Den moderna massmedierna passar sällsynt bra för massuggestion, ja, masshysteri. Redan etermedierna kunde nyttjas på detta sätt, men internet skapar helt nya möjligheter. Visst finns möjligheter på internet att ta till sig alternativa perspektiv, men också att förstärka existerande narrativ. På de sociala medierna pågår mediekonsumtionen hela dagen och får en alltmer emotionell prägel än den i jämförelse sakliga medierapportering som tidigare förekom.
Det gällde corona, men det rör i lika hög grad den pågående Nato-debatten. Från att vi hade en bred politisk samsyn om att alliansfrihet var önskvärt, så var plötsligt Nato-medlemskap den enda möjligheten. Känsloläget hade ändrats, utan att någon saklig diskussion eller analys vidtagit.
Det hela såldes in med lögner, halvsanningar och känsloargument. Det sades att det på något sätt skulle ligga i Sveriges intresse, men ingen fick något svar på varför. En lidelsefri utvärdering av situationen borde snarare komma till slutsatsen att det är i Sveriges intresse att hålla sig utanför stormaktskonflikten.
Det sades att Nato skulle skydda oss från angrepp, men troligare är att det skulle kunna utsätta oss för angrepp. För varför skulle Ryssland attackera Sverige helt oprovocerat?
Två allvarliga lögner har redan kunnat exponeras: att Nato-processen skulle gå snabbt och smärtfritt, liksom att Turkiet inte skulle ha något inflytande över Sverige i och med Nato-anslutningen.
Att Nato-processen, som innebär att samtliga nationella parlament i Nato måste godkänna Sveriges ansökan, någonstans skulle möta patrull borde lätt ha insetts. Att någon av inrikes- eller utrikespolitiska skäl vill sno åt sig en skärv kan knappast komma som en överraskning. Förutom Turkiet dröjer Ungern. Ungern har inte anfört något särskilt skäl för att det vilar på hanen, men det kan förmodas att landet överväger att på något sätt använda sitt godkännande i kommande EU-förhandlingar.
Att just Turkiet skulle försöka utpressa Sverige och andra länder kan knappast komma som en överraskning. Tidigare har landets statsledning inte varit främmande för att använda bland annat flyktingströmmar i samma ärende.
Det borde också vara känt att Turkiet och USA är invecklat i rad konflikter, som bland annat resulterat i att Turkiet inte fått tillgång till de amerikanska vapen som landet önskat. Det känns påfallande naivt att inte förstå att Turkiet skulle utnyttja situationen i detta förhandlingsspel.
Nu har det gått så långt att Recep Tayyip Erdoğan till och med vill inskränka svensk yttrandefrihet. I stället för att självkritiskt erkänna att regeringen inte var förberedd på detta, och försvara Sveriges intressen mot Turkiet, har regeringen valt att kröka rygg för Erdoğan och utmåla hans kritiker som sabotörer.
Det som skulle behövas är att dimridåerna upplöses och att en verklig analys av Sveriges säkerhetspolitiska omorientering sker. Svenska folket förtjänar att veta vad de verkliga konsekvenserna av Nato-anslutningen blir.
I stället befarar jag att propagandan kommer tillta. Det kommer hävdas att Turkiet förvisso har inflytande nu, men inte kommer få det när vi väl kommer in i Nato. Sanningen är att Turkiet är inblandat i alla Natos beslut och kommer kunna fortsätta sin utpressning också efter Nato-inträde.
Invändningar kommer avfärdas som sabotage och rysk propaganda. Men kritiken kan inte stoppas. Regeringens lögner har nu exponerats och den har ingen trovärdighet kvar.
