Det är svårt att slita sig från bilderna på de nyligen timade händelserna i Brasilien. Stormningen av kongressen är dramatisk och väcker oundvikligen associationer till stormningen av Capitolium. Många börjar också tänka på de påstådda kupplanerna i Tyskland, även om det ännu är osäkert om det inte framför allt var en PR-kupp från den tyska polisens sida.
Den som menar att händelserna i Brasilien är ett direkt utflöde av en utveckling av vad som händer i västvärlden riskerar dock att dra fel slutsats. Jair Bolsonaro var snabb att påpeka att de i hög grad liknade upplopp från vänsteranhängare 2013 och 2017. Faktum är att Brasilien, på ett sätt som är typiskt för Sydamerika, aldrig har blivit en stabil demokrati av västerländskt snitt, utan fortfarande brottas med en situation där maktens legitimitet är ifrågasatt. Så sent som 1985 avskaffades det tidigare militärstyret, som instiftats efter en kupp 1964.
Stabila demokratier är över huvud taget en historisk anomali, som endast funnits en begränsad tid i Västerlandet och i viss utsträckning i Asien. I den moderna demokratins gryning för ett drygt sekel sedan var det också en vanlig uppfattning, formulerad bland av Oswald Spengler, att starka män, så kallade cäsarer, skulle samla massorna och slå sönder demokratin. Så skedde också i flera länder, såsom Italien och Tyskland, men demokratin kom tillbaka ännu starkare och bestod provet.
En förutsättning för demokratin i alla dessa länder var dock en hög grad av etnisk och kulturell homogenitet. Om demokratierna kommer att överleva det mångkulturella experiment som deras politiska etablissemang utsatt dem för förblir högst osäkert.
Låt oss ta exemplet USA. I USA har Republikanerna vunnit majoriteten av de vita rösterna sedan Lyndon B. Johnson vilket var den siste demokraten som lyckades med bedriften. Trots detta förlorar republikanerna gång på gång mot Demokraterna. Frågan som måste ställas är: vilken legitimitet har resultatet om det vunnits med importerade röster och inte är representativt för den inhemska befolkningen?
Personligen anser jag detta vara den viktigaste legitimitetsundergrävande faktorn vad gäller det senaste valet i USA och inte de till stora delar icke-styrkta påståenden om konkret valfusk som framförts av Trumplägret. Valet kan alltså sägas vara stulet i en mer moralisk mening.
Att den inhemska befolkningens röster faller på en kandidat som ändå förlorar är en situation som kommer bli allt vanligare i Europa och vars utbredning inte kan fastställas med någon säkerhet, då den etniska statistiken är mycket sämre här. Det gör att legitimiteten i resultaten på goda grunder kan ifrågasättas.
Detta innebär inte att vi omedelbart kommer se några lyckade statskupper i vare sig USA eller Europa. De försök som har gjorts hittills av förvirrade Trumpanhängare eller av pensionärer i Tyskland, om det nu över huvud taget fanns någon substans i anklagelserna, kan knappast tas seriöst.
För att genomföra en statskupp krävs betydande stöd av olika elitgrupper, inte minst inom militären. I dagsläget består de som upprätthåller samhällets styrande funktioner av medelklassmänniskor som är lojala med systemet och som i väldigt låg grad skulle vara intresserande av en statskupp.
Men förtroendet urgröps långsamt och vi kommer redan i närtid med all sannolikhet se misslyckade försök att attackera olika symboler för makten. Felet är etablissemangets eget.
