Christian Petersons granskning av Dramatens dragshow i Insikt24 är på sätt och vis en helt självklar granskning. Stora delar av den politiska debatten har handlat om dessa dragshows riktade till barn. Till och med partiledardebatten i Agenda hade ett helt avsnitt om ämnet. Det naturliga hade varit att detta ledde till en journalistisk genomlysning av denna verksamhet, inklusive frågor till de ansvariga.
Trots detta har granskningen, som egentligen endast innehöll några oskyldiga, men obesvarade, frågor till de ansvariga dragartisterna, mött reaktioner av närmast hysteriskt slag. Liberalernas partiledare, arbetsmarknadsministern Johan Pehrson som råkade vara på plats gick ut i en tweet: ”I dag besökte jämställdhetsministern och jag Dramaten där dragduon Lillan och Tjorven bjöd på en fin rundvandring för en förskoleklass. Tyvärr avbröts den av AFS. Förstår inte hur folk kan bli så upprörda. Och nervösa. Sorgligt att homofobin och hatet inte känner några gränser.”
Ministerns tweet är anmärkningsvärd av flera skäl, inte minst för att den innehåller flera sakliga felaktigheter. Först och främst avbröts den inte av AFS (Alternativ för Sverige). Peterson agerade i ett helt journalistiskt syfte och är inte längre ens medlem i AFS. För den som har följt hans verksamhet är det uppenbart att han knappast har någon ambition att bli en partipolitiker. Det är också fel att vandringen avbröts; sanningen är att Peterson ställde några frågor när vandringen var slut, iakttagande all hänsynsfullhet som rimligen kan krävas av en kritiskt granskande journalist.
Framför allt är det dock betecknande att Pehrson menar att normal journalistik är ”homofobi” och ”hat” som dessutom ”inte känner några gränser”. I intervju med SVT skulle han gå ännu längre och rent av tala om att journalisten ”attackerade skådespelarna”; på en fråga specificerades attacken som att man ”började filma och ställa massa frågor”. Han sade vidare att ”det här är sånt som inte ska få hända”. Pehrson fick dock ingen följdfråga hur journalistik skall bedrivas om man inte får filma eller ställa kritiska frågor.
Rent objektivt sett måste Pehrsons sätt att uttrycka sig ses som en attack på fri journalistik. Normala journalistiska metoder ifrågasätts så till den grad, att det påstås att de inte skall få användas – ”det här sånt som inte ska få hände”, som han säger. Detta trots att Liberalerna alltid talar sig så varmt om fri och oberoende journalistik, och till och med menar att det särskiljer partiet från exempelvis Sverigedemokraterna.
Men som så ofta vill liberaler endast ha liberala rättigheter i den mån de befrämjar liberalism. Yttrandefrihet påstås vara bra, men de ifrågasätter aldrig vår största yttrandefrihetsinskränkning – hets mot folkgrupp-lagen. De säger sig förespråka demokrati, men menar att det är ett hot mot demokratin när folket röstar fel, när det röstar på Trump, Orbán eller Brexit. De säger sig förespråka fakta och kunskap, men som i fallet med Pehrson drar sig inte med att komma med helt felaktiga uppgifter om de skall smutskasta en motståndare.
Ett sätt att förstå det är att i enlighet med den amerikanske filosofen James Burnhams terminologi skilja mellan formella och verkliga skäl. Liberaler använder argument som yttrandefrihet och pressfrihet. Det är deras formella skäl, men i själva verket är det helt andra skäl, såsom befrämjandet av liberalismen eller den härskande klassens intressen, som är de verkliga skälen. Liberalerna är alltid de värsta hycklarna, då de förnekar sina egna politiska mål och sin egen maktsträvan, och draperar den i ett förment, objektivt rättighetsspråk.
Det står i alla fall klart att den fria pressens vänner inte kan påräkna något stöd hos Johan Pehrson. Insikt24 låter sig dock inte avskräckas, utan vi kommer fortsätta granska omdiskuterade ämnen – även om liberaler i alla partier tar anstöt.
