Ebba Busch talade under förmiddagen för en stor Almedalspublik, i alla fall med tanke på KD:s storlek. Det är onekligen så att hon med sin narcissistiska personlighet, som uttrycks bland annat därigenom att hon är lika mycket influencer som partiledare, väcker större intresse än exempelvis Ulf Kristersson.
Samtidigt måste det sägas att hennes tal också var klart bättre än både Ulf Kristerssons och Nooshi Dadgostars. Det var mer sammanhållet och hade mer retoriskt schwung, även om det var onödigt långt.
Det var ett typiskt tal från en oppositionspolitiker. Det tecknade en bild av en usel regering som står handfallen inför samhällsproblemen och av Kristdemokraterna som ett parti som har möjlighet att lösa problemen.
Det började litet mjukt med sjukvården, där Busch talade om de långa köerna och en sjukvård som inte levererar vad den skall. Det mest konkreta förslaget i denna del var att avskaffa regionerna (det som tidigare hette landstingen), ett förslag som KD drivit länge. Tanken är att avskaffandet av denna politiska nivå skall leda till en effektivisering av verksamheten och mer sjukvård för pengarna.
Sedan talade KD-ledaren om brottsligheten, och positionerade sig tydligt till höger med krav om hårdare straff och utökade möjlighet för rättsväsendet. Denna politik har blivit central för hela högerblocket och retoriken har, i någon mån, också kopierats av Socialdemokraterna.
Mycket utrymme gick också åt energipriserna, vilket med viss fyndighet kallades Magdapriser. Här fanns både förslag om sänkta skatter och utbyggd kärnkraft. Det är uppenbart att de höjda elpriserna känns i plånböckerna och oppositionen gör rätt i att använda denna fråga i valrörelsen. Samtidigt skulle en kritiker med rätt kunna säga att KD starkt förespråkat den sanktionspolitik som inte har en obetydlig del i denna utveckling.
Slutligen hade den blonda flickan några tankar om ideologi. Här märktes bland annat en markerad kritik mot kulturradikalismen och ett principiellt försvar för familjen.
På det hela taget var talet välformulerat, även om flera anglicismer störde, exempelvis ”hjärtlandet”, ”skyline” och ”livets oköpta nåd” (det sista en direktöversättning från Russel Kirks ”the unbought grace of life”). Enligt uppgift skrevs talet av den starkt USA-influerade Simon Westberg. Kanske borde de kalla in en svensk språkkonsult som kan mönstra ut dylika skönhetsfläckar.
Det för mig intressantaste i talet var dock det som förtegs. Ingenting sades om invandring och demografi och därmed inget om en av de främsta orsakerna till flera av de problem som beskrevs.
En möjlig förklaring skulle kunna vara att Ebba Busch inte är särskilt intresserad av att attrahera SD:s kärnväljare, utan snarare vill vinna väljare från vänsterblocket. Särskilt i valtider handlar striden ofta om en teoretisk mittenväljare – en person som kanske inte ens finns i sinnevärlden.
