fredag, 6 december, 2024
fredag, december 6, 2024

Den konservativa tankesmedjan Oikos publicerar sin första bok

Den konservativa tankesmedjan Oikos, grundad av SD:s tidigare gruppledare Mattias Karlsson, har hittills inte gjort särskilt stort väsen av sig. Nu har de dock publicerat en första bok, den judiske filosofen Yoram Hozanys "Nationalismens dygd". Det vore enkelt att avfärda boken som en israelisk partsinlaga, men boken innehåller argument som kan användas av i stort sett vilken nationalist som helst.

De nya, etablissemangskritiska partier som uppstått världen över finner ofta näring i nationalistiska stämningar. Detta nationalistiska uppvaknande har inte i motsvarande grad genererat en ny akademisk eller intellektuell litteratur med nationalistisk inriktning, men ett och annat står att finna för den som söker litet, särskilt om han tittar litet vid sidan av de större akademiska förlagen. En sådan bok är The Virtue of Nationalism (Basic Books, 2018) av Yoram Hazony, som nu översatts av Dan Korn och publicerats av Oikos med titeln ”Nationalismens dygd”.

Hazony är ordförande för Herzl-institutet i Jerusalem och en expert på judisk filosofi. Han tänkande kring nationen har växt fram utifrån den israeliska erfarenheten och det vore väldigt enkelt att avfärda boken som en israelisk partsinlaga. Samtidigt måste det, oavsett författarens baktankar, vara möjligt att bedöma boken på egna meriter. Och Hazony påstår sig vara en konsekvent nationalist, som tillerkänner alla folk samma rätt till självbestämmande.

En motsättning mellan nationalism och imperialism har funnits i alla tider, menar Hazony. Idén om nationellt självbestämmande och frigörelse från imperialismens ok ser han redan i Gamla Testamentet, en tolkning som jag som kristen intressant nog kan hålla med om. På allvar kom dock nationalitetsidén realiseras efter 30-åriga kriget, och nationalismen kan således ses som en protestantisk idé, utvecklad i opposition mot medeltidens mera universalistiska och imperialistiska katolicism.

Så kom det sedan att fortsätta under ett gott stycke av europeisk historia. Den franska revolutionens och Napoleons universalism kom att nedkämpas av dem som värnade nationernas Europa. Nationalismen blomstrade i land efter land.

Andra världskrigets slut kan ses som ett slags cesur för nationalismen. Efter hand kom det rent av att tolkas som en bankruttförklaring av nationalismen. Ja, som att nationalismen en gång för alla måste utrotas, för att detta krig inte skall behöva upprepas.

Efter detta har globalismen bland annat i form av övernationella institutioner och massmigration förefallit som en närmast ostoppbar kraft.

Det är dock fel lärdom av andra världskriget, menar författaren. Redan det faktum att kriget kan ses som imperiers försök att våldföra sig på självständiga nationer, visar bristen i denna tankegång. Andra världskrigets tragedi kan givet denna tankegång tvärtom ses som imperialismens tragedi och som ett stöd för fria nationalstater.

Med denna historieskrivning som bakgrund utvecklas i boken en tämligen sofistikerad filosofisk argumentation för nationalstaten. Det förklaras att nationalismen framförallt inte skall försvaras, för att den ger trygghet och ekonomiskt välstånd (även om sådana argument också är möjliga).

Nationalismens stora fördel är att den är det naturliga sättet för människor att organisera sig på. På samma sätt som man känner samhörighet och lojalitet till familjemedlemmar och släktingar känner man samhörighet till andra i sin nation.

Nationen är en naturligt framväxt gemenskap, där medlemskap, på samma sätt som i familjen, inte är frivilligt. De liberaler som utifrån olika abstrakta, kontraktsteorier påstår annorlunda har helt enkelt fel. Att som, globalismens företrädare, försöka samla all världens folk kring olika universalistiska ideal oberoende av historiska omständigheter och nationella lojaliteter, visar sig inte görligt, utan är dömt att skapa splittring och konflikter.

Nationen är en gemenskap som är större en den egna personen, men har samtidigt den grad av konkretion och närhet, att den enskilda människan kan bidra till den och känna sig delaktig i den. På så vis, till skillnad från den egoistiska individualismen och den abstrakta globalismen, skapar nationalismen också dygdiga människor. Därav titeln.

Om jag skulle peka på någon brist i detta arbete, så är det att det inte tillräckligt tydligt skiljer mellan de typer av imperialism som snarast måste ses som utväxter av nationalismen och den rent anti-nationella globalismen. Här skulle kanske en skärpning av analysverktygen behövas.

Men som helhet en analytiskt klar och välargumenterad bok som förser nationalstatens försvarare med flera goda argument.

Senaste