Den grova kriminaliteten låter sig knappast förtigas. Inte ens de etablerade medierna kan undvika att rapportera om den. Gängen sätter Sverige i skräck och redan har över 40 personer skjutits ihjäl under året, nästan lika många som under hela fjolåret.
SOM-institutet rankar nu kriminaliteten som den viktigaste frågan bland väljarna, hela fyra av tio anger denna som en av sina tre viktigaste frågor. Och inget fel i det – omsorgen om den egna och andras säkerhet är helt naturlig för varje människa.
En oppositionsrörelse måste förstås kanalisera denna oro, föreslå åtgärder för att säkerställa medborgarnas trygghet. Det är sunt och bra att partier, såväl som samhällsmedborgare, reagerar på den eskalerande brottsligheten.
Samtidigt kan det bli ett problem om hela den politiska debatten kretsar kring kriminalitet och hårdare tag mot den och själva dess rot, den demografiska förändringen, glöms bort. För det är knappast så att brottsligheten uppstått av något slags slump, eller endast som ett resultat av liberal kriminalpolitik.
Orsakssambandet är omvänt – den liberala kriminalpolitiken har varit en frukt av ett homogent och tryggt land utan omfattande sociala problem. Det nya samhället har uppstått som ett resultat av en demografisk förändring. Det är invandringen, och den därav följande demografin, som är orsaken till den nya typen av kriminalitet – till gängkriminalitet, överfallsvåldtäkter och förnedringsrån.
Den nya typen av kriminalitet föder också en ny efterfrågan på en strängare kriminalpolitik, ja, till sist hur hårda som helst. I knarkkartellernas Filippinerna var folket till slut beredda att rösta på Rodrigo Duterte, som vann valet 2016 bland annat genom att utlova summariska avrättningar.
Det är förvisso bra om Sverige vaknar upp från den liberala kriminalpolitikens illusioner, men vi får inte hamna i en situation, där vi helt glömmer bort orsakerna till den nya kriminaliteten.
För den demografiska transitionen fortsätter med oförminskad kraft. Under årets förstå sju månader har 99 437 uppehållstillstånd delats ut – en hög summa även om vi skulle bortse från den tillfälliga ukrainska invandringen. Dessutom förstärks invandringseffekten av att invandrare föder fler barn än svenskar.
Det kan finnas en frestelse för en oppositionsrörelse att fokusera på hårdare straff, vilket kan uppfattas som ett bredare budskap, och en målsättning som gör en helt immun mot rasismanklagelser. Men för den oppositionsrörelse som verkligen vill förändra samhället måste demografin stå i centrum. Det kan exempelvis inte tolereras att en ny högerregering struntar i migrationspolitiska reformer, för att i stället genomföra straffrättsreformer. Då är det omvända bättre.
Det är också viktigt att de kriminalpolitiska åtgärder som genomförs verkligen är målinriktade. Den viktigaste är enligt min uppfattning är att utvisning blir regel för praktiskt taget alla brott, liksom för olika typer av asocialt beteende. Därnäst behövs kraftigt höjda straff för gängbrottsrelaterad kriminalitet, för att bryta gängens makt.
Om fel typer av åtgärder genomförs riskerar det endast att drabba mindre brottsaktiva svenskar. Om exempelvis straffen för våldtäkt skärps skall det drabba verkliga våldtäktsmän, inte någon som hamnat i en litet otydlig gråzonssituation. Om vapenbrottslagstiftningen skärps skall det inte gå ut över laglydiga svenskar med jägarexamen.
Alltså: gärna högre straff, men först en stängd gräns och återvandring.
