global Preparedness Monitoring Board, GPMB, är en till synes självständig organisation för att öka beredskapen för pandemier, men är egentligen ett utskott av WHO och Världsbanken.
Ett av GPMB:s viktigaste uppdrag är att dra in pengar från nationerna och uppmana regeringarna att förbereda möjligheten att med auktoritet ta en stram ledning i en krissituation.
En viktig person i GPNB är kines-amerikanen Victor Dzau som genom sin organisation National Academy of Medicine har ett starkt inflytande över USA:s men också de olika nationella smittskyddsmyndigheterna runt om i världen.
En annan mycket viktig person är immunologen Anthony Fauci, som blivit talesperson för Vita Husets ”Corona Task Force”. Fauci är chef för the National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID) sedan 1984. Han är styrelsemedlem i GPMB och medlem i den vetenskapliga styrelsen i ”Global Grand Challenges”, en avdelning av Bill och Melinda Gates Foundation.
Detta är bara några nedslag. De som gräver i verksamhetsberättelser och rapporter och har förmåga att läsa mellan raderna kommer att finna ett närmast incestuöst samarbete mellan de som formulerar problemet, de som skapar policy för responsen och de största läkemedelsbolagen.
Det går över
Jag tvivlar inte på att vi faktiskt har en pågående pandemi som är mer aggressiv än en vanlig säsongsinfluensa. Sjukdomsförloppet kan vara avgjort påfrestande även för en i medelåldern, men det är åldringar och multisjuka som löper störst risk att dö.
Det är självklart att fysisk (”social”) distansering minskar risken för spridning. Det är klokt att särskilt skydda äldre sårbara människor, men det kan inte vara ett tillräckligt skäl för att stänga ner hela samhällen och avskaffa mänskliga rättigheter i väntan på ett vaccin som kanske aldrig kommer.
Är då inte den svenska lite mer avslappnade linjen att föredra?
Viruset sprider sig ändå. Till slut har tillräckligt många varit sjuka, i 995 fall av 1 000 lätt eller omärkligt sjuka och många är säkert naturligt resistenta, då uppnås flockimmunitet och sjukdomen avklingar naturligt.
Det är lätt att vi svenskar underskattar hur allvarligt nedstängningspolitiken drabbat de flesta andra länder. Det beror till inte ringa del på mainstream-medias undermåliga bevakning.
Det handlar många gånger om absurt missriktade åtgärder, med godtycklighet och trakasserier från polis som plötsligt fått extraordinär makt. Små och medelstora företag går i konkurs. Människors livsverk raseras. Livsmedelsproduktionen är hotad. De ekonomiska följderna av nedstängningarna leder till fattigdom, svält och självmord. Högst sannolikt kommer det i slutsummeringen att ha varit många fler som har dött av de ekonomiska sidoeffekterna än av själva sjukdomen.
Det är ytterst oroande att så många människor så lätt accepterar det som händer. Är det så lätt att genomföra en världsomfattande statskupp?
Det är uppenbart att de som i första ledet kommer att tjäna på pandemin är läkemedelsindustrin. Den som först kan få fram ett vaccin kommer att dra in tusentals miljarder. Man kan tycka att det är bra att marknadsekonomin fungerar och om det är någon som lyckas ta fram en bot som räddar miljoner människoliv, så är man väl värd belöningen. Vad som sker kring Covid-19 är dock inte så enkelt.
Det är fler än Bill Gates som driver på för att göra vaccinet obligatoriskt, med alla de bieffekter som ett vaccin som inte testats under lång tid kan innebära för folkhälsan. Man knyter det till lättnader i restriktionerna, för att slippa ut ur karantänen eller få lov att flyga. I flera länder diskuteras möjligheten med ”vaccinpass”, något som även WHO aktivt arbetar med.
Övervakningskapitalismen
Vaccincirkusen och läkemedelsindustrins exploatering av oron är i sig betänklig, men i nästa cirkel händer ännu värre saker. IT-industrin upplever ett sagolikt uppsving och Bill Gates har starka intressen och lojaliteter också där.
Nedstängning och karantän kräver övervakning och övervakning kräver i sin tur identifiering. De enorma datamängderna måste tolkas av maskiner.
Redan nu samlar teknikbolagen in data om våra intressen och subtila data som gör det möjligt att förutse våra önskningar, oro, vårt beteende. Vad är mer naturligt än att man använder detta inte bara till att ”ge oss en bättre upplevelse” utan också till att spåra smitta och ”rädda liv”?
Många faller för idén eftersom vi tror att vi befinner oss i fara och att det görs av omsorg och med goda avsikter.
Illusionen om den frälsande planekonomin
Det finns starka krafter som vill få oss att tro att med dagens fantastiskt kraftfulla teknik ska alla mänsklighetens problem kunna lösas.
Människor har kämpat med orimligheter och anarki i samhället sedan urminnes tid. Det är inte första gången tanken fötts att man skulle kunna räkna ut hur allt skulle kunna fungera så mycket bättre. Det krävs visserligen en stark hand som leder flocken, men nu när ledaren är god och drivs av visdom så kommer det gå, har man alltid sagt oss.
Ett storskaligt försök gjordes i Sovjetunionen med början på 1920-talet. Matematiker sattes i arbete med att räkna ut folkets behov och vilka resurser som måste engageras för att tillfredsställa dessa. Ingenjörer räknade ut hur jordbruket skulle organiseras och hur flödet av material skulle optimeras i fabrikerna. På papperet såg det perfekt ut.
Vi vet alla hur det gick. Trots goda avsikter, propaganda och matematik, efter 70 år av terror och omätligt lidande, kollapsade det sovjetiska experimentet.
I dag talar man inte om ”kommunism”, man kallar det i stället till exempel ”den fjärde industriella revolutionen” eller Agenda 2030, men idén är i grunden densamma.
Det finns i dag en helt fanatisk tro på att det finns tekniska lösningar till alla problem. Om överbefolkning och livsmedelsbrist hotar, då meckar vitrockarna med växternas gener så att grödorna växer större och tål mer gifter. Ännu mer futuristiska projekt går ut på att odla ”kött” från stamceller i näringslösningar. Om förbränning leder till ökande koldioxidhalt i atmosfären som orsakar klimatförändringar, då uppfinner man Carbon Capture and Storage, CCS-teknik, och samlar in koldioxiden och pumpar ner den i de hålor där oljan tidigare fanns. När fusionskraften blir kommersiellt förverkligad ”om 30 år” (prognosen har varit 30 år sedan 1950-talet) kommer alla energiproblem att vara lösta.
Listan kan göras hur lång som helst.
Hur coronakrisen möts med övervakningsteknik och, för all del, också med gamla beprövade metoder, det vill säga poliser och soldater som övervakar utegångsförbuden, borde skicka en skarp varning om att vi är på väg in i en global totalitarism.
Fängelseplaneten
Det är häpnadsväckande och allvarsamt att människor runt om i världen så allmänt bara tiger och tar emot. Man tror antagligen att åtgärderna i samband med coronakrisen är tillfälliga och motiverade för ”att rädda liv”. Men det är mycket stor risk att politiska makthavare och kommersiella aktörer finner att övervakningen och restriktionerna (till exempel mot folksamlingar och resor), censuren mot ”falska nyheter” med mera är idealiska för att behålla och utöka sin makt.
Det är inte orimligt att gissa att man med pandemiåtgärderna fått en förebild och omedelbart vågar gå vidare med ett skarpt ”klimatnödläge”, genom att införa till exempel personliga koldioxidkonton, reserestriktioner, globala skatter, med mera. Detta är för övrigt inte den sista pandemin. Kanske kommer nya utbrott redan i höst. Övervakningen och paternalismen är här för att stanna.
Just nu känns det som vi möjligen har sista chansen att revoltera.
Coronakrisen handlar inte om omsorg, eller brist på omsorg, om de äldre. Så mycket är några tusen multisjuka åldringars återstående månader inte värda. Det är en statskupp mot mänskligheten som pågår och det är vår värdighet som fria människor som står på spel. Om vi låter oss slukas av globalisternas till synes välmenande totalitarism kanske vi aldrig kan resa oss igen.