Polismannen Derek Chauvin anses nu vara skyldig till mycket svåra brott för sitt ingripande mot den grovt kriminelle George Floyd. Han har dömts på tre åtalspunkter som är svåra att översätta till svenska juridiska termer, men som kan sägas motsvara ett mycket allvarligt fall av dråp. Straffet är inte fastställt, men det ser ut att bli ett långt fängelsestraff.
Det är svårt att påstå att han har fått en rättvis dom. Den upphetsade stämningen från det mediala och politiska etablissemangets sida gör det svårt för juryn att på ett rimligt sätt bedöma förmildrande omständigheter, som att polismännen på platsen först försökt att gripa honom med andra metoder, liksom att Floyd var drogpåverkad.
Men även om vi medger att Chauvin använt ett mått av övervåld, kanske tillräckligt för att motivera någon mindre disciplinär åtgärd, är det något som skaver med reaktionerna på George Floyds hyllas som en hjälte av medier och politiker. USA:s president Joe Biden har till och med personligen ringt upp Floyds familj och uttryckt sitt stöd. Är det rimligt att hylla Floyd som en hjälte?
Låt oss upprepa några grundfakta: Floyd greps vid tillfället för att han hade använt falska sedlar och var starkt påverkad av fentanyl. Detta är inte någon engångsföreteelse, utan han har en lång kriminell karriär bakom sig. Han har dömts för åtta brott, bland annat för ett mycket grovt rån av en barnfamilj, där han bland annat riktat en pistol mot en kvinnans mage. Är detta någon som bör betraktas som en hjälte, som förtjänar hyllningar och äreminnen?
Lovorden över Floyd ansluter till en kulturradikal tradition, där den kriminelle dels anses vara offer för omständigheterna, för samhällets förtryck, dels anses som något av en normbrytare, som genom sitt handlande ifrågasätter den etablerade moralen, och därigenom förebildlig. Denna idé har nu gift sig med mångkulturalismen, där de svarta aldrig kan göra något fel, utan alltid anses vara offer för rasism. Att bli kriminell kan därmed anses vara ett slags anti-rasism.
Det som denna berättelse förbiser är brottsofferperspektivet. Vad känner Floyds offer inför hyllningarna av Floyd? Vad anser den kvinna mot vilken Floyd riktade ett vapen i hennes barns åsyn?
Det som saknas är också en analys av vad samhällskonsekvenserna blir av att glorifiera kriminella. Vad sänder det för signaler till samhällets unga, i synnerhet till de svarta? Det kan inte vara möjligt att upprätthålla en sund moralisk ordning i ett samhälle, där grovt kriminella anses som förebilder.
Jag anser att Joe Biden i stället borde ha ringt till Floyds offer, ja, kanske rentav till polismannens Chauvins anhöriga som nu har det svårt. Personer som Floyd ska inte berömmas, utan de skall inkapaciteras och föraktas.
