Statsminister Ulf Kristersson äntrade scenen under förmiddagen, som den förste i Almedalsveckans talarprogram. Veckan öppnade officiellt redan igår, men var då påfallande avslagen. Först nu kunde några större människomassor skönjas.
Kristersson inledde talet med samlande ord om att han träffat samtliga nu levande statsministrar på Harpsund nyligen. Ord ägnade att låta statsmannamässiga, men sådant som ofta sägs när det inte finns mycket till konkret innehåll att presentera. Liknande substanslösheter fick vi ofta uppleva under Magdalena Anderssons reformfattiga tid som statsminister.
Det mer konkreta sakinnehållet liknande mycket det som vi känner till från valrörelsen. Det handlade en del om kärnkraft, men framför allt om gängkriminalitet. Nytt var ett utökat fokus på skolan, förmodligen har Moderaternas spinndoktorer noterat att väljarna nu prioriterar denna fråga högre än tidigare.
Men huvudbudskapet handlade om gängkriminalitet. Det var delvis samma budskap som i valrörelsen, då skärpta straff framhölls, men det nya budskapet bestod i att föräldraansvaret betonades. I detta sammanhang nämndes också ökande och tidigare insatser från socialtjänsten.
Det kan uppfattas som ett sätt att möta vänstersidans tal om förebyggande sociala insatser och ett försök att attrahera andra väljargrupper, framför allt kvinnor, som avskräcks av talet på hårdare straff. Men utifrån mitt perspektiv blir det skäligen orealistiskt. Redan i dag finns det en kritik mot att socialtjänsten i alltför hög grad griper in i olika familjers liv. Hur har Kristersson tänkt att detta skall fungera utan en extremt repressiv kontrollapparat som inskrider mot familjernas naturliga integritet? Vilka garantier finns för att detta inte skulle drabba svenskar i lika hög utsträckning som invandrare? Det är inte heller uppenbart att kriminaliteten skulle upphöra endast för att föräldrarnas makt över sina barn minskar.
Framför allt så är detta vid sidan av den verkligt brännande frågan: att Sverige utvecklas mot ett alltmer mångetniskt samhälle och situationen är därefter. Det som verkligen skulle behövas är stoppad invandring, utvisning av alla kriminella invandrare och så storskalig återvandring som möjligt.
Hur förhåller sig det nu med detta? Kristersson uppgav felaktigt i sitt tal att invandringen till Sverige minskar, men som vi i Insikt24 tvingas konstatera varje ny månad då statistik kommer från Migrationsverket, så är invandringen kvar på samma nivå som tidigare. Frågan är alltså, när Kristersson kommer att tillse att något konkret görs mot massinvandringen.
Samma sak gäller för övrigt vad gäller hårdare straff, energisystemet, inflationen och skolan. Vissa saker tar mer tid än andra att förbereda, men Kristersson måste snart leverera i alla fall något.
Framför allt måste gränsen stängas och detta nu.
